Tjeders whisky

Bara whisky

Old Pulteney 35 YO

Det är inte ofta en pimplar whisky i åldern 21 år och uppåt, och än mer sällan som jag provar saker som är över 30 år.

2014 buteljerade Old Pulteney en trettiofemåring, som kostade runt 500 pund. Upplagan var på 1350 flaskor och alkoholhalten låg på 42,5%. (Innan du hojtar om ”varför så lågt?” kontrar jag med att jag misstänker att alkoholhalten efter alla åren på fat hade droppat till någonstans under de ”normala” 46% som väl närmast är obligatorisk alkoholhalt för singelmaltwhisky numera.) Jag köpte en flaska och samplade bort i princip hela innehållet; jag hade och har inte en ekonomi som tillåter mig att köpa flaskor som kostar sådana summor bara för att ha dem. Ja, jag gjorde faktiskt till och med en liten instruktionsvideo på youtube för att med en liiiiiiiiten touch sarkasm förklara hur man gör för att öppna dyra whiskyflaskor:

Eftersom Old Pulteney följde upp detta släpp med en till trettiofemåring två år senare, även den på samma alkoholhalt, borde väl kanske denna kallas ”Old Pulteney 35 YO 2014” eller ”1st release” eller något i den stilen. Jag har provat denna whisky vid något eller kanske ett par tillfällen tidigare, men aldrig skrivit noter. Men nu så.

Denna whisky består av en blandning av bourbon- och sherryfat som alltså fylldes absolut senast 1979.

Doft: totalt igenkännbar som Old Pulteney efter 35 år på fat, vilket imponerar. Jag tänker då på den tydliga oljigheten och tonerna av havsluft. Old Pulteney brukar ha mycket kraftiga dofter, här har lugnat sig ordentligt och blivit viskande, som fallet nästan alltid är med såhär gammal whisky. Solvarm mahogny, fernissa, järn. Svagt av lakrits och hårdrostade hasselnötter. Mycket mycket försiktig, lite väl försiktig för min smak.

Smak: fernissa igen; svag oljighet, en del mullrande men otroligt välbalanserade kryddor. Mörk choklad (inte superkakaostark, bara mörk); svagt av koppar, en hint av torkad mynta; colanappar; svagt av torkade blommor och den där tonen av hav. Otroligt fet munkänsla.

Eftersmak: kakao; fernissa; rejält intorkade mörka frukter; om något som torkad apelsin finns smakar det såhär.

Med vatten: såhär gammal, delvis sherrylagrad och på 42,5% – jag vågade först inte med vatten, men vad fan, chansade med två droppar.  Det funkar faktiskt. Smält mörk blockchoklad har kommit till doften, som fortfarande är väldigt viskande. Det finns inga ”överlagrade” toner här eller någonstans i whiskyn, faktiskt. Smaken är mer på koppar nu: koppar och havsstrand. Mindre kryddig än tidigare, och Old Pulteneys härliga toner av motorolja finns här långt långt i bakgrunden. Eftersmaken väldigt stum med vatten, dock.

Sammanfattning: alltså, visst är detta jättegott – särskilt smaken är helt outstanding. Doften och eftersmaken är goda, men något trötta: det där känsliga läget helt klart innan en whisky blir uppenbart överlagrad och träbesk, men där en liksom känner att den ändå passerat sin mest fantastiska period. Eller, så blir det för mig, i alla fall. Smaken är 90-poängsmaterial, men doft och eftersmak når inte till samma höjder. 88 poäng. Jag minns denna som mäktigare från när jag ryckte folien för några år sedan. Kanske är det jag som drabbas av något slags omvänd snålhet mot mitt älskade Old Pulteney? Andra som provat denna och vars omdöme jag på det stora hela brukar dela, som Ruben på whiskynotes och Serge på whiskyfun, landade båda på 90 poäng. Två nordiska bedömare, Roland Johansson på sorgligen insomnade (eller vilande bara kanske?) tastenote.se och Thomas Øhrbom på Whisky Saga, gav denna 91 poäng. Well well, gott som tusan var det ju hur som helst och poäng är bara poäng.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén