Jag är tillbaka med bloggandet. Denna post låg som utkast på bloggen och är något drygt år gammal. Det finns alltså inte alls några enstaka flaskor av Salvorev kvar men jag är slö och lägger upp texten så som den såg ut när när skrev detta…!
Jag ligger våldsamt efter med mina samples på Isle of Lime, whiskyn från Gotland whisky. Faktiskt ligger jag pinsamt långt efter. Men nu så, en liten liten rättelse. Salvorev är en ekologisk sex år gammal whisky som lagrats i fem år på romfat för att därefter få en slutlagring på fat av två sorters nyek: amerikansk respektive svensk. 4000 flaskor på 46% släpptes på Systembolaget i juni. Priset är helt klart överkomligt, 538 kronor. Enstaka flaskor finns kvar på sju systembolag i detta nu.
Som för alla Isle of Limes utgåvor måste man ställa sig upp och applådera deras drag att sätta ut åldern på whiskyn. Inget hymlande här inte:
Doft: kraftig. Tydligt och liksom ärligt ung. Grapefruktzest, vitpeppar, en svag rökighet en bit bak, tydligt torvig. Rökigheten växer med tid i glaset. Mycket lakrits. Svårbestämbar kryddighet – det är nog den svenska eken jag känner. Häftigt, särskilt blandningen av lakrits och rök. Från minnet den klart bästa Isle of Lime jag har nosat på – åren har gått, whiskyn har mognat. Rökigheten har över tid också blivit tydligare i deras whiskies, är mitt intryck.
Smak: tydlig rökighet en bit bak, med tiden växer den fram till större kraft, gott. Samma lakrits som i doften. Något kaotisk och ettrig kryddighet också. Bitter, stark choklad. Gott om än fortfarande förstås tydligt ungt. Det drar åt många håll.
Eftersmak: lite spretigt, inledningsvis. Kaffe och choklad, spearmint och kryddpeppar. Kanske också kanel?
Med vatten: ung whisky kan ramla sönder av vatten, men icke: den här blir bättre. Röken backar, men också ungdomen. Mer choklad, smält smör också. Kryddigheten är mycket mer balanserad nu, och mer julig. Härlig doft. Smaken lite tunnare och naknare, mer tydligt ung här. Röken ligger långt bak nu. Julkryddor och någon citrus. Ganska spretigt. Eftersmaken har rök, tobak (cigarr?), rejäl kryddighet.
Sammanfattning: doften är överlägset bäst på denna. I gommen blir det för spretigt och mycket tydligt ungt. Det känns som att de på något sätt fått ordning på röken som inte märktes av så mycket i de yngre utgåvorna. Jag misstänker att man bara kört på ”riktiga” fat, alltså stora fat – den har inte den där liksom dundrande eken som småfat skulle ha gett på sex år. En whisky som är som ett gesällprov för framtiden: för första gången känner jag tydligt att detta kan bli riktigt bra. Detta destillat i tio år på first-fill bourbon barrels, eller femton på second-fill? Då tror jag bestämt att det kommer sjunga i gommen. Som det står nu är det ännu för spretigt, särskilt i smaken. 82 poäng.
