Tjeders whisky

Bara whisky

Turerna kring Mackmyras ”Svensk ek”

| 7 kommentarer

För den som har hängt med under den senaste veckan är det ingen nyhet att det har skurit sig rejält mellan Mackmyra och deras leverantör av fat av svensk ek, tunnbindaremästaren Johan Thorslund. Det började med att Mackmyra omlanserade sin standardbuteljering Den första utgåvan, som numera heter Svensk ek. Detta val av namn kritiserades kraftigt av Thorslund, som påpekade att endast en liten del av whiskyn i Svensk ek faktiskt är lagrad på svensk ek. Vidare menade Thorslund att Mackmyras tal om att eken var från Visingsö inte stämde, eftersom den svenska ek de använder till sina fat kommer från flera olika håll i Sverige. Thorslund valde därför att i princip bryta med Mackmyra: ”Allt annat sammarbete [bortom leverans av redan beställda och betalda fat] med Mackmyra betraktar vi härmed som avslutat. Detta var droppen av skönmåleri och halvsanningar.”

Mackmyra svarade efter att nyheten började spridas utanför Thorslunds hemsida och landade på nyhetsplats i mindre och större tidningar och i radio. Man la då upp en presselease på sin hemsida där man förklarade att Thorslunds yttrande var ”både olyckligt, märkligt och överdrivet” samt drog en parallell till hur det amerikanska tunnbindarfacket lyckades driva igenom att amerikansk bourbon måste lagras enbart på helt nya ekfat. ”Mackmyra ser ogärna att historien upprepar sig i en svensk variant, och att märkningen skulle styras av fatbindarnas ekonomiska intressen som i sin tur skulle styra smaken”, skrev man – en ganska vass attack på att Thorslund, som om hans enda motiv i sin kritik av namnvalet Svensk ek var ekonomiskt egenintresse. Mackmyra har efter detta gått ut med att de ska ändra på informationen på flaskan – men inte på namnet på whiskyn.

Talet om den särskilda Visingsö-eken på flaskan är onekligen mycket vilseledande: ”Våra ekfat är tillverkade av träd som för hundratals år sedan planterades på Visingsö för att bli virke till Sveriges flotta. Idag ger de smak till vårt moderna och innovativa whiskyhantverk.”

Inte en helt lyckad nylansering.

Rätt fett misslyckad nylansering, asså.

Mja, not so much, va? 5,4% av allt i Svensk ek är lagrat på svensk ek, och hur många procent av den eken som är från Visingsö har Mackmyra själva aldrig frågat Thorslund efter, så nääääää, den gubben gick inte. Texten från flaskan hämtad från en bild på buteljen för Svensk ek, som ligger på Mackmyras hemsida.

En bara ytligt friserad variant av formuleringen finns kvar på Mackmyras hemsida i deras presentation av Svensk ek, där det heter: ”Svensk Ek är den enda whiskyn i världen som delvis är lagrad på ek som skulle blivit skeppsvirke till den kungliga flottan. Träden som planterades på Visingsö på 1800-talet är idag en av Sveriges största ekskogar. Hårda vindförhållanden och dramatiska säsongsskiftningar har satt sina spår i träden.” Ordet ”delvis” har lagts till, men man envisas med att sälja in den där särskilda eken från Visingsö – utan att ha någon koll alls på om de egna faten av svensk ek som används till Svensk ek verkligen är från Visingsö eller inte. Dessutom: är säsongsskiftningarna på Visingsö mer dramatiska än i andra ekskogar i Sverige, månne? Och är det verkligen de i sig som gör att whisky lagrad på svensk ek smakar annorlunda än, säg, amerikansk, ungersk eller fransk ek? Det låter…krystat, för att använda ett försiktigt ord. (Thorslund själv, som vet mer om olika slags fat än någon annan i vårt avlånga land, menade förresten i sitt första inlägg att det bara var ”ordbajserier”, detta med att eken skulle vara så speciell på Visingsö. Om något, har jag hört från säker källa, är den mest bara jobbigare att skapa fat av eftersom den har så mycket kvisthål i sig.) Ett tillägg: såhär på kvällen några timmar efter att jag publicerade denna artikel inställer sig ytterligare en invändning. Detta med att Svensk ek är den enda whisky i världen som använder sig av ek från Visingsö, är det ens sant? Box använde sig av fat av ny svensk ek i The pioneer. Vem vet om inte en något av de faten kom från ek från Visingsö.

Det stannar inte med detta. Mackmyra har dessutom raderat kritiska kommentarer kring det nya namnet på whiskyn från sitt Facebookflöde, blockerat minst en person som ställt kritiska frågor om nylanseringen från att lägga upp vidare kommentarer där, och sedan helt sonika vägrat svara på mejl i frågan (länk med detaljer här).

Jag har många gånger i olika whiskyforum försvarat Mackmyra mot de många bland ultranördarna som har en tendens att säga att all officiellt buteljerad Mackmyra smakar illa. Jag tycker de har gjort en del riktigt bra whisky, som Svensk rök och de senare Special-utgåvorna. Men jag har också undrat hur det kommer sig att de inte svarar bättre mot den nya konkurrens de nu är utsatta från från andra svenska destillerier. Hur gör man, om man lanserat sig som en svensk whisky, när det numera finns tiotalet aktiva svenska destillerier, och några av dem säljer riktigt bra? Argumentet att köpa Mackmyra för att det är svenskt försvinner ju liksom då. Varför kommer det inte fler spännande limiterade släpp från Mackmyra? Saker som single cask-utgåvor eller släpp i riktigt små partier, som skulle skapa positiv ”buzz” kring varumärket? Istället, denna nylansering: nytt, missvisande namn på en redan existerande buteljering. Det är lite Kejsarens nya kläder över det hela. Och ovanpå det, ett mycket misslyckat sätt att svara på kritiken av den: attack på kritikern snarare än att säga ”okej, vi hör er, det här var inte så genomtänkt”. Man frågar sig onekligen vad de ska ta sig till när Thorslunds leveranser av fat på svensk ek tar slut? Ska de kalla Svensk ek för Svensk ek även när det är noll procent svensk ek i den?

Ytterligare ett starkt steg i riktning mot riktigt usel publicitet får Mackmyra nu också genom Thorslunds svar på deras kritik, där han igen – med gott fog – talar om en svensk whiskyskandal. Han konstaterar krasst att Mackmyra tycks ägna mer energi åt att attackera honom än åt sakfrågan, och pekar dessutom på ytterligare en märklig sak Mackmyra har gjort: i sin reklam för sina svarta PX-fat har de i själva verket tagit en bild av ett fat av svensk ek och photoshoppat det. Reklamen för de särskilda svarta faten utgörs av en bild som inte är ett svart fat. Man tar sig för pannan. Hur många fel kan ett destilleri egentligen göra?

Ett sidospår. Mackmyra fuskar faktiskt även i informationen om dessa ”svarta fat”. Såhär skriver de: ”Nere i källaren hos vår sherryfattillverkare Manuel Cabello Marquez i Sherrydistriktet Montilla i Spanien, hittade vi för några år sedan några helt svarta fat. Faten används för att lagra den söta och kraftiga Pedro Ximenez-sherryn.” Nej nej nej nej nej NEJ Mackmyra!!! Man gör INTE sherry i Montilla, eftersom Montilla inte alls ligger i sherrydistriktet. Ni vet detta, ni måste veta detta! Det räcker egentligen med att googla ”montilla sherry” för att se att de viner som görs i Montilla inte är sherry, men se till exempel här, hur nogsamt och korrekt journalisten ser till att inte kalla de fortifierade viner som görs i Montilla för sherry. Eller se Talia Baiocchis bok Sherry: A modern guide to the wine-world’s best-kept secret från 2014, sid 153: ”The wines of Montilla-Moriles – an Andalusian region roughly one hundred miles […] from Jerez, are not sherry, in that they are not produced in the DO of Jeres-Xérès-Sherry […]” Vinerna som görs där heter Montillaviner, inte sherry. De är, som journalisten skriver, sherrys kusiner, inte sherry. Om Mackmyra som de säger tar sina sherryfat från Montilla finns det faktiskt inte en droppe Mackmyra som lagrats på sherryfat. Alla ni som har sherryfat liggande i Mackmyras lager, alla ni som buteljerat er sherrylagrade Mackmyra – vad ni har är Montillalagrad whisky, inte sherrylagrad. Till Mackmyras försvar kan jag säga att de är långt ifrån ensamma i att kalla saker som inte är sherryfat för sherryfat. Men gör en parallell: bubbelvin utanför distriktet Champagne är inte champagne. Sherry görs i distriktet Sherry, och ingen annanstans.

Jag skulle ha kunnat sätta punkt där: ett snyggt och hårt avslut på en kritisk text. Men jag avslutar med en uppmaning istället: om du som jag tycker att Johan Thorslund har rätten på sin sida i frågan om Mackmyras Svensk ek, och om du som jag tycker att Mackmyra inte har svarat på hans kritik på ett schysst sätt, skicka lite kärlek till honom på johan@kagge.com. Jag gjorde det själv, innan jag satte mig och skrev den här drapan.


7 kommentarer

  1. MYCKET bra skriven text.
    Fruktansvärt nonchalant av MM att inte ta kritiken på större allvar.

  2. Pingback: Lesestoff til helga #68 | drikkelig.no

  3. Kanonintressant och MYCKET bra skrivet.
    Jag kommer att följa dig i fortsättningen.
    Keep up the good work (please).

  4. Det är inte bara faten dom fuskar med. Var på whiskeyprovning köpte 5,1 årig whiskey men vid leverans så stod det lagrad 2 år. Visade sig efter telefonsamtal att man för lagrar på stora fat sen använder 30 liters fat.
    Känns som man medvetet bedrar kunder

    • Fast en förlagring på stora fat och sedan 30-litersfat, det låter som att du talar om ett privatfat, inte en officiell buteljering? Och: att lagra whisky på fat av olika storlekar är inte i sig ett problem utan all tid som whisky legat i ekfat räknas som whiskyns ålder. Tre år på vanligt, stort fat, två år på 30-litersfat = whiskyn är fem år gammal.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.