Tjeders whisky

Bara whisky

När whiskymarknaden kraschar

Borde whiskysamlare som ser sin samling delvis som en investering oroa sig över whiskymarknaden? Borde whiskybranschen kasta en kritisk blick på den egna produktionen av whisky idag i relation till hur efterfrågan ser ut? Jag tror det; jag menar det. Jag är nästan bombsäker på det. För vissa väldigt speciella flaskor kommer det alltid att finnas en marknad av människor som är villiga att betala mycket pengar. De människorna är de som vill samla raritetswhisky, och de som är villiga att betala för att få smaka unik whisky. Jag har svårt att tro att en Brora buteljerad år 2000 kommer kosta sjuhundra spänn any time soon, om man säger så.

Men. De senaste tio årens kraftigt stigande priser och single casks, small batch, begränsade utgåvor, gammal whisky i enorma träboxar kommer i längden inte att vara lika dyra framöver som de är idag, det vågar jag nästan ta gift på.

Vad skulle göra att jag har fel? För det första: att de internationella marknaderna fortsätter att utvecklas. Om de mycket komplicerade och hyperreglerade marknaderna i Indien avregleras, och marknaderna mognar mot dyrare varianter av whisky; om whiskymarknaden i Kina växer rejält – ja, då finns det kanske ingen hejd på vad för priser man kommer kunna ta för whisky, och ingen gräns för hur mycket whisky som kommer säljas.

För det andra, något som sällan tas upp: att de marknaderna inte dränks i egna destillerier. Som svensk tycker jag det är skitkul med svensk whisky. Jag är beredd att köpa flaskor för priset X även i lägen när jag vet att det finns annan whisky för priset X som är bättre (eller i alla fall äldre, vilket långt ifrån alltid betyder bättre). Titta på Australien, där mycket bra whisky makas: den lokala efterfrågan är så stor och destillerierna så små att bara ypperligt lite av produktionen når utanför landets gränser. Men vad händer med (den skotska) whiskymarknaden i sin helhet om Indien, där klimatet i stora delar av landet dessutom gör att whisky är redo snabbare än i Skottland, får säg 35 eller 105 Paul John och Amrut? Hur utvecklas försäljningen av whisky i Kina om sådär en 80 destillerier grundas där under de kommande tio åren?

Ett påpekande: i det som följer talar jag om två olika sorters whiskymarknader. Fokus ligger på ett löjligt litet segment, nämligen andrahandsmarknaden vad gäller exklusiva buteljer. Vi som intresserar oss för den marknaden, alltså vi som budar på flaskor på auktioner och tycker det är viktigt att äga säg en Talisker 25 YO från Special Releases 2004, spelar en mycket marginell roll för whiskymarknaden i stort. Jag kommer även skriva en del om den ”större” whiskymarknaden, den där det spelar en oerhörd roll om Johnnie Walker fortsätter att vara världens mest sålda blended whisky eller inte och den där förändringar i försäljningssiffror på någon procent hit eller dit kan få enorma konsekvenser.

Vad talar då för att whiskymarknaden kommer krascha? De här tio punkterna, pretentiöst numrerade med romerska siffror:

I. Dagens produktionsnivåer.
Sedan något tiotal år stånkas det ut enorma mängder sprit på de fabriker vi kallar destillerier i Skottland. Produktionen har på många håll mångdubblats. Om inte whiskymarknaden fortsätter att förstoras kraftigt – och utvecklingen har varit lite skakig de senaste åren – kommer den skotska whiskyindustrin inom säg tio år att befinna sig i samma situation som den gjorde under 1980-talet, med en enorm så kallad whisky loch: väldigt mycket mer whisky i lagerhusen än 1980-talets efterfrågan ville ha. Ett påpekande: destillerier har förstås alltid jättemycket mer whisky i lagren än vad de säljer, det ligger i sakens natur. I objektiv mening finns det alltid en whisky loch; den blir bara problematisk när den är mindre eller större än efterfrågan. Viker efterfrågan sitter ägargrupper med enorma mängder whisky som de får svårt att sälja. Om inte försäljningen av skotsk whisky absolut exploderar under de kommande tio åren kommer en svårsäljbar whisky loch vara ett faktum.

Vad händer då? Priserna sjunker. Vad händer då? Alla som sitter på enorma samlingar av whisky blir oroliga för att deras samlingar ska börja sjunka i värde. Vad händer då? Många vill sälja. Vad händer då? Priserna sjunker. Vad händer då? Ännu fler samlare/investerare börjar sälja. Priserna sjunker. Marknaden svänger nedåt, och ju mer gårdagens priser inte längre ligger i linje med vad marknaden är beredd att betala, desto mer liknar nedåtsvängningen en störtdykning.

II. Blendmarknadens sakta tillbakagående.
I många år har marknaden för skotsk whisky sett ut ungefär såhär: singelmaltens proportion i relation till blended ökar sakta; värdet på Skottlands export ökar; de totala mängderna minskar. Folk dricker alltså mer och mer singelmalt och ägargrupperna tjänar mer och mer pengar, men de säljer faktiskt mindre och mindre whisky. Det finns väldigt mycket att säga om denna utveckling, vilket får vänta till en annan text, men just nu kan vi konstatera att följande matematik inte håller:
a. Grovt sett 9/10 av all whisky som säljs är blended.
b. En blended innehåller grovt sett 40% maltwhisky.
c. Försäljningen av blended minskar.
d. Punkt 1 ovan: produktionsmängderna ökar.
Man kokar mer sprit, men de blended whiskies som ens whisky främst ska ingå i minskar sin försäljning, och i absoluta tal minskar mängder sprit som säljs.

Hur mycket sådant här folk dricker spelar en enorm roll för whiskybranschen.

III. Överetableringen av nya destiller.

Det verkar som att det sparkas igång ett nytt destilleri i veckan i Skottland. Riktigt så många är det inte, men nyheter om att destillerier planeras eller har fått bygglov eller har kommit igång med produktionen är numera vardagsmat. Många av projekten har instabil finansieringsgrund och har startats av entusiaster snarare än korporationer med gott om pengar. De kommer vara mycket känsliga för variationer i efterfrågan. Om säg tre år kommer marknaden dränkas av dessa nyetablerade destilleriers ofta inte helt färdiga produkter. Och visst, det går ofta att skapa intresse för ett förstasläpp. Men sedan då? Kan du också få kunderna att intressera sig för vidare släpp? När destilleriet Y släpper sin första femåring och det finns tio andra destillerier som samma år släpper sin första whisky, hur intressant är det då att följa destilleriet? Om tio år, orkar du bry dig om alla släpp från Harris, Ardnamurchan, InchDairnie, Torabhaig, Eden Mill, Lagg, Ncn’ean, Raasay, Strathearn, Borders, Bimber, Spirit of Yorkshire, Clydeside, Lindores Abbey, Ardnahoe, Toulvaddie, Dornoch och Waterford, för att nu bara nämna några, samtidigt som du vill hänga med på ny whisky som släpps av dina gamla älsklingar, vare sig de heter Glenlivet, Macallan eller Ardbeg?

IV. ”Boom and bust”.

Jag förstod länge inte värdet av att bry sig nämnvärt om whiskyns historia: ett gäng destillerier som vill sälja in sitt varumärke genom romantiskt prat om smugglare och olaglig destillering mot myndigheterna. Men om man vill begripa hur branschen fungerar och har fungerat är det ovärderligt att ha ett historiskt perspektiv. Ta därför en ordentlig titt på whiskyhistorien. Svängningarna över tid är fascinerande. Varje boomperiod har utan undantag följts av en period av bust, av stängda destillerier, sjunkande priser och konkurser en masse. 1890-talet: upp. Från första världskrigets utbrott till säg 1930: konkurser och stängningar. 1960-talet, stora delar av 1970-talet: upp. Sent 1970-tal till någonstans mitten av 1990-talet: vikande efterfrågan, destilleristängningar, konkurser; under delar av denna period sjunkande priser. 1995–säg 2005: försiktig optimism, några få nya destillerier. 2005–idag: boom big time.

Varje boomperiod någonsin – och det finns flera än de jag tagit upp här – har inneburit många nya destillerier och ökad produktion. (Det är därför, när du läser om vilket destilleri som helst i Skottland, du läser att någonstans där mellan säg 1962 och 1978 ökades antalet pannor.) Varje sådan här period har sedan följts av ekonomiska problem. Idag befinner vi oss i en situation som liknar 1820-talets, 1890-talets och 1960-talets massiva etablering av nya destillerier och ökade produktion. Om tio år behöver världen köpa något så inihelvete mer med whisky än vad den köper idag, dessutom till minst dagens priser, för att de ekonomiska kalkylerna ska hålla. Ja, givet att (den försiktigt sjunkande) mängden whisky som säljs som blended och de ofta är bra mycket yngre än 10 YO behöver efterfrågan öka kraftigt, hela tiden och redan nu.

Pattisonkraschen på 1890-talet var spektakulär. Den kommande whiskykraschen kommer komma mer gradvis, misstänker jag.

V. Explosionen av begränsade och spektakulära utgåvor.
Nu går vi från ”den stora” whiskymarknaden till ”den lilla”, den där flaskor köps och säljs som aktier på en (till stor del svart) marknad. Sedan många år tillbaka spelar ägargrupper och destillerier denna marknad i händerna genom att släppa allt mer exklusiv whisky. Detta är whiskies som kittlar kunderna att tänka att detta är flaskor som kommer att stiga i värde. (Jämför också punkt 6 nedan.) När destillerier numera fullkomligt strösslar med sådana här utgåvor, som vi som whiskyentusiaster kastar oss över i en blandning av intresse att smaka whiskyn och dollargrin i ögonen, blir uniciteten för varje enskild sådan buteljering mindre speciell över tid. De är, enkelt uttryckt, för många, och blir bara fler. De talar bara till ett litet segment av kundkretsen; om det segmentet minskas rasar priserna nedåt. Om man fortsätter strössla med sådana utgåvor når man till sist en punkt där kunderna helt enkelt inte bryr sig längre.

Tänk tio år framåt i tiden: en hel uppsjö av unga destillerier kämpar om kundernas intresse med sina ganska unga utgåvor; de stora destillerierna har i tio års tid fortsatt att släppa nya whiskies precis hela tiden; på andrahandsmarknaden kommer en given auktionsomgång innehålla minst tio gånger så många flaskor. Hur speciell är en femtonårig single cask från GlenDronach buteljerad 2017 om tio år, när det redan idag finns ungefär en kazzilion single casks från GlenDronach? Hur speciell är egentligen en 21 YO Springbank buteljerad 2017 om tio år, om de släppt en 21 YO precis varenda år fram tills dess?

Arran kan också användas som ett riktmärke: de sparkade igång 1995 och har lyckats med konststycket att inte gå i konkurs. Hur lyckades de med det? Genom att strössla med utgåvor. Lycka till med att ha en komplett samling av allt Arran har gett ut, och lycka till med att kunna sälja dem till högre pris än du gav för dem. Och då har Arran ändå den enorma fördelen med att ha varit tidigt ute på banan: de var verkligen trail blazers när de drog igång vid 1990-talets mitt. Om tio år har de hunnit göra fem serier till av typen Devil’s punch bowl. Dryga hundratalet skotska destillerier har alla släppt minst tre sådana serier var. Hur speciell är då din Arran Devil’s punch bowl II år 2027? Hur många bryr sig om den? Hur många vet ens att den är speciell (om den nu är det), i det fullkomliga larm av marknadsföring av specialutgåvor som kommer ligga över marknaden som en ännu intensivare bombmatta än vad som är fallet idag?

Är detta en whisky eller en aktie? Och vill någon betala stora summor för flaskan om tio år?

