Scapa distillery: den mjukaste av öwhiskies, den galnaste av pannor

Orkneydestilleriet Scapa.

Välkommen till ytterligare en i raden av mina destilleripresentationer! Det var ett tag sedan sist. Det har tagit lite tid inte minst för att min ambitionsnivå har ökats med införskaffande av ännu fler whiskyböcker och en nitisk vilja att fotnota precis all information jag har. Av en ren slump blev det ytterligare ett destilleri på S. För tidigare presentationer, se mina artiklar om Deanston, Knockdhu (där AnCnoc görs), Lagavulin, Strathearn och Strathmill.

Scapa distillery: grundläggande basfakta
Ägare: Chivas Brothers (Pernod Ricard).
Grundat: 1885.
Status: Aktivt.
Kapacitet: 1,3 miljoner liter ren alkohol om året.
Webbsida: http://www.scapamalt.com/
Destilleriets egen ”fan group”: ingen, vad jag vet.
Facebooksida: https://www.facebook.com/ScapaScotchWhisky/?fref=ts
Fan-based Facebooksida eller Facebookgrupp: ingen vad jag har kunnat hitta.
Var ligger det? På ön Orkney, just norr om där skotska fastlandet tar slut; ön är synlig från fastlandet.
Närmaste grannar: Highland Park ligger på promenadavstånd, någon kilometer från destilleriet; söder om Orkney ligger alltså det skotska fastlandet med Wolfburn i sydväst och Pulteney nästan rakt söderöver. Lite längre ner längs med kusten hittar vi aktiva Clynelish och sorgligt nedlagda Brora.

Scapa: så nära att vara det nordligaste destilleriet i Skottland (fast Saxa Vord på Shetland kommer ändå snart sno den kronan av Highland Park). Vi är i Skottlands nordöstra hörn.

Besökscenter: ja, äntligen; sedan april 2015 kan man faktiskt besöka Scapa.
Region/distrikt: Highlands (Islands, som ibland räknas som en region som omfattar öwhisky, är inte riktigt erkänd som sådan). Om ett till destilleri startar på Orkney har ön nått till den åtminstone teoretiska gräns på tre destillerier då den kan få räknas som en egen region.
Uttalas: [ska•pa]
Destilleriets namn betyder: inget särskilt, havsviken vid destilleriet heter Scapa Flow, därav namnet.
Whiskyn heter: Scapa.
Core range/standardsortiment: tills helt nyligen, 16 YO; allt pekar mot att den ersätts av den nya NAS-whiskyn Skiren.[1]
Destillerichef: Richard Clark.[2]
SMWS-kod: 17 (runt fyrtiotalet buteljeringar finns i skrivande stund).[3]

En kort historielektion
När firman Macfarlane & Townsend grundade och till hösten öppnade Scapa distillery 1885 var det ett hypermodernt destilleri, med ånga istället för koleldning som värmekälla för pannorna.[4] John T. Townsend var destillerichef. Under första världskriget någon gång var hela destilleriet mycket nära att brinna ned, men räddades av den kungliga flottan som befann sig i Scapa Flow, vattnet vid destilleriet.[5] En annan berättelse från samma tid, utan någon brand men som kan förklara varför den kungliga flottan fanns i krokarna, återfinner vi i Per Ellsbergers bok Skotsk whisky:

Under första världskriget rekvirerades destilleriet som förläggning åt flottister som var förlagda på ön. Efter kapitulationen 1918 ankrades större delen av den tyska högsjöflottan i Scapa Flow. När den brittiska bevakningsstyrkan en dag seglade ut på övning passade de tyska besättningsmännen på att själva sänka sina fartyg. Många rostiga vrak efter de tyska örlogsfartygen ligger ännu kvar.[6]

1919 tog en ny ägare över destilleriet, Scapa distillery company Ltd. Detta företag likviderades dock 1934 och produktionen upphörde helt. Två år senare, 1936, var produktion igång igen, efter att destilleriet fick nya ägare i form av Bloch Brothers Ltd (bröderna John och Sir Maurice) som tog över. Liksom i princip alla skotska destillerier stod produktionen still under andra världskriget, en tid då man hade viktigare saker att göra av spannmål än att koka sprit av det.

