Ibland – rätt ofta faktiskt – provar jag whiskies och skriver noter, men glömmer att lägga upp det hela här på bloggen. Så ock med denna Mackmyra, som släpptes i börjar av december och vars noter har blivit liggande.
Mackmyra Moment Lava är en rökig whisky sammansatt av bourbon barrels på 200 liter och oloroso sherry quarter casks på 128 liter. Den är rökig, men om all eller delar av den ingående whiskyn var rökig framgår inte riktigt av Mackmyras produktblad. Upplagan är på totalt 1500 flaskor, åldern på den ingående whiskyn är 9–11 år, priset är 1200 kronor och alkoholhalten ligger på 44,4%. Här har du den i whiskybase.
Innan vi provar, en fråga: varför, för 1200 kronor i en exklusiv serie, en alkoholhalt på bara 44,4%? Det är knappast den alkoholhalt fat håller efter nio till elva år i Bodåsgruvan, snarare var väl fatstyrkan på dessa uppåt en 60%. Jag är verkligen en vän av att allt inte måste fatstarkt, men att gå under 46% och att inte lägga den där någonstans på en 50% eller så gör att jag höjer ögonbrynen i viss förvåning.
Doft: well, all ingående whisky i denna utgåva kan inte vara rökig, för jag känner bara världens minsta antydan till rök, och det kan lika gärna vara för att jag har läst att denna whisky ska vara rökig. Kanske månne någon torv och definitivt saltlakrits, men rök? Nej. Rött äpple, grönt äpple, otända grillkol. Varm aska. Nybakat vitt bröd. Det finns intressanta saker här, men jag upplever doften som klart yngre än sin ålder och som lite gyttrig.
Smak: päron inleder, och följs av något som påminner om rabarbersaft; tydlig smutsighet också, jag antar att det är torven men tonen är ganska konstig i sammanhanget. En viss något medicinal rök utvecklas med tid i munnen, trevligt. Det är dock främst aska, just. Matolja. Svårfångade frukter. Saltat, torkat kött. Den känns väldigt ung och spretig, tyvärr.
Eftersmak: charkuterier – hårt saltad salami – och en rejäl rökpuff inleder, trevligt. Cigarrtoner. Ett uppsving i relation till doft och smak.
Med vatten: den ligger ju redan lågt, men klart vi måste prova. Ah, klart rökigare nu, trevligt! Smutstonen har liksom hittat hem. Malt, ensillage, härligt surt äpple, citron. Klart bättre, om än ungt. Smaken är också den bättre, och har fått lite mer av torv och – faktiskt – ljung i sig. Den är både rökigare och syrligare – tänk syrliga colanappar – nu. Ingefära, också, och kanske att det där grova jag känner är läder. Eftersmaken har grillade toner, typ grillsås, i den nu väckta röken och den rejäla portionen tobak.
Sammanfattning: det ska finnas 128-litersfat i detta som kallas first-fill sherry. De är inte igenkännbara när man provar denna whisky. Även rökigheten är förvirrande. Jag brukar säga att jag verkligen gillar Mackmyras rökiga recept, att det är underskattat, och att det extrarökiga ibland kan nå enorma höjder. Denna whisky blir lite grann av meh för mig. Med en rejälare alkoholhalt – lätt över 50% – hade detta kunnat skina så väldigt mycket mer. De har ju helt galna mängder fat i sina lager, så vadan denna kraftiga nedvattning till och med under 46%? Ja, jag vet, jag leker VD och master blender igen och inte vet jag hur denna blandning smakade och doftade på högre styrka. Jag finner dock hela whiskyn, särskilt i relation till pris, ganska underwhelming. Tyvärr, för jag står gärna upp för Mackmyra när besserwissrarna pratar om att deras whiskies är så himla kass. De har gjort en rad riktigt bra släpp på sistone, men de fortsätter också att köra denna lite ”hit and miss”-stil, så som jag upplever dem. En absolut godkänd whisky särskilt efter vattning, men inte mer. 81 poäng. Mackmyras nya Grönt te – jag lovar att återkomma och inte om fyra månader – tycker jag är avsevärt bättre än Lava.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.