Glengoyne är ett destilleri jag inte kan särskilt väl. Vid högre ålder blir den riktigt, riktigt najs. Deras entry level malt är tolvåringen. Till den används en blandning av sherry- och bourbonfat och den är buteljerad på 43%; en flaska går loss på 449 kronor på Systemet. Den version jag provade var buteljerad förra året, 2015.
Doft: väldigt neutralt och rent, med ett oväntat alkostick (oväntat eftersom styrkan bara är 43%). Russin. Mandlar. Torkad frukt – dadlar? – men de ligger rätt långt bak. En lite blaskig vanilj finns med här också. Det är en nedtonad doft. Ett tråkigt inslag är en svag, svag off-note av terpenin. Ingen tydlig sherrydominans, det måste vara nästan mer än hälften av den ingående spriten som legat på bourbonfat. Efter en tid i glaset: apelsin och apelsinzest. Det är väl inget större fel på detta, men…lite tråkigt. Vatten lockar fram de bourbonlagrade tonerna mer: mer av citrus och den där lite fadda vaniljen som varken skriker (säg bourbon) eller är ren som hos en färsk vaniljstång (säg Yamazaki 12 YO). Vi befinner oss precis på mitten av vägen.
Jahupp.
Smak: inleds väldigt allmänt med en ton av vanilj – det smakar typ ”whisky” och inget mer – innan eken vaknar till och kastar in en hel del frukt (russin, dadlar – svagt – och något som är lite spetsigare, kanske kiwi); svag svag pepprighet och en syrlig vanilj, om något sådant finns; citrustoner, tänk nästan citronjuice, möter vanilj. Vatten gör mest whiskyn blaskigare, ännu mer nedtonad.
Eftersmak: inleds ljuvligt och sherrybombigt med hela klasar torkad frukt och färsk aprikos; kakao eller hellre mörk choklad; övergår i sockerkaka. Ganska kort. Ettrigare med vatten.
Sammanfattning: Jesus Kristus vilket sömnpiller, wallahi! Det är varken en ljuvlig sherrydrypande dram eller en bourbonlagring, utan en lite lätt schizofren blandning av de båda. Jag kommer knappt längre än till ”det smakar whisky” när jag ska prova den. All whisky behöver alls icke skrika, men detta är så väldigt tillrättalagt att det blir urtråkigt. Vi är inte alls i mitten av vägen, vi är i mitten av mitten av mitten av mitten på vägen. Inte min påse, alls. Smakar det dåligt? Nej. Smakar det bra? Tjo, ja, det gör det väl kanske. Vad smakar det då? Whisky. Zzzzzzzzzzzzzzzzznark.
