Hört talas om HammerHead? Det är en tjeckisk whisky med en intressant historia. Backa bandet till 1980-talet. För den som inte kan sin närtidshistoria: landet heter Tjeckoslovakien och är kommunistiskt och ligger på andra sidan Järnridån. På destilleriet Pradlo ser Vaclav Sitner möjligheten att skapa en tjeckisk whisky, på mältat tjeckiskt korn och lagrad på tjeckisk ek. Det sägs att planen var att visa att kommunistisk whisky skulle vara bättre än det dekadenta Västeuropas. Man började fylla fat 1984. Den första destilleringen gjordes i kolonnpanna och den andra i en traditionell kopparpanna, ett minst sagt märkligt tillvägagångssätt.
Planen på en kommunistisk whisky gick i stöpet genom den tjeckiska sammetsrevolutionen och Berlinmurens fall 1989, just som de första flaskorna buteljerades. Plötsligt var det möjligt att köpa Scotch och Irish, och Pradlo upphörde med sin whiskyproduktion. Hela lagret av Pradlos whisky blev liggande mer ett mindre bortglömt. 2007 köptes det upp av företaget Stock Spirits.
Faten började sedan buteljeras, med en första utgåva år 2010. Med tanke på åldrarna på det som buteljerats verkar det inte ha funnits några fat från tiden 1984–1988 kvar.
HammerHead förresten? Vadan namnet? Tja, Pradlo var utrustat med en en så kallad hammer mill istället för den sedvanliga roller mill. Sådana brukar annars användas på graindestillerier eller på maltdestillerier som har ett mäskfilter istället för vanlig mäsktunna.
Nåja, jag bugar och bockar åt vännen Lars Cederbro som gav mig ett sample av sin HammerHead. Denna variant är 23 år gammal och buteljerades 2013 på den märkliga alkoholhalten 40,7%. Alla ingående fat fylldes 1989. Här är den i whiskybase.
Då kör vi!
HammerHead 1989, 23 YO, 40.7%
Doft: jag har hört berättelser om denna och väntar mig något dåligt. Inledningsvis, nä. Den svaga färgningen antyder att faten knappast var nyek när de fylldes. Det doftar rätt konstigt men inte direkt illa. Lite som kryddigheten hos en aperitif att tas efter maten ihop med en mycket svag Wunderbaum. Varm tallskog på sommaren; svårbestämbar svagt parfymig kryddblandning; kanske lite kåda eller som en urvattnad eller mildare Retsina; och den där doftnoten som heter malt och som är meningslös om man inte doftat på malt. ”Spannmåligt”? Annorlunda men inte direkt illa, detta. Det doftar dock mer som en lagrad eau-de-vie än som en maltwhisky.
Smak: viskande; den lider av sin låga alkoholhalt. Det smakar fascinerande lite, först. Efter en tid kommer bara konstigheter: kåda och lite varm plast, konstig beska, svårbestämbara kryddor. Den smakar otroligt lite för att vara en 23 år gammal whisky gjord på bara malt. Och det den smakar är liksom…fel.
Eftersmak: konstig kryddblandning, Kungen av Danmark, mer plast. Konstig lakrits.
Med vatten: okej då, for science… Den doftar nu nästan ingenting. Jättekonstigt. Smaken är fadd och obestämbar, det en hittar hör inte hemma i whisky: en hög med tvätt, vaga toner av plast. Eftersmaken är otroligt pepprig nu med vatten.
Sammanfattning: det kunde vara värre, men bra är ju denna whisky verkligen inte någonstans. Ett bra pedagogiskt exempel på sprit som är felkokad för sitt syfte att vara maltwhisky. Inga år i inga slags fat hade kunnat rädda detta, för spriten som gick i faten var inte destillerad så som sprit för maltwhisky ska destilleras. Poäng? Hugget som stucket. Under 70, över 60 så som skalan används. Det är i ett register där precisa poäng blir meningslösa, allt under 70 skriker rör aldrig vid detta. Men vi kastar väl ifrån oss en 68 poäng då? Fascinerande whisky, roligt att ha provat…
En sista reflektion såhär i efterhand när jag läser om mina smaknoter från för några dagar sedan. Var de här ekfaten ens rostade eller lades spriten på ek som inte hade behandlats med värme?
John 15 september 2023
Hahaa, alltid kul att läsa andras tester och upplevelser och tur är det ju att vi tycker olika, annars hade jag nog fått söka vård för att kolla upp mina sinnen. Jag har iof inte läst så många recensioner tidigare om just HammerHead, och det var ett tag sen jag drack just denna själv, men någonting och förmodligen det enda jag håller med om är att den udda alkoholhalten gärna fått varit högre, för att om möjligt hitta en ”egen” nivå (jag har ju inte en aning om vad fatstyrkan låg på från början).
Men jag misstänker oxå att hela historien, eller historierna kring denna lite annorlunda whisky bör tas med en nypa salt, eftersom kreativiteten i marknadsförings processen ibland är viktigare än sanningshalten 😉
Jag har för mig att den första historien jag läste om Pradlo destilleriet så var det en brand som stoppade verksamheten, och att först efter murens fall så upptäcktes det kvarlämnade lagret av fat som klarat sig undan branden. Men jag kommer inte ihåg vart jag läste det (det var ju typ 10 år sen) 😉