Tjeders whisky

Bara whisky

Bowmore Vault Edition First release: Atlantic sea salt

| Inga kommentarer

Bowmore, äldsta destilleriet på Islay och ett av de äldsta i Skottland, lanserade i november 2016 den första begränsade whiskyn i en serie av fyra. De heter Vault Edition (eller, Vault Ed1°on om man ska vara lite petig) och den första har undertiteln Atlantic sea salt (eller First release, om man väljer den tråkigare tolkningen av etiketten); enligt uppgift ska de andra handla om torv, citrus och vanilj. (Oj vad jag vill driva med originaliteten i de valen, men ibland får en ge upp och inse att jag kanske inte direkt är den som vet allra bäst vad som säljer.) Det handlar om en NAS-whisky, alltså utan åldersangivelse, och den är buteljerad på 51,5%. En flaska kostar rätt saftiga 1003 kronor på Systembolaget, och samma lika på andra platser.

Den första av fyra i serien Bowmore Vault Ed1°on.

Idén bakom serien är att framhäva vad som händer i N°1 Vaults, ett av Bowmores lagerhus. Destilleriets egna yadayada om just den här whiskyn hittar du här: centralt för oss är att 1) det framgår att den är lagrad på bourbonfat. Som ett tillägg kan jag inte hålla mig ifrån en snabb sur ”rant”: 2) destilleriets tal om att whiskyn är salt för att den lagras i närheten av havet är något som forskningen är mycket tveksam till, även om frågan inte är färdigutredd. Men att säga att ”the Atlantic sea spray that washes against the iconic sea-facing wall of Bowmore’s legendary No.1 Vaults is a key note in this release” är att mer än implicera att havsstänk som träffar en vägg på ett lagerhus på något sätt också stänker sig in i whiskyn i faten som ligger på andra sidan väggen, och det, mina vänner, händer icke. Whisky kan upplevas smaka salt, men någon natriumklorid från saltstänkt luft utanför fat står icke att finna i sådan whisky, hur ikonisk väggen som saltbestänkts än må vara.

Well well och nå nå, nu ska vi inte låta oss störas alltför mycket av vår världs marknadsavdelningar och de tveksamma dekokter de sätter samman vid sina skrivbord: en alkoholstark Bowmore är inte något vi säger nej till hur som. Och all whisky, oavsett precis allt, ska en alltid bemöda sig om att bedöma utifrån hur den faktiskt doftar och smakar. Så nu kör vi!

Doft: mineralt, nästan metalliskt mineralt; havssälta (ja, jag känner det på riktigt, och ja, jag sätter ut det trots orden ovan: det jag känner på doften känner jag); tång (inte sjögräs). Jag känner också – jag svär – Ahlgrens bilar. Ovanpå allt detta ligger vad jag vill kalla Bowmores klassiska lagoma gräddrök. Tången backar efter ett tag i glaset. Med vatten kommer salmiak och röken backar; Ahlgrens bilar have left the building.

Smak: grädde, balanserad välgjord rök; efter en tid kommer tång i förening med jordgolv/fuktig jord. Ett drag av rökigt te, inte riktigt Lapsang souchong utan mildare, som Lapsang uppblandat med Earl Grey eller ett milt svart te kanske. Långt bakom mullrar ett mycket välbalanserat knippe av färska kryddor, men den enda jag kan särskilja är salvia. Vatten kastar in en härlig, besk ton, med bara lilla skvätten surare rök (tjoho!).

Eftersmak: inleds härligt balanserat rökig, med mängder av minerala toner. Sedan följer grädden som går som ett snöre genom denna whisky ihop med en mustig maltsötma. Små stänk av lakrits och kolabönor. Med vatten: kaxigare, rökigare, mer av både maltsötman och lakritsen.

Sammanfattning: denna den första i seren Bowmore Vault Ed1°on är en bra whisky. Bra, balanserad, mogen. De har inte gjort en NAS för att dölja att de använt enbart yngre whiskies i den här blandningen. Om jag får gissa, och det får jag ju, håller den här whiskyn en snittålder på över tio år och under femton. Finns det yngre whiskies med i mixen är det för att ge blandningen lite omph, som det heter på engelska. Den är inte spretigt ung eller överdrivet ungrökig: detta är whisky som var helt och komplett redo att buteljeras. Det är såhär det ska vara med NAS-whisky; det är när NAS-whisky genomförs på det här sättet som jag faktiskt kan gå med på branschens argument ”it’s not about age, it’s about taste”. Jag är nöjd. Detta är bra. Det är inte episkt jävla asbra, men det är helt klart en bra whisky.

Jag har provat ruggigt lite Bowmore under de senaste åren. Den här whiskyn väcker min nyfikenhet på mer, för första släppet av Bowmore Vault Ed1°on är en kvalitetswhisky. 1000 buckers är kanske i saftigaste laget med tanke på vad för annat man kan få för en lusentapp, men det är banne mig inte långt ifrån rätt koppling mellan pris och upplevelse, i min gom. Tummen upp för Islays äldsta destilleri! De kan än!

*

Den här bloggposten bygger på ett gratissample från ”industrin”, som jag fick förfrågan om jag ville erhålla och tackade ja till. Jag har inte fått betalt för att skriva denna bloggpost; jag kommer aldrig ta betalt för att skriva smaknoter för den här bloggen. Jag kommer heller aldrig skriva att något jag inte gillar är bra, och jag kommer aldrig välja att inte skriva om en whisky om jag inte gillar den.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.