Tjeders whisky

Bara whisky

Kilkerran 12 YO

| En kommentar

Kilkerran 12 YO har anlänt! I augusti nådde Campbeltowndestilleriet Glengyle till sist fram till det mål de satt upp tidigt: efter en rad olika släpp i serien ”Work in progress” släpptes en ålderbestämd standardbuteljering på tolv år. Det finns mycket att säga om destilleriet, men låt oss köra noterna först. Denna deras första core range-buteljering är buteljerad på 46% utan kylfiltrering och färgämnen och kostar 559 kronor på Systembolaget. Priset är lilla skvätten högt i jämförelse med kontinentala priser (så lågt som £35/€50). Men spelar roll: 559 är den mer än definitivt värd. Detta, kära vänner, är en ruggigt bra whisky.

Nedtonad, enkel design. Tradionella metoder. Lågt pris. Prisbra whisky.

Nedtonad, enkel design. Tradionella metoder. Lågt pris. Inga färgämnen. Svinbra whisky. Jag är mycket glad att jag köpte mig en butelj av denna: it won’t be the last.

Doft: sjögräs, lätt ruttnande; vitpepparkorn; något slags nästan lite bränt gummi, starkt och långt fram, jag menar det på allra bästa sätt; nästan lite dieselångor; varken egentlig rök eller torv, men ändå en skitighet i botten som ligger och lurar. Väldigt ”campbeltownskt”: omodern whisky i gammal stil och helt klart en kusin till den ännu mer oborstade Springbank (jag är rätt bombsäker på att jag skulle ha gissat Springbank blint). Det finns också mer smeksamma inslag här, framför allt en fräsch blommighet som jag älskar. Hasselnötskräm. Många refillfat med i mixen, misstänker jag: inte bara för den bleka färgen utan också för att den inte på något sätt domineras av den där kraftiga vaniljen som ofta vrålar lite väl kraftigt i en del modern whisky. Detta är, som Serge Valentin på whiskyfun.com brukar skriva, ”distillate-driven whisky”. För att fortsätta skriva Swenglish är denna doft top notch: ruskigt bra. Med vatten: mer dieselångor, citrusfrukter; en hint av sötlakrits och sådana där vita kritor man ritar på svarta tavlan med (själva det vita kritstoffet).

Är den skitbra eller är den skitbra? Kilkerran 12 YO.

Är den skitbra eller är den skitbra? Kilkerran 12 YO.

Smak: oljigt (tänk petroleum, inte matolja), dieseligt, beskt; omogna hårda frukter, långt bak; torvigt något så in i bängen med ens, men utan egentlig rök; torkade blommor; grapefrukt; gröna vindruvor. Helvetes jävlar vad bra det här är. Med vatten: inleds mycket snällare, med en mjukare, rundare och mer markerad vanilj; kanske lite fruktigare; salt/havsvatten på ett underbart sätt. Smaken var dock ännu bättre utan (den mängd) vatten (jag vattnade med).

Eftersmak: inleds väldigt rent och fräscht med en maffig puff av nästan ren vanilj. Följer så en svag pepprighet följt av en komplex och oljig beska inte alldeles olik som doften av en varm tvåtaktsdiesel. (Nu fnittrar ni och tycker jag är löjlig, men som båtägare har jag haft åtskillig tid med näsan nära min gamla varma nykörda dieselmotor.) Med vatten: mer peppar, mindre vanilj: (ännu) elakare.

Sammanfattning: när jag öppnade den här flaskan tyckte jag att den var betydligt snällare än vad den har blivit nu med kanske en femton centiliter drucket. Jag tyckte då, utan att egentligen prova den, att den kombinerade lättdrucket med mer komplexa noter på ett helt underbart sätt. Nu tycker jag den är ett underbart monster, mer åt destillat som Craigellachie och, igen, Springbank. Den har blivit elakare, och utvecklingen är bara till det bättre. Den har små, små inslag av lättdrucket invirade i en käftsmäll av smaker och dofter. Det här är inte whisky för nybörjare. Men det är helt enkelt magiskt jävla asbra.

Utan tvivel den bästa whisky jag provat i år i sin klass (alltså åldersbestämda stora släpp typ 10–14 YO). Ja, jag går längre: detta är den bästa tolvåring (officiell buteljering) jag har smakat. Jag är golvad. Halleluja! Jag googlar i efterhand och ser att Serge satt 90 pinnar på den här. Jag håller den högre. Flera poäng högre.

Jag får be att återkomma med lite mer information om det spännande destilleriet Glengyle, vars utveckling jag inte alls har följt. Sannolikt hög tid att öppna några av de där sampleflaskorna med Kilkerran som finns i whiskyarkivet där hemma. För dig som intresserar dig för teknikaliteter kan jag starkt rekommendera den här torra och nedtonade filmen där produktionsmetoderna gås igenom. Jag gillar särskilt att de blandar till en batch whisky, vattnar ner den, och skickar tillbaka blandningen ner i fat en tid innan de buteljerar.

 


En kommentar

  1. Bra där David!
    Jag hade nog missat den om jag inte läst det här. Håller med dig om att den är djäkligt god och smakrik! Typiskt Campbeltown👍🏻👍🏻

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.