VI. Kundernas förändrade beteende: the bottle loch.

Detta är den svåraste punkten att analysera. Kundbeteendet är sedan säg tio år, eller kanske bara fem år, ett helt annat än det var tidigare. Detta är unikt i whiskyhistorien och dess effekter på whiskymarknaden är komplicerade. När Ardbeg släppte single casks eller små utgåvor för tjugo år sedan var det förvisso många som sparade och samlade, men många köpte också flaskorna, hör och häpna, för att dricka upp dem. Idag är den andelen av ”konsumenterna” (i betydelsen de som köper whisky, inte nödvändigtvis de som konsumerar den) mångfalt större. De där whiskyerna som släpptes förr har verkligen på riktigt blivit rariteter. Idag gör de ökande priserna oss alla (nästan alla) till potentiella klippare. I princip alla människor jag känner som har ett starkt whiskyintresse köper mer whisky än de dricker. I vissa fall gör man det för att man vill försäkra sig om att även framledes ha tillgång till whiskies som kanske försvinner från marknaden. I vissa fall gör man det som en pensionsförsäkring. I vissa fall gör man det för att ”flippa” flaskor: köpa en, sälja den direkt efter att den blivit slutsåld, ofta till människor som köper flaskan för att de i sin tur tänker att värdet kommer att öka ytterligare.

Men se upp: varje marknad någonsin där en stor andel är inne på den för att tjäna pengar har kraschat vid någon punkt. Vi kan titta på det matematiskt. Om en majoritet av det ypperligt lilla men hyperengagerade segment vi whiskytokar utgör köper mer än vi dricker – jag gör det definitivt för egen del – innebär detta att antalet oöppnade flaskor i världen ökar med enorm hastighet. Ju längre tid som går, desto fler oöppnade flaskor finns på den potentiella andrahandsmarknaden. Om, säg, Highland Park Ice hade släppts 1980 hade 1) upplagan varit mindre och 2) en förkrossande majoritet av flaskorna hade varit urdruckna vid det här laget. Upplagan på Ice är större än begränsade släpp förr, och fler av flaskorna förblir oöppnade, eftersom många fler som köper en flaska gör det med tanke på att kanske månne priset kommer öka. Framåt sådär en år 2040 kommer antalet oöppnade flaskor Ice fortfarande vara relativt stort, och antalet sådana ”begränsade” släpp som gjorts av Highland Park sedan 2017 kommer vid det laget att uppgå till minst 40. Visst kommer det år 2040 att vara kultigt med en HP buteljerad för 25 år sedan. Men den kommer att vara en av hur många buteljeringar som helst som du kan välja på auktionssidorna, eftersom så många numera köper whisky som en investering.

Om industrin möjligen är mitt i uppsamlandet av en ny whisky loch, är vi entusiaster utan tvivel igång med att bygga upp en enorm bottle loch. Det gör värdet på samlingarna instabilt och svårförutsägbart. Om priserna slutar utvecklas uppåt kommer många som främst har sin samling som investering att börja sälja. Om tillräckligt många börjar sälja fortsätter priserna att sjunka.

Får du 5000 spänn för den här flaskan om tio år? Jag tror inte det. Får du 5000 spänn för den om tjugo år? Det håller jag för ännu mer osannolikt.

VII. Boomperioders försämrade whiskykvalitet.

Jag är inte en nostalgiker som menar att whisky var bättre ”förr” (och det ”förr” som avses avser dessutom också det perioder då whiskyproduktion var enormt storskalig och industriell, vad du än har hört. 1960-talet var inte en period då whisky gjordes i liten skala och för hand. Redan många av 1890-talets destillerier kokade miljontals liter sprit per år). Men om man tittar på anledningar varför whiskymarknaden vikit genom historien har det, bland många andra saker, också haft med kvaliteten på whiskyn att göra. När marknaden är glödhet är det lätt att ”cut corners”. Historiskt har det handlat om att man börjat destillera i för hög fart, med dålig whisky som följd; att man använt dåliga fat; att man buteljerat ofärdig whisky till en överhettad marknad som det varit lätt att sälja på. Det har i noll fall av alla fall som varit fungerat som en långsiktigt lyckad strategi.

Idag talar man om bättre ”wood management” och hyllar superaktiva first-fillfat. Det passar destilleriägare väl att göra det: whiskyn blir färdig fortare i sådana fat, nämligen. Problemet är att det leder till någorlunda likriktade produkter. Hej på dig du, NAS-buteljering nummer 1234 år 2017 med en långsökt backstory! Tänka sig, du smakar lite för ung vaniljbomb eller ett berg av torkad frukt, du med, precis som de andra!

Det vore rimligt att lyssna till de ”rävar” bland Sveriges whiskykonsumenter som varit med bra mycket längre än jag själv. De säger mer eller mindre unisont att whisky har blivit mer likriktad idag. Whisky förr hade högre toppar (men också djupare dalar). Är det kanske till och med så, att man framöver komma säga att vid ingen period i historien någonsin har det kokats så dålig sprit och släppts så dålig whisky som åren 2005 till 2020, när alla bara satsade på att stånka ut maximalt med sprit ur råvarorna och släppa ofärdiga saker till en överhettad marknad? Kanske, kanske inte. Man kommer i alla fall definitivt att säga att någonstans från tidigt 2010-tal bombarderades marknaden med så många specialsläpp att kunderna blev mätta. Som Laphroaigkännaren Marcel van Gils uttryckt saken: ”Whisky has always had its upswings and downturns, and it will happen again. We are witnessing the start of the downturn right now, as quality is going down and prices surge. An economical mortal sin.[—] We’re at the summit and, in my opinion, the only way is down.”

Än värre är det med oberoende buteljeringar. Tänk dig att du hoppar in i en tidsmaskin och vill köpa fat med whisky 1990. Utbudet är enormt och ruskigt billigt. Så jämför du med vår tid: utbudet är glest eftersom destillerierna vill hålla i sina fat för att själva få ut maximalt med pengar för dem. Att kvaliteten på oberoende buteljeringar, särskilt från mindre buteljerare, är sämre 2017 än det var, säg, 2007 är knappast omstritt.

Om jag har rätt i min misstanke om en uppbyggande whisky loch, en samlarnas bottle loch, och en värld av sjunkande priser till följd: kommer det verkligen om tio vara mer intressant att buda stora pengar på Begränsad Buteljering Nummer 1234 från 2017 som släpptes för 2500 kronor än att beställa Begränsad Buteljering Nummer 1234 buteljerad 2027 för 1500 kronor?

VIII. The rise of fakes.
Ju mer whiskymarknaden blir överhettad, ju mer fejkflaskor med billig whisky i dyrt glas och med någorlunda tidsenliga korrekta etiketter dyker upp. Jag ser ofta flaskor på internationella auktionssidor som jag vill köpa, men jag underlåter att buda för att jag tänker att de där kan lika gärna vara fakes. (Okej, jag underlåter att buda också för att jag helt enkelt inte har råd att köpa den där flaskan buteljerad 1983.) Jag tror inte att vidden av detta problem har riktigt insetts av många, som gladeligen betalar dyra pengar för flaskor på internationella auktionssidor. Jag tror att det finns många fler fakes i omlopp än vad folk generellt tycks tro.

Faran med fakes är dubbel. Å ena sidan finns det en risk att flaskan X som just du har köpt för 5000 kronor kommer avslöjas som fake av någon som är kunnig på området, och då har du kastat pengarna i sjön. Å andra sidan, och etter värre, är att närvaron av fakes leder till bristande tilltro till autenciteten på flaskor generellt. Vi kommer hamna i ett läge där allt fler drar öronen åt sig inför att köpa flaskor i andra hand, eftersom flaskorna ju skulle kunna vara fake. Betrakta hela andrahandsmarknaden som en bottle loch. Det räcker med att tillräckligt många människor betvivlar äktheten hos tillräckligt många buteljer i den sjön för att de ska börja tänka att i den sjön vågar jag överhuvudtaget inte fiska. Och då sitter vi där med våra enorma samlingar medan destillerier fortsätter släppa intressanta grejer en gång om dagen, kanske till lägre priser. Hur ska vi hitta en marknad av människor som är villiga att lita till att det vi har är äkta? Det som släpps är ju i alla fall flaskor som kunderna vet är äkta vara.

En av många buteljeringar som det finns mycket gott om fakes av.

IX. De stigande prisernas exkludering.
När priser på en vara stiger lockar det till sig börsklippare. Priserna fortsätter att stiga. Vid någon svårbestämd punkt kommer de höga priserna, ofta men inte alltid, alienera viktiga delar av kundkretsen. Man kan se det redan idag, med vissa buteljeringar, att prissättningen ibland träffar lite högt, och saker blir kvar på hyllorna. Det handlar då ofta om att folk väljer att inte köpa inte för att de gärna vill dricka whiskyn, utan eftersom de inte tror att de kan göra sig en hacka på flaskan.

