För en tid sedan blindprovade jag några rökare från bloggarkollegan Micke Andersson. Här kommer mina noter från en av dem.
Doft: alkoholstark, smutsig rök; här finns nyskuren mynta, varm dieselmotor och blöt jord (tänk doften av en stor lövkompost), men också den där murriga buljongtonen av kokta grönsaker och rotfrukter som sällan gör en människa glad. Asfalt, också; tung doft, liksom lite slarvig och spretig. Det här är en whisky som inte riktigt har satt sig än, tycker jag; för ungt, helt enkelt.
Smak: inleds med sockervatten; följer så en tydlig rök och betydligt mer medicinala toner än i doften – sådär så att man tänker Laphroaig, nästan – och efter tio sekunder i gommen blir det intressantare med nyhyvlat virke, kolasås och grillad korv (!). Torvigt utan att vara särskilt rökigt.
Eftersmak: inleds bra, med djup, tjock ton av torv och en pigg men mjuk rökighet; spearmint i massor efter några sekunder; tuggumi med colasmak (gamla HubbaBubba från barndomen). En intressant mix av fräsch rök och torv och lite mer syntetiska tuggimigodistoner.
Med vatten, lite snabbprovad: doften blir verkligen inte bättre, om något har den där tjocka buljongen flyttat fram och fått sällskap av gummitoner; i gommen är det väldigt mycket sötare, som sockervatten med kolasås; eftersmaken fortsätter dock att skina med sin pigga fräschör och fina balans mellan rök och godistoner. Jag gillar verkligen eftersmaken på denna, men de övriga delarna, not so much.
Sammanfattning: en ypperligt inkonsekvent whisky. Doften pekar mot att det ska landa sådär på en 70, absolut max 75 poäng, med de där kokta rotfrukterna; smaken är bättre och det ordnar upp sig lite grann; i eftersmaken är vi snarare på en whisky på sådär en 85 poäng istället, kanske mer. Som en helheltsbedömning får man nog säga att det inte är helt lyckat när de tre delarna av en whisky pekar åt så olika håll och bara en del, eftersmaken, imponerar.
Jag har ingen aning om vad detta kan vara, men det är under 10 år gammalt och över 46% utan att vara cask strength. Kanske någon Old malt cask? Men vilket destilleri skulle koka denna lite schizofrena soppa? Jag tror inte vi är på Islay, i alla fall.
Ja, detta var alltså en oberoende buteljering av en rökig Glenturret, som kallas Ruadh Moar, från David Stirks The exclusive malts. En single cask på åtta år och buteljerad på 50%. Rätt så bra gissat, måste jag säga. Inte direkt något jag kommer jaga, om man säger så.
