Tjeders whisky

Bara whisky

Mackmyra Jaktlycka

Den senaste säsongswhiskyn från Mackmyra är här. Den har samma namn som den femte i deras gamla Specialserie: Jaktlycka. Stora delar av den ingående whiskyn har lagrats på fat som mättats med blåbärsvin från Grythyttan. En (mycket) liten del av den ingående whiskyn är rökig. Här finns, för att citera Mackmyras produktblad, fat av följande typer:

• Nymättade Amerikansk Ek, 30-100 L
• Nymättade Svensk Ek, 30-100 L
• Nymättade Ex-Bourbon, 30-100 L
• Nymättade och 1st fill Amerikansk Ek, 128 L
• Nymättade och 1st fill Oloroso, 128-200 L

…och i presentationen av whiskyn kan en läsa: ”I grunden ligger Mackmyras eleganta recept som fått mogna i fat av svensk ek och amerikansk ek i kombination med Oloroso och Pedro Ximénez Sherry samt en handfull 30-liters fat med vårt rökiga recept för ett spännande djup.”

Som alltid är tydligheten inte så…tydlig. PX eller inte PX? Faten av nyek som är ”nymättade”, har de först varit nyek, sedan innehållit Mackmyra, sedan mättats med blåbärsvin? Vad är ett nymättat olorosofat för något? Mättat med blåbärsvin eller ommättat med oloroso? Oloroso på barrelstorlek, 200 liter är inte direkt kosher. Har de faten haft bourbon i sig från början? Eller varit nyeksfat som mättats med oloroso?

På ett plan gäller väl ”spelar roll”: the proof is in the pudding. På ett annat är det lite synd att det ofta är svårt att gissa sig till faten i Mackmyras säsongswhiskies, när de nu ändå presenterar vilka slags fat som ingår. Hur som gillar jag att Angela D’Orazio på destilleriet fortsätter att göra dessa väldigt originella och experimentella fatförsök. Whisky som slutlagrats på fat som innehållit blåbärsvin – det ska liksom vara Mackmyra till det. Och fat av amerikansk och svensk ek i mix. Och nyek och sherryfat. Det tarvar en kunnig master blender för att både tänka ut och blanda till ett sådant recept. Kul!

Whiskyn kostar 600 spänn och är buteljerad på mackmyraklassiska 46,1%. Storleken på upplagan är okänd.

Doft: detta är en något tyngre, höstigare Mackmyra. Oväntat svår att beskriva. Russin, rumsvarmt smör, ”blöt höstskog”. Någon frukt jag inte hittar, det närmaste jag kommer är konserverad persika. Någon liten ton av, inte torv, men…bränd jord? Ganska stängd.

Smak: även här svår att liksom bryta upp: många smaker, och alla ligger på ungefär samma styrka. Helt klart en (minimal) röktouch efter en tid i munnen, och en ton av salami eller rökt korv. Päron och äpple, långt bak. En kryddighet i botten, som en blandning av mynta med lite peppar eller chili, och herbes de Provence. Det händer mycket i glaset och det är inte spretigt som hos för ung whisky, men svårt att hitta vilka av dessa smaker som är liksom tongivande.

Eftersmak: svag spearmint. Liten röktouch. Ganska stängd. Viss spritighet i slutet.

Med vatten: fortfarande stängd, sådär med alla reglage precis i mitten. Den doftar mest mindre med vatten. Smaken är lite smörigare och har även svaga toner av hö samt en ny syrlighet, långt bak. Tydlig diskret rökighet. Enligt uppgift jag sett sådär en passant av någon insatt på Facebook ska bara 1% av den ingående whiskyn ha varit rökig. I så fall har jag utvecklat en superkänslighet för rök, för den finns helt klart här. Eftersmaken är längre nu, ljusfruktigare: röda äpplen, en liten touch av päron. Tydliga kryddor; det torde vara den svenska eken som hojtar.

Sammanfattning: den som letar blåbär blir nog besviken. Jag hittar i alla fall inget sådant här. Jag är inte bombsäker på att jag skulle vilja ha en massa blåbär i whisky, i och för sig. Doften är lite liksom…odefinierad? För min del föredrar jag Mackmyra när de är skira och lätta – eller när de vrålar och dundrar. Det här är lite liksom varken eller av de två ytterligheterna. En klart godkänd whisky, klart drickbar, men inte mer. Det är i min bok 80 poäng.

*

Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén