Tjeders whisky

Bara whisky

Glenlivet: en destilleripresentation

Glenlivet är ett stort och mycket framgångsrikt destilleri i Speysideregionen, precis innanför gränsen till Cairngorms nationalpark. Närmaste destillerier ligger i söder och heter Tormore och Tomintoul. Glenlivet har år 2018 en kapacitet på hela 10,5 miljoner LPA…and rising, som jänkarna brukar säga. Glenlivet är världens mest andra sålda singelmalt efter Glenfiddich.

Glenlivets grundarår, som de är mycket stolta över och samtidigt skarvar omkring i sin marknadsföring, är 1824. Det är sant, men man kunde också säga 1817 eller 1858 eller 1859 eller, om man verkligen vill pressa sanningen, 1774. Och när Glenlivet pratar om hur man var först med laglig destillering i regionen och hur grundaren George Smith var så otroligt modig och speciell som sökte tillstånd för att göra sin illegala destilleringsverksamhet laglig bör man betänka att följande destillerier i Skottland grundades år 1824: Balmenach, Banff, Benachie, Burnend, Burnside, Cameronbridge, Cardhu, Dalaruan, Fettercairn, Finnieston, Huntly, Glenlivet (fast det alltså inte hette så då), Lochhead, Longrow, Macallan, Meadowburn och Miltonduff. Det är dock inte riktigt lika schuckert att säga ”Glenlivet grundades 1824 på grund av Excise Act och George Smith var rätt snabb med att skicka in sin ansökan”.

Glenlivet distillery i dess långt ifrån superurbana miljö. Bild från destilleriets hemsida.

Hur var det nu med alla de möjliga grundaråren, då? Jo, Upper Drummin var ett illegalt destilleri där Andrew Smith hade destillerat sedan 1774. 1817 ärvdes det av George Smith. 1824 blev destilleriet, som så många många andra det året, lagligt. George Smith verkade senare på flera destillerier, varav det mest kända hette Minmore och ett annat hette Cairngorm. 1858 köpte Smith Minmore och fick tillstånd att bygga ett destilleri. Han stängde då Upper Drummin och Cairngorm, förde utrustningen från de destillerierna till Minmore och kallade det nya destilleriet för Glenlivet. Det var 1859, det.

Så långt den krångliga starten, och de möjliga grundar- eller startåren 1774, 1817, 1824, 1858 och 1859. Glenlivet blev snabbt en framgångsrik whisky, inte minst sedan man på 50-talet inledde ett samarbete med Andrew Usher, mannen som skapade blendwhisky och gjorde OVG, Old vatted Glenlivet. Faktiskt blev Glenlivet så känt och framgångsrikt att andra destillerier i krokarna och även en bra bit ifrån krokarna började kalla sig Glenlivet, med bindestreck: Benriness-Glenlivet, Tamdhu-Glenlivet, och så vidare. Det gav upphov till det underbart sarkastiska uttrycket om att floden Livet hade ”the longest glen in Scotland”, och gjorde faktiskt att Glenlivet kom att betraktas som en skotsk whiskyregion i sin egen rätt, långt långt långt innan någon någonsin talade om Speyside som en egen region. John Smith, Georges son som tog över efter sin fars död, kämpade därför för ensamrätt till varumärket Glenlivet i en rättegång som genomfördes 1880. Resultatet blev att andra förvisso fick kalla sina produkter för Glenlivet, med bindestreck, men bara whisky från destilleriet Glenlivet fick heta The Glenlivet. Så, då vet ni varför varumärket är just The Glenlivet. (Detta är förresten ett sätt att markera exklusivitet som vissa andra whiskymärken kopierat, som The Macallan; eftersom ingen gärna kan varumärkesskydda ordet ”the” har så Billy Walker 2018 lanserat den tidigare i princip okända Glenallachie som ”The GlenAllachie”, med stort A. Som om det fanns tjugotvå destillerier som försökt sälja sin whisky under det namnet…!)

Glenlivet förblev helt i familjens ägo innan man gick samman med J. & J. Grant på Glen Grant och bildade Glenlivet & Glen Grant Distillers 1953. Det dröjde sedan till 1978 innan Seagrams köpte det företaget, och sedan till 2001 innan Pernod Ricard och Diageo köpte upp Seagrams, med Pernod Ricard övertagande de delar som drevs av Chivas Brothers. Ägare till Glenlivet idag är alltså Chivas Brothers, som ägs av Pernod Ricard.

Glenlivet har idag sju pannpar och sexton jäskar av trä och producerar under 2017 10,5 miljoner liter ren sprit. Men kapaciteten håller på att utökas, och det rejält. Redan 2015 påbörjades arbetet med att bygga ytterligare ett av två planerade destillerier inom destilleriet. Bara den enheten som man arbetar på kommer i sig också ha 16 jäskar och sju pannpar. Jag vågar påstå att när hela Glenlivets expansion är färdig kommer destilleriet att vara det överlägset största maltdestilleriet i världen, med råge.

Några av Glenlivets lampglasformade pannor: mäskpannor till höger, spritpannor till vänster. Notera att lutningen på de extra långa lyne arms skiljer sig åt. Bild från The malt whisky trail.

Core range är omfattande, med NAS-aren Founder’s Reserve, 12, 15, 18 och 21 YO, och den exklusiva XXV (25 YO, om du inte är hemma på romerska siffror). Det finns också en rad buteljeringar under paraplynamnet Nàdurra som inte är kylfiltrerade, och en rad NAS-whiskies för travel retail.

Namnet uttalas typ som du trodde, men notera i-et i sista stavelsen: glenlivit.

Hemsida: theglenlivet.com.

Det här är ett utdrag ur boken jag skriver på; jag tyckte det var lite länge sedan jag bjöd på smakprover ur bokprojektet, som går från A till Ö och presenterar all världens destillerier, tekniska produktionstermer, whiskyhistoria, hundratalet oberoende buteljerare, förkortningar, whiskyslang och precis allt annat som rör whisky på planeten Tellus. Tidigare excerpter ur bokmanuset hittar du här


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2018 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén