Tjeders whisky

Bara whisky

Ett snack med Anders Fridén om Box in flames

| En kommentar

Nyheten slog ner som en bomb den 18 september: Anders Fridén i In flames har valt ett Boxfat som kommer släppas på Systemet! De pigga gossarna på WhiskyTower, som också helt nyligen intervjuat Fridén om hans whiskyintresse, verkar ha varit först med nyheten. Sedan dess har även Box själva gått ut med lite detaljer om buteljeringen.

Så, vad vet vi? Att Fridén valde ett fat för buteljering på Box destilleri den 25 augusti. Att det handlar om en first-fill bourbon barrel som fyllts med en blandning av rökigt och orökigt destillat med en fenolhalt på 15 ppm. Att fatet fylldes den 22 juni 2011 med en alkoholhalt på 65,2%, och att det buteljerades på fatstyrka, 60,8%, fem år tre månader senare. Att flaskorna är på 50 cl och att det finns drygt trehundra flaskor totalt.

Här på Tjeders whisky ville vi gärna veta lite mer om hur fatvalet gick till och vad Fridén tyckte om whiskyn han valt, så vi började genast hugga efter mer information. Vi lyckades få tag på en något krasslig Anders Fridén och pepprade honom med några snabba frågor.

Hur gick själva fatvalet till?

Jag åkte upp själv till destilleriet och fick en lista på alla tillgänliga fat i lagerhusen, med all information om faten som fanns. Där gjorde jag ett första stort urval. Sedan hämtades fatprover ur faten med trucken, och jag kunde spendera tid med alla dessa prover i min egen bubbla. Sedan handlade mycket om att smalna av och välja bort prover stegvis. Jag fick gå tillbaka igen till proverna flera gånger om. Mot slutet började det kännas ganska ansvarstungt, att tänka att detta hamnar ju verkligen på flaska sedan. Jag hade tänkt från början att jag skulle välja en orökig bourbonlagring, det är snyggt, och så kommer destilleriets egna toner fram. Samtidigt var det nära ett tag där att jag valde en rökig sherrylagring, och till slut landade jag ju på den där blandningen av orökig och lite rökig malt, ett helt fantastiskt fat som jag hittade ganska sent i processen.

Anders Fridén, legitimerad whiskynörd.

Anders Fridén, legitimerad whiskynörd. Bild hämtad från noisefull.com.

OK, så det fanns inga förhandsval gjorda av destilleriet, typ ”prova de här tio faten vi har valt ut i förväg” alltså?

Nej, precis. Det är inte så jag vill göra de här grejerna. Jag har ingen lust att bara slänga min etikett på något, bara. Ska jag göra detta ska det vara på riktigt. Det är ju en riktig ynnest att få göra sådana här saker och det är otroligt bra grejer de gör på Box. Det är inget jag bara säger nu, jag har följt destilleriet länge och lärde känna Janne Groth redan för ett antal år sedan. Det är helt enkelt ett jävla bra hantverk bakom deras produkter.

Var det ett svårt val, eller dog du och kom till himlen på en gång när du hittade fatet du valde?

(Med ett skratt:) Det var mer ett lyxigt bekymmer, kan man säga. Det fanns väldigt många bra fat att välja bland. Det är väl mer svårt i det absoluta slutskedet i och med det där att det är så slutgiltigt, att andra ska smaka på det.

Hur skulle du beskriva whiskyn du valde?

Som sagt, först hade jag tänkt att jag skulle välja en helt orökig whisky, men så tyckte jag att den fick lite mer tryck med det lilla rökiga inslaget. Det blev också lite mer balans i den, den lite spetsiga alkoholen tonades av. Den blev jävligt snygg, måste jag säga! Klart du har dina klassiska bourbonfatstoner, så den har sin citrus, vanilj och kokos, men framför allt är det mycket välbalanserat trots den unga åldern. Jag menar, man smakar grejer från andra destillerier som är fem år gammalt på sådana här fat och det har ju ofta rätt sunkiga toner och kan i princip smaka finkel. Den här whiskyn var färdig redan nu. Den är också förstås väldigt potent på fatstyrka. En fräsig whisky!

*

Innan vi avslutade vårt samtal berättade Anders att han hade tänkt vara på Stockholm beer and whisky idag men den rejäla förkylningen hade stoppat honom. Däremot skulle han vara där något nästa helg och snacka lite om just den här buteljeringen, så håll utkik, ni som går på den mässan nästa helg.

Box In flames är alltså en single cask, men inte en utgiven single cask (jämför med Smögens Jubilee som är från ett enstaka fat men som inte givits ut som single cask), om etiketten som släppts liksom namnet stämmer. Box in flames släpps den 12 oktober och kostar 14800 kronor för en flaska på 20 cl. Den är trots tidigare information nedvattnad till 40% och artikelnumret är 6666666-6.

Box in flames. Efterfrågan är större än utbudet, minst sagt.

Box in flames. Efterfrågan är större än utbudet, minst sagt.

(Ja, okej då, nu ljög jag. Den släpps 3 oktober och kostar 1295 kronor. Artikelnumret är 86420-02. Ja, jag kan väl också bjussa på länken. Men nog kliar det i fingrarna, just vad gäller detta släpp, att sprida lite ondskefull desinformation.)

Med tanke på att efterfrågan är större än utbudet finns det en rejäl risk att knappt någon enda av dessa flaskor kommer att öppnas. Jag iklär mig profetkappan och hävdar att 40% av de som lyckas få tag på en flaska genast kommer sälja den till det trippla priset på auktioner; vidare, att bara ypperligt få av de resterande 60% ämnar göra något annat med den än att låta den stå i samlingen, i vissa fall för att sälja den (ännu?) dyrare längre fram i tiden. Jag avger därför ett personligt löfte: lyckas jag boka en flaska vid släppet blir det omedelbart folieryck när den kommit hem till mig. Det är sorgligt att såhär begränsade släpp i så stor utsträckning blir till aktier. Det är även för mig ibland mycket svårt att se varför jag skulle öppna och dricka en flaska jag betalat x kronor för när det finns människor som är villiga att betala summan 2x eller 3x för flaskan.

Och handen på hjärtat: hur mycket jag än gillar Box har jag faktiskt svårt att tro att 50 cl fem år gammal whisky ens från ett magiskt fat från dem kommer smaka de runt 3000 kronor jag gissar att flaskorna kommer gå för på andrahandsmarknaden (och då tar jag i i underkant). De galna till synes ständigt stigande priserna och den hysteriska hetsen efter rariteter håller på att göra oss alla till potentiella börsklippare. Inte heller jag själv går fri från den anklagelsen. I de nördkretsar jag umgås i är mönstret tydligt: alla köper mer än de dricker; väldigt väldigt många storsatsar på buteljeringar som förväntas stiga i värde; en absolut majoritet får dollargrin i fejset. Någonstans på vägen undrar jag om inte kärleken till drycken trots allt urvattnas av det beteendet, trots vad jag skrivit tidigare i den här frågan.

Till allra sist: tack till David M-H som förmedlade kontakt till Anders och ett stort tack till Anders som ställde upp på intervju. Och förstås, en hälsning till Roger och ni andra på destilleriet: närhelst ni tycker att det vore en ypperlig idé att släppa en Box Tjeders whisky utvald av Den Store Bloggaren David Tjeder: det är bara att höra av er. Ni vet var jag finns…!


En kommentar

  1. Hejsan!
    Bra artikel ända till slutet då tappar du lite. Om man som whiskygillare känner frågan att dra folie eller icke för att tjäna 2-3ggr inköp då är man bara ute efter pengar å inte den sanna njutningen enligt mig. Pengar bra att köpa vidare till goda dram ju, men att avstå ngt man sugen på för att tjäna ggr2 är plump.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.