Det kom ett sample på posten från vännen Micke Tiderman. Det stod att det var från Skottland och minst tio år, men inget mer. Gott som tusan var det. Glenfiddich 15 YO Distillery Edition var det – men det visste ju inte jag. Den är buteljerad på 51% och lagrad på fat av både amerikansk och spansk ek, mer information än så finns inte. Såhär tyckte jag, med smaknoter med för mig osedvanligt starkt fokus på ”gissa innehållet”:
Doft: rejält vaniljig; men en blandning av bourbon- och sherryfat, sannolikt. Nästan mest sherryfat, säger andra nosningen. Rumsvarmt smör; möbelpolish; färsk aprikos; ljusa, stora russin. Litet alkostick, ändå tror jag detta är runt 46%. Glengoyne 12 YO? Nej, för detta är en större doft. Här finns också lädersoffa och svarta vinbär.
Asgod!
Smak: djupare och maffigare än doften, mer sherrybombsartad, med kraftiga ektoner, svartvinbärsblad, nästan en aning av en grillsås; bränd lakrits. Ett av få fall där gommen ger mycket mer än doften, detta är en rejäl sherrylagrad rackare. Vaniljen är kraftig som från first-fill bourbon, samtidigt pekar mycket mot first-fill sherry. Aberlour 15 YO?
Eftersmak: inleds underbart med bränd ek, sedan följer pigg mynta i en kompott av färska skogsbär (!). En oväntad ton av stoutöl, också.
Vatten gör doften ”mer bourbonlagrad”, med en hel del vaniljkräm, samtidigt som en skönt jästig apelsinton gör sig påmind. Måste vara blandning av bourbon- och sherryfat, detta. Vad fan, är det Mortlach, till och med? Gommen är helt underbar vattnad, med kolasås som lagts till mixen. Eftersmaken har även den fått sällskap med kolasås och en hel hoper kraftiga, skönt brännande kryddor. Skitgott!
Sammanfattning: detta är en mycket god whisky. Särskilt i gommen och på eftersmaken är det en bra virre. Jag tror OB, åldersbestämd, 46%, max 18 år. För ”vråligt” för strama och stiliga Glengoyne, för lite vrål för Glenfarclas eller Macallan. Jag tänkte gissa Aberlour 15 YO före vattningen, men nu undrar jag om det inte är Mortlach istället. Fast kan städade Gordon & MacPhail ha gjort en såhär vrålig Mortlach, deras 15 YO? Osannolikt, och om jag minns är den 43% och detta är definitivt 46%. Fan, vad svårt detta blev då! Äh, vi säger väl Aberlour 15 ändå.
Reflektion: detta är den klart bästa Glenfiddich jag har provat (fast jag har i ärlighetens namn inte provat så många, sannolikt under tio stycken). Den finns inte på Systembolaget, men kan köpas utomlands ifrån för runt 500 spänn. För det priset är det väldigt, väldigt mycket whisky man får för pengarna. På whiskybase ligger olika utgåvor av den här whiskyn på runt 80–84 poäng. Jag skulle snarare ligga ett par poäng högre än så. Och då tycker jag att snittbetygen i whiskybase i princip alltid ligger högre än mina lite höftade poäng/intryck. Glenfiddich, världens mest sålda singelmalt, brukar jag inte sällan finna lite småtråkig. Det kanske handlar mer om att de tenderar att vara buteljerade på 40%? Eller är det mina fördomar som gör att destilleriet inte levererat vid tidigare provnignar? 15 YO Distillery Edition kan jag hur som helst varmt rekommendera.
*
Ett stort tack för en fin whisky, Micke! För en tidigare recension av en Glenfiddich, deras NAS-utgåva IPA Experiment, se här; för annan blindprovad whisky på denna blogg, följ denna länk.