1954 sålde Bloch Brothers destilleriet, liksom Campbeltowndestilleriet Glen Scotia som de också ägde, till Hiram Walker & sons.[7] Firman, som bland annat framställde den framgångsrika blended Ballantine’s, utvecklade den så kallade Lomondpannan, om vilken mera nedan. En sådan panna installerades som mäskpanna eller lågvinspanna på Scapa (wash still, den första pannan alltså) 1959.

Några år efter dessa omvandlingar, sannolikt 1962, upphörde man med det egna mälteriet och började istället köpa in mältat korn utifrån.[8] 1994 lades destilleriet i malpåse, och från 1997 var produktionen igång men bara några få månader om året; personal från Highland Park användes vid dessa korta perioder av destillering. Anledningen ska ha varit av lagren av Scapa inte räckte till blenden Ballantine’s, där Scapa fortfarande ingick som en viktig ingrediens.[9]

2000 var risken stor för att destilleriet helt skulle stängas, men dåvarande ägarna Allied Domecq bestämde sig istället för att renovera destilleriet. De hade just renoverat och startat om det anrika GlenDronach och även inversterat över fyra miljoner pund i Glenburgie, så många förvånades över att de också skulle satsa så mycket pengar på det anonyma och okända destilleriet Scapa.[10] Det ambitiösa projektet drogs igång 2004, och kostade två miljoner pund. Bland annat skickades stora delar av spritpannan iväg för renovering.[11] I april 2005 upphörde produktionen som en del i renoveringsarbetena. Samma år tog Chivas Brothers över ägandet av destilleriet från Allied Domecq. Från januari 2006 var destilleriet fullt fungerande igen, även om bara körde destillering en enda dag i veckan.[12] Under det senaste tiotalet år har Scapa gått på halvfart, och producerat bara omkring en halv miljon liter ren sprit per år; det är bara de senaste två åren som man närmar sig den potentiella produktionskapaciteten.[13]

Tekniska detaljer
Mash tun: 2,9 tons av halvlautertyp i rostfritt stål med koppartak (eller kanske hellre kappa?), ny sedan renoveringarna vid 00-talets mitt; den installerades 2004, för att vara exakt.[14]
Washbacks/jäskar: åtta stycken, fyra i rostfritt stål som installerades 1968 (eller kanske 1978?) och fyra äldre i Cortenstål[15] som installerades redan 1955.[16]
Jäsningstid i washbacks: här har en kraftig förändring skett sedan 2015: innan dess var jäsningstiden upp till hela 160 timmar, sannolikt absolut längst i Skottland, men nu när produktionen är närmare produktionskapaciteten är man nere på 52 timmar.[17] Hur denna förändring mot mer ”normala” jäsningstider påverkar smaken på Scapa får framtiden utvisa.
Spritpannor: två stycken; lågvinspannan på 13500 liter är mycket speciell, se mer nedan; spritpannan är på 12563 liter, ”lökformad […] med låg vid kropp, lång smal svanhals och horisontell lynearm”.[18] Det förekommer uppgifter om att båda pannorna har så kallade purifiers, men det är bara lågvinspannan som har det, inte spritpannan.[19] (Detta framkommer dels av bilden av pannan lite längre ned, men också en rad fotografier här.[20])
Lagerhus: Tre kallade dunnagelagerhus och tre hyllagerhus (”racked”).[21]
Vattenkälla: Lingro burn, i alla fall för vattnet som används i mäskkaret (the mash tun).[22]

Perspektiv på Scapa

Scapa brukar kallas ”det andra Orkneydestilleriet” på grund av att det alltid levat i skuggan av storebror, det mycket mer kända destilleriet Highland Park. Som framgått ovan har Scapa haft en något ojämn modern historia, med många pauser i produktionen och liten produktion under en lång följd av år i modern tid. Ironiskt nog var det just efter omfattande renoveringar som de nuvarande ägarna Chivas Brothers (som ägs av Pernod Ricard, jätten som är nästan lika stor som Diageo men som det pratas mindre om) tog över.

Hej då sextonåringen, och hej på dig Skiren.

Scapa lagras uteslutande på bourbonfat.[23] Jag har sett uppgifter från de senaste åren både om att Scapa mest används till Ballantine’s och att i princip 100% av det som produceras går till single malt. En förändring verkar ha skett härvidlag någonstans runt 2010-talets början, där numera i princip alla droppar används som single malt.[24] Stilen är lätt och blommig – en helt annan typ av whisky än vad som brukar göras som så kallad ”öwhisky” (tänk robusta Highland Park eller Talisker).

