En till japansk duell, denna gång ett par NAS-are som fått samma slags slutlagring. Det är Nikkas två destillerier Miyagikyo och Yoichi här står mot varandra – nyss konstaterade jag att en blended malt med de båda ihop på sjutton år var bland det bästa jag har smakat i år.
Det finns en hel historia bakom att de givits slutlagring i fat som innehållit just äppelbrandy. Googla lite om Nikkas grundare Masataka Taketsuru och företagets första år bara så ser ni.
Dessa båda släpps på Systembolaget jättesnart, den 26/11, för priset 2000 kronor (minus ett); se här för Yoichi och här för Miyagikyo. Då kör vi!
Miyagikyo Apple brandy wood finish
Detta är alltså en NAS, buteljerad på 47%.
Doft: hoppla vad gott det doftar! Otroligt rent och fräscht, inte alldeles olikt High Coasts underbara Älv eller ung Glen Grant. Så liksom…”clean”. Vanilj, blommande fruktträd (päron och äpple), fläder, kola. Jättefin doft. Med tid i glaset blir kolan kraftigare, och mer av smörkola. Någon liksom mild citruston också.
Smak: Fina färska ljusa frukter för hela bunten: ljus melon, päron, äppel(blom), också fläderblom och kanske krusbär. Ett visst alkobett vilket förvånar på bara 47%.
Eftersmak: rök i starten? Eller? Lite mer omogen frukt här – eller om det är äppelskrott – en svag svag antydan till gips. Också viss citrusbeska. Den sticker iväg lite här i eftersmaken, innan var den jättefin.
Med vatten (i bara lite kvar i glaset så ta noterna med nypa salt): något yngre, maltigare. Smaken fortsatt fantastisk, mildare fruktighet och antingen har Yoichi sabbat smaklökarna eller så finns det rökighet här i bakgrunden. Eftersmaken fantastiskt god med vatten.
Sammanfattning: den ”känns” inte som en slutlagrad whisky, alls. Jag menar det i bästa mening. Detta uppfattar jag mer som en tydligt fatdriven first-fill bourbon-buteljering. Den är en vällagrad, balanserad och mogen whisky. NAS här betyder definitivt inga tre till fem år utan snarare från minst åtta år och uppåt, gissar jag. Riktigt najs och snygg, säg en 86 poäng kanske. 2000 kronor gott är det inte, men det var väl rätt länge sedan ”japansk whisky” och ”prisvärd” kunde bo i samma mening.
Yoichi Apple brandy wood finish
Även denna är buteljerad på 47%.
Doft: smutsigare. Svårbeskrivbar. Inte egentligen rökig, kanske någon antydan till torv, men mer är det järn och varm maskin. Ren tvätt också (!). Känns mer sluten och lite plattare än den spontant härligare Miyagikyon.
Smak: vaniljkräm, sot, kryddigheten hos en chili con carne i bakgrunden. Charkuterier, med tid i munnen en smutsig rökighet. Bättre än doften helt klart.
Eftersmak: mynta eller spearmint möter riktigt smutsiga toner av torv, ingrodd smuts och järn.
Med vatten (i bara lite kvar i glaset så ta noterna med nypa salt): äppligare i doften, som dock fortsatt är rätt stängd. Smaken är habilt trevlig och så, lite rök i bakgrunden, lite malt, men jag vet inte, jag får inte riktigt ihop det med den här whiskyn. Eftersmaken klart bäst, torv och fin rök och nu med lite choklad med på banan.
Sammanfattning: alltså, det är ju gott det här. Och så. Men inget speciellt, i min bok, och ganska stängd. Definitivt inte i närheten av Miyagikyon. Poäng sådär en 81 kanske. Det vill säga: inget fel med denna whisky, men heller inget som direkt är speciellt.
Slutsatser: Miyagikyo spöade Yoichi och priserna på dessa båda whiskies ligger i min bok inte ens i närheten av rimligt. Å andra sidan: dessa båda whiskies är en ”one-off”, buteljerade som de är till hundraårsjubileet av Masataka Taketsurus giftermål med Rita (vars efternamn whiskyhistorien sällan nämner och som tydligen hette Jesse Roberta Cowan och bara kallades Rita). De är begränsade utgåvor. I materialet jag fått från Symposion som fått det från Nikka står inget om hur begränsade de är. Enligt whiskybase – ofta men inte alltid trovärdig, men här har nog databasen rätt – finns det bara 6450 flaskor av Miyagikyon och 6700 av Yoichin. Plötsligt är priset fullt förståeligt.
Nu är ju just mina smaklökar knappast ett facit, men hade jag fri tillgång till vilken flaska som helst i kvartetten Taketsuru 17, Taketsuru 21 och dessa två skulle jag välja Taketsuru 17. Om Nikka av obegriplig anledning sa att de ville skänka mig fyra flaskor vilka som helst från denna kvartett skulle jag välja fyra Taketsuru 17. Så totalt överlägsen de andra är den whiskyn.
*
Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.
