Tjeders whisky

Bara whisky

Två riktigt bra japanska whiskies

Idag släpptes Taketsuru 17 och Taketsuru 21 på bolaget. Japansk whisky med ålderbestämning, i dessa dagar och tider?! Det hör verkligen inte till vanligheterna. Det handlar om det som i skotska termer är blended malts, alltså whisky som enbart innehåller maltwhisky men som kommer från mer än ett destilleri.

Producent är japanska Nikka, och whiskyn kommer från deras destillerier Yoichi och Miyagikyo. För den som inte känner igen paret på fotot ovan och/eller undrar över namnet: den japanska whiskyns fader hette Masetaka Taketsuru. På fotot syns han och hans skotska fru Rita, född Cowan. Han reste till Skottland på 1910-talet för att lära sig om whiskyproduktion, var med och grundade Suntory, