Tjeders whisky

Bara whisky

Två Glenlivet 12 mot varandra

Glenlivet 12 finns tydligen i lite olika versioner. Vännen Kjell skickade mig ett gäng varianter buteljerade vid olika tidpunkter för rätt länge sedan nu. Jag har tidigare provat fyra Glenlivet 12, buteljerade 1996, 2002, 2006 och 2014. Inget konstigt med det, men denna gång är turen kommen till två specialare, en Glenlivet 12 American Oak buteljerad 1997 och en Glenlivet 12 First fill, buteljerad 2012. Båda är buteljerade på 40%. Jag hittar inte exakt dessa i whiskybase, men här en American Oak finish och här en First fill, fast buteljerad ett annat år. (First fill betyder förstås att den lagrats uteslutande på firstfillfat, alltså fat som tidigare använts en gång för bourbonlagring och som nu fylldes för skotsk whiskylagring för första gången.

Doft:

First fill: smör, vanilj, vispad grädde, päronjuice, raps (inte rapsolja, blomman), torkade blommor, godiset Gröna kulor… Jösses vad med dofter, och hujedamig vad gott det doftar!

American Oak: inte ens i närheten av lika bra. Lite surare och sötkladdigare på samma gång, som trött citrusfrukt möter alldeles för mycket vanilj. Mer äpple i denna. Men denna doftar faktiskt lite…unket. Och konstigt. Total knockout till First fill på doften.

Glenlivet 12 First fill; lite annan design än den som var på Kjells flaska.

Smak:

First fill: blommigt/sommarängigt, utan att ha toner av gräs; maräng; väldigt mycket mer citrus än i doften, helt klart citron med här; en del svårbestämbara kryddor en bit bak. Gott!

American Oak: en rejäl bit lite underbakad sockerkaka; en touch av den majsighet som finns i bourbon, men den måste mitt smaksinne hitta på på grund av att faten ger annat som ofta finns i bourbon. ”Stompig”, tänker jag. Eller, ”brötig, på fel sätt”. Det skriker men skriker tomt.

Glenlivet 12 American oak finish.

Eftersmak:

First fill: mycket ”torr”, skulle man säga om detta var ett vin. Apelsin och mandarin; syrligt godis; torkade kryddor, även som en touch av rökelse faktiskt. Fin.

American Oak: här ordnar det upp sig, med rejäl syrlighet (nästan som att tugga på kiwiskal), en lite lugnare vanilj, och röda äpplen i bakgrunden.

Med vatten: jag provade inte dessa med vatten. Inte för att man inte kan vattna whisky på 40%, utan för att jämförelsen blir så svår då, du ska få till samma mängd vatten i samma mängd whisky i två olika glas.

Sammanfattning: alltså, First fill är en underbar njutning: mångfacetterad, väldigt fin och klart imponerande, särskilt på doften. American oak finish är klumpig och brötig och lite unken. För mig är klasskillnaden mellan dessa båda whiskies enorm; ja, American oak finish känns knappt ens som en whisky vid jämförelse. First fill: synnerligen imponerande 86 poäng. American oak: 75 poäng.

*

Tack för samples, Kjell! Önskar jag hade haft med French oak finish i denna jämförelse, men det samplet befinner sig någon annanstans i berget…återkommer!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén