Tjeders whisky

Bara whisky

Glenfiddich IPA experiment

| Inga kommentarer

Glenfiddich: ett destilleri jag kan dåligt och sällan smakar, men som överraskar mig positivt de få gånger jag provar dem. Den här whiskyn är en NAS, men om jag minns rätt från en Glenfiddichprovning jag gick på på Cinderella whisky fair sa provningsledaren att inga av deras fatexperiment är yngre än minst tio år. Den är buteljerad på 43%, slutlagrad förvånanvsvärt kort tid, i bara tolv veckor, på bourbonfat som först innehållit Glenfiddich, sedan IPA-öl. Smart drag: de som gjorde sitt IPA fick Glenfiddichlagrad IPA, tillbaka med faten och så häpp – IPA-lagrad Glenfiddich. Glenfiddich får i sitt material detta att låta som helt galet innovativt, något man får ta med en nypa salt; det är ju liksom en finish, bara i fat som är skvätten annorlunda än the usual suspects. Den här whiskyn släpptes i januari på Systembolaget och kostade 651 kronor. Jag hittar den inte längre på Systembolagets hemsida, så den måste ha sålt slut; den finns dock att få tag på från utlandet för den som så önskar.

Doft: oj, detta är gräddigt och snällt. En andra doftning: jag finner detta härligt: fräscht, välgjort, rakt, enkelt. Äpplen. Ren, försiktig vanilj. Rumsvarm ovispad grädde. Viol, nästan lite som Bliw tvål; men försiktigt, långt bak, och inte oharmoniskt; det fungerar. Eller, jag kan inte bestämma mig för om det är viol eller hallon, riktigt; men det är något i den riktningen, lite lätt syntetiskt. Jag säger det i positiv mening. Den som letar brister kommer leta förgäves, detta är otroligt rent och lent och nedtonat; fint.

Inte så dum, faktiskt.

Smak: den anländer sött äppligt och lite pepprigt, eller i alla fall kryddigt, men det hela vävs in i en söt ton som jag till sist lyckas identifiera som flädersaft; följer så vanilj, mörka och ljusa vindruvor, och en inte så liten skvätt apelsinzest. Allt detta står upp fint mot vaniljen, som ligger som en försiktig matta över det hela tillsammans med flädern.

Eftersmak: inleds lite ekpepprigt, på ett sätt som bryter av mot det jättesnälla, jag vet inte om jag ska se det som en styrka eller en antydan till en brist; urlakad kolasås; röda äpplen. Kvardröjande gräddighet och långt därbak inte rök, men något lite bränt. Och grönt te! Det är ju det som är med i den där allmängräddiga bakgrunden och liksom sätter tonen för eftersmaken, grönt te! Om du som läser inte brukar skriva smaknoter själv: det inre jublet när en hittar vad det är en känner är högt just nu.

Sammanfattning: en välgjord, mycket ren och stilig whisky. Jag vet inte varför det inte blir tråkigt, som det annars ofta kan bli med sådana här relativt ”raka” whiskies i den välgjorda skolan. Det är imponerande; alla toner sitter som de ska, med möjligt undantag av den där kryddiga starten på eftersmaken. Noterna låter som något man sippar på tanklöst i hammocken en varm sommardag, men det är inte…lätt på det sättet, här finns en tyngd i botten. Känner jag av någon humle, någon karaktärsfull ölton? Nä, det kan jag inte säga att jag gör. Något har förstås ölet bidragit med också; jag kan bara inte riktigt identigiera vad. Det var inte jättelänge ölet låg på faten, och whiskyn låg ju sedan på ölfaten så kort tid som tolv veckor, så det är inte någon IPA-bomb de lanserat, precis. (Som om det hade varit att vänta från Glenfiddich.) Det är framför allt en snygg whisky, detta. Jag minns Glenfiddich 12 som gäspigt tråkig, men jag vågar inte skriva under på det efter denna whisky; dessutom var det många år sedan nu som jag verkligen provade GF12.

Ni kanske noterar att jag inte provade att vattna, min vana otrogen. Jag provade denna whisky på ett hotellrum i Bryssel, och vattnet i kranen smakade bokstavligen kalk. Jag ville inte använda det vattnet och inget annat vatten fanns att tillgå vid provningstillfället.

*

Den här bloggposten bygger på ett gratissample från ”industrin”, som jag fick förfrågan om jag ville erhålla och tackade ja till. Jag har inte fått betalt för att skriva denna bloggpost; jag kommer aldrig ta betalt för att skriva smaknoter för den här bloggen. Jag kommer heller aldrig skriva att något jag inte gillar är bra, och jag kommer aldrig välja att inte skriva om en whisky om jag inte gillar den.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.