Tjeders whisky

Bara whisky

Auchroisk 10 YO Flora & fauna, 43% – en MYCKET anonym dram

| Inga kommentarer

Jag fortsätter envetet och med en sköldpaddas hastighet mitt projekt att prova mig i igenom Diageos whiskyserie Flora & fauna. Det har varit fina etiketter, några ljuvliga ögonblick (Mortlach!), rätt många ordinära ”helt ok”-ögonblick (som Inchgower), och något riktigt trist ögonblick (hej Mannochmore). Turen har nu kommit till ytterligare ett av alla de där destillerierna jag aldrig druckit en droppe från: Speysidedestilleriet Auchroisk, vars whisky i princip uteslutande används i olika blended whiskies (särskilt J&B, men även andra). I Flora & fauna-serien, en av mycket få ”officiella” buteljeringar av Auchroisk som finns, är det en tioåring vi har i glaset, i vanlig ordning för serien nedvattnad till 43%.

Doft: citrus, särskilt citron, kanske citronmarmelad. Jord. Vått gräs, torrt hö. En svag touch av röda äpplen. Med vatten: äpplena blir grönare, jorden försvinner, kryddor kommer fram – färska örter. Viss stickighet som jag gillar. Efter en längre tid är citrusen som bortblåst, och just de där stickiga solbrända örterna ligger långt fram. Det gillar jag: det blir lite mer av en whisky som klappar mothårs än en len sockrad citron i en lada.

Auchroisk. Ingen risk att jag handlar en sådan här framöver.

Auchroisk. Ingen risk att jag handlar en sådan här framöver.

Smak: söt men inte honung, igen associerar jag till hö; svartpeppar. Mycket lätt på gommen, i princip helt anonym. Denna whiskys svagaste länk. Den smakar mest…lite. Med skvätt vatten: har mina smaklökar slagits ut av de där starka korvarna jag åt till middag, de var inte ens särskilt starka? Jag känner väldigt lite förändring. Gommen är mest av allt svårbeskrivbar. Det smakar ju liksom inget.

Eftersmak: börjar med en härlig puff av lätt bränd sötma som från sirapsbröd, sedan lite kryddor. Efter ett tag ligger en rätt trevlig kombination av vanilj eller vanillinsocker kvar ihop med örter, någon liten toch av ugnstorkade äpplen. Kanske är det varm plast jag känner också, det där något jag inte kan sätta fingret på som stör snarare än harmonierar? Kanske en touch av lakrits med här långt i bakgrunden?

Sammanfattning: ja, mer än såhär blev det inte. En snäll dram med viss kryddighet som slår igenom särskilt med vatten. Trevlig – lätt att glömma. Den är inte dålig eller så, men bara så oerhört nedtonad: tråkig. Tack och hej, nu tar vi och dricker något annat istället, va?


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.