Det mest spännande inslaget på Scapa är den ovan nämnda så kallade Lomondpannan. Denna pannmodell utvecklades av Alistair Cunningham och Arthur Warren på Hiram Walker, och byggde på att i viss mån efterlikna kolonndestillering: plattor inne i den helt raka pannan skulle kunna flyttas för att skapa flera olika sorters råsprit med samma panna. Lomondpannan blev aldrig en jättehit, men sex stycken installerades i alla fall, 1956 på Inverleven, två på Glenburgie 1958, den på Scapa året efter, och två till på Miltonduff 1964.[25] Allt eftersom kom dock alla dessa pannor, utom alltså den på Scapa, att ersättas av andra pannor. Lågvinspannan på Scapa har dock inte några plattor kvar i sig, utan dessa har tagits bort, lite oklart när. Lomondpannan är för övrigt inte samma konstruktion som den som finns installerad på destilleriet Loch Lomond och som också fanns på nedlagda Littlemill, även den ett slags märklig kombination av kolonnpanna och traditionell potstill.[26] Lomondpannan (den à la Scapa alltså) sägs koka en mer robust sprit (eller, ett mer robust lågvin, om man ska vara noga) än de traditionella långhalsade pannorna.[27] Ta bara en titt på den, med sin raka form, sin närmast krokiga, S-formade lyne arm, och sin purifier (röret som leder tillbaka till lågsvinspannan och som gör att delar av destillatet omdestilleras). Detta är som ingen annan whiskypanna på planeten.

Helt rakt rör uppåt med borttagna plåtar; lyne arm som går rakt, rätt ner, rakt igen; purifier som för tillbaka sprit till lågsvinnspannan. Snacka om galenpanna.

Denna panna var länge den enda verksamma Lomondpannan i Skottland och är fortfarande den enda Lomondpannan som används för framställning av whisky. Originella Bruichladdich såg till att Scapas Lomondpanna inte förblev den enda i bruk när de 2010 installerade ”Ugly Betty”, en gammal Lomondpanna från Inverleven; vad jag har förstått används dock Ugly Betty enbart vid framställning av gin.[28]

Scapa är ett av ganska få destillerier som skriver detaljerat om destilleringsprocessen på sin hemsida.[29] Man använder torkad jäst av typen Anchor och traditionella tre vatten vid mashing; lågvinspannan fylls med 13500 liter och destillering i den pannan tar fem timmar. Spritpannan fylls med 9000 liter lågvin och en destillering där tar 6,5 timmar. Man kör ungefär femton minuter på foreshots, vilket vad jag har förstått är mycket kort och typiskt för om man vill få fram ett lätt och blommigt destillat; sedan följer 90 minuter på hjärtat, det vill säga den del av destillatet som läggs på fat, och resten blir då förstås feints som liksom foreshots omdestilleras. Tydligen var det inte förrän 2005 som jäsningstiden gick upp till upp emot 160 timmar, så den som dricker en Scapa 16 YO kan inte hävda att den lätta och blommiga smaken kommer från de extremt långa jäsningstiderna, som bara var rådande under en tioårsperiod mellan 2005 och 2015.

Några buteljeringar

2004 Scapa 14 YO lanseras.
2005 Scapa 25 YO med en upplaga på 2000 flaskor släpps.[30]
2006 Scapa 1992 (14 YO) släpps.[31]
2008 Scapa 16 YO lanseras som en ersättning för 14 YO.
2015 Scapa Skiren, en bourbonlagrad NAS, lanseras; samtidigt tyder allt på att sextonåringen tas ur bruk.[32]
Liksom hos Chivas Brothers’ andra destillerier finns det en fatstark singelmaltversion av Scapa som bara kan köpas på Chivas Brothers destillerier, utgiven i batcher och med varierande åldrar; några men inte alla batcher finns i whiskybase.[33] Alla Scapabuteljeringar hittar du här.[34]

Fotnoter

[1] http://wordsofwhisky.com/rumour-mill-longmorn-16-and-scapa-16-replaced/; även försök att beställa Scapa 16 YO från olika sajter i dagarna visar att den är slutsåld och många sidor kallar den för ”discontinued”.
[2] Mejl från Scapa distillery till mig, 11/2 2016.
[3] https://www.whiskybase.com/brand/81410/scapa?bottler_id[]=77378&sort=bottle_date&direction=desc&highlight=none.
[4] Så skildrade Alfred Barnard destilleriet efter sitt besök på Scapa 1886, året efter att destilleriet byggdes. Se referat i John Lamond & Robin Tucek, The malt whisky file, 3 upplagan (Edinburgh: Canongate, 1995), s. 191.
[5] Brian Townsend, Scotch missed: The original guide to the lost distilleries of Scotland, 4 upplagan (The angels’ share, 2015), s. 42.
[6] Per Ellsberger, Skotsk whisky: allt om maltwhisky: historia, tillverkning, destillerier, andra reviderade upplagan (Stockholm: Prisma, 2007), s. 372.
[7] Så kallas de nya ägarna i MWYB; Ellsberger, Skotsk whisky, s. 372 kallar bolaget Hiram Walker Gooderham & Worts Limited.
[8] Ellsberger, Skotsk whisky, s. 372, som inte anger något år. 1962 anges som året då mälteriet stängde i denna bloggpost av ”Dougie”, vem nu det är: ”Scapa distillery, Orkney”, publicerad 15/3 2011: http://whiskystory.blogspot.se/2011/03/scapa-distillery-orkney.html. Samma år anges på maltmadness.com: https://www.maltmadness.com/whisky/distilleries/scapa.html.
[9] Ellsberger, Skotsk whisky, s. 372–373.
[10] MWYB 2012, s. 184.
[11] MWYB 2008, s. 156.
[12] MWYB 2008, s. 156.
[13] Jämförande uppgifter om mängden destillat som framställs i olika upplagor av MWYB, 2008–2016.
[14] MWYB 2013, s. 184.
[15] Vad ”Corten steel” är kan du läsa om här: http://www.corten.com/frequently-asked-questions.html och här: https://en.wikipedia.org/wiki/Weathering_steel.
[16] MWYB 2013, s. 184 anger 1968, medan destilleriets hemsida anger 1978: http://scapamalt.com/Distillery/DistillingProcess.aspx.
[17] MWYB 2016, s. 158.
[18] Ellsberger, Skotsk whisky, s. 373.
[19] Dave Broom, The world atlas of whisky, 2nd edition, fully revised and updated (London: Mitchell Beazly, 2014), s. 104, där det korrekt står att lågvinspannan har purifier; i några upplagor av MWYB anges felaktigt att båda pannorna har purifiers.
[20] Mark Gieslers fotografier från 2011 på denna adress: http://www.whisky-distillery.net/www.whisky-distilleries.net/Orkney_Shetland/Seiten/Scapa.html.
[21] MWYB 2015, s. 166; Ellsberger, Skotsk whisky, s. 373.
[22] Michael Jackson’s Complete guide to Scotch whisky, uppdaterad av Dominic Roskrow och Gavin D. Smith (New York: Dorling Kindersley Limited, 2015), s. 312.
[23] http://scapamalt.com/Distillery/DistillingProcess.aspx.
[24] Jämför uppgifter i tidigare upplagor av MWYB med senare; hemsidan anger också att ”Almost all Scapa whisky now goes into single malts.” http://scapamalt.com/Distillery/DistillingProcess.aspx.
[25] MWYB 2014, s. 177.
[26] Hasse Nilsson, ”Loch Lomond – de egensinniga singlarnas destilleri”, Allt om whisky 22/2 2010, http://www.alltomwhisky.se/2010/02/loch-lomond-%E2%80%93-de-egensinniga-singlarnas-destilleri/.
[27] Lamond & Tucek, The malt whisky file, 3 uppl., s. 191.
[28] Se Bruichladdichs pressrelase från 2010 här: http://whiskyadvocate.com/2010/02/03/bruichladdich-installs-lomand-still/.
[29] Hela stycket som följer bygger på information där, även om om delar av informationen också korroborerats från andra källor. http://scapamalt.com/Distillery/DistillingProcess.aspx.
[30] https://www.whiskybase.com/whisky/2426/scapa-1980.
[31] Året enligt MWYB 2016; whiskybase ger 2007: https://www.whiskybase.com/whisky/279/scapa-14-year-old.
[32] https://www.whiskybase.com/whisky/70740/scapa-skiren.
[33] https://www.whiskybase.com/brand/81410/scapa?bottler_id[]=0&sort=bottle_date&direction=asc&highlight=none.
[34] https://www.whiskybase.com/brand/81410/scapa.