De stigande priserna på i princip all whisky gör att insteget på marknaden blir stort för den som vill in. För en del saker som släpps idag bara skrattar jag och tänker att det där priset är totalt sinnessjukt för högt; single casks från miljonliterproducerande destillerier och vars ålder placerar dem i lågstadiet i svensk skola kan ibland betinga fyrsiffriga summor. Och om jag, som spenderar mycket stora summor på whisky, drar åt öronen åt mig, vilka är det då som köper de flaskorna? De som vill dricka och har fetare plånböcker än jag? De som vill investera?

X. Öl. Gin. Rom. Whatever.
1980-talets problem för whiskyindustrin var, extremt förenklat, att 1960- och 70-talens produktionsmängder inte motsvarade 1980-talets efterfrågan. Andra saker blev mer inne än whisky: vodka och drinkar, inte minst. Idag rör sig många nördar bort från whisky och mot craftbeervärlden. Andra intresserar sig för rom eller tequila eller hantverksgin (något som i och för sig kan gynna whiskyindustrin, då många nya destillerier producerar gin för att få in snabbare cash). Vad händer med marknaden om tillräckligt många slutar intressera sig för whisky?

Det är långt ifrån givet att det hysteriska intresset för whisky – som numera dessutom i sig får bränsle av de stigande priserna i en mäktig rundgång – håller i sig. Om tillräckligt många börjar tycka att priserna börjar bli löjliga kommer man vända sig till annat; om trenderna går i annan riktning kan inte destillerierna sälja som de hade hoppats. Och då sitter vi där, igen, ett gäng gubbar och en hel del gummor i sextio-sjuttioårsåldern med drömmar om att sälja av våra exklusiva samlingar för att kunna köpa ett hus på någon given solkust, men med ett par generationer under oss som är ointresserade av den där himla single casken nummer urtifjorton från GlenDronach.

Slutreflektioner
Vad ska man göra då, om man nu köper mer whisky än man dricker inte enbart för att ”den som spar han har” eller ”den som har flest oöppnade flaskor när den dör vinner” eller ”jag hoppas mina barn tar över intresset”, utan också för att man ser sin samling som en investering? Jag vill betona att jag varken är en expert på de här frågorna, och jag är verkligen inte själv en klok investerare. Jag köper med något som är en blandning av det idiotiska ”titta en flaska jag vill ha den”, ”titta en flaska jag vill dricka den” och ”titta en flaska jag vill ha den eller kanske dricka den och om inte så kanske kan den säljas av dyrare framöver”. När jag ser flaskor som släpps som investeringsobjekt och som jag vet kommer skjuta i höjden i pris, i alla fall kortsiktigt, blir jag ofta ointresserad, och köper hellre något annat. Men visst, handen på hjärtat: jag har definitivt flaskor i min samling som jag har köpt med baktanken att de ska öka i värde. Det hade dock varit helt andra flaskor än de jag har om jag hade tänkt mer med huvudet och mindre med hjärtat. Och flera av dem – hej typ tre stycken Ardbeg Perpetuum! – lär knappast gå för några stora pengar om tio eller tjugo år.

En sak är bombsäker: de röster som säger att det är hur stabilt som helst att investera i whisky är samma röster som vill att du ska ge dem dina pengar. Människor vars hela företagsidé är att få folk att investera sina pengar i whisky är samma människor som yttrar sig som experter i artiklar om hur whiskymarknaden kommer utvecklas. Läs den meningen en gång till, och inse att deras trovärdighet i frågan är minus tusen. Ingen som någonsin drivit ett investmentbolag har någonsin sagt ”just nu är det en dålig idé att du investerar dina pengar i en produkt som det är mitt jobb att sälja”.

Marknaden är redan nu mer instabil än många tror. Karuizawa, länge ett specialintresse för de med extra kraftiga dollartecken i ögonen, har planat ut. Nya utgåvor av Port Ellen och Brora kostar redan ungefär vad marknaden är beredd att betala för dem. Och många av de buteljer som verkligen är goda investeringsobjekt är just sådana flaskor som det finns många fakes av. Smaka på den meningen. Ardbeg buteljerad på 1970-talet; äldre utgåvor av Springbank; vad som helst från vilket nedlagt destilleri som helst; alla sådana flaskor är värda mycket pengar idag. Men om sådana flaskor börjar (än mer) massproduceras i fejkformat kommer allt färre våga lita på att din Springbank 32 YO är äkta, hur äkta den än är. Eller, vi tar ett mer modernt exempel ”at random”: Ardbeg Feis ile 2011. Min gissning är att den om tio år, om inte Ardbeg kört med huvudet rätt in i väggen genom mindre kul släpp i tio år och intresset för destilleriet svalnat något, kommer vara värd mer än den är värd idag. Om tjugo år, än högre priser. För vissa buteljeringar och vissa destillerier kommer det i princip alltid att finnas intresserade köpare. Men, det intresset kommer i sin tur innebära att mängden fakes av just den buteljeringen kommer vara omfattande. Då spelar det mindre roll om din flaska är äkta eller inte, folk kommer inte våga buda på den ändå.

För egen del skulle jag gladeligen välkomna en whiskykrasch i form av både en whisky loch och en bottle loch. Sjunkande priser, större tillgänglighet till lägre priser av flaskor jag vill ha, mindre svid i plånboken när jag vill köpa whisky, fler och bättre fat tillgängliga för de oberoende buteljerarna vilket ökar kvaliteten på deras whiskies: what’s not to like? (Ja, och jag tror faktiskt att jag är så pass ond i sinnet att jag skulle tycka att det vore lite lite njutbart att se några av de värsta skrytmånsarna som tvångsmässigt jagar likes genom bilder på allt superdyrt de köper få lång näsa när allt först planar ut och sedan dyker. Jag vet att jag har den missunsamheten i mig. Jag vet också med hundra procents säkerhet att många av de som investerat i whisky inte kommer få tillbaka vad de gav för sina flaskor, eftersom ingen marknad fungerar så att alla enbart kan göra bra affärer på den.)

Att min egen samling i samma veva inte kommer vara värd vad jag gav för den, kommer det vara ett problem för mig? Jag tror inte det; inget stort problem, i alla fall. Jag äger tusen CD-skivor, som sammanlagt väl kostat mig typ hundratusen kronor att köpa ihop. Skulle jag köpa ihop alla de skivorna idag på andrahandsmarknaden skulle de kosta mig en femtedel, på ett ungefär. Men jag älskar dem, mina CD-skivor, till och med de där lite skämsiga som jag lyssnade på när jag var nitton och som jag finner outhärdligt dåliga idag. Jag kommer sannolikt år 2027 känna samma sak för de flaskor jag köpte i år som jag då fortfarande inte har hunnit öppna. Men det är jag, det. Och specialmarknaden för exklusiv whisky är långt ifrån befolkad uteslutande av entusiaster som har köpt en massa whisky mest för att de gillar whisky.

*

Tack till Louis Reps som gett konstruktiva kommentarer på en tidigare version av denna text.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

3 Kommentarer

  1. Peter Lundvall 22 december 2017

    Bra skrivet.

  2. Jeff Nilsson 23 december 2017

    Intressant artikel.

  3. Niclas 9 januari 2018

    Så är det med marknaden.
    Fantastiskt ordflöde har du. Samt en underbar text!

    Men jag hoppas att alla som ger sig in i hysterin också fattar att det är en hysteri.
    Det är som aktier. Fast värre. Det går upp och det går ner men just nu lever vi i något som liknas vid en bubbla.
    Jag vill inte sänka min samlings värde men fattar ju vad du skriver.
    Snart spricker bubblan.
    Och PANG står några där med ingenting mer än något gott att dricka.
    Det är ju bara 2-3 år sedan som bra whisky kostade bra pengar. Nu är det sjukt.
    Kommer dock behålla mina flaskor och ” cd” ”LP”
    Kanske kan barnen ha nytta av svängningarna😃
    Ses vi på whisyfair?

Lämna en kommentar

© 2018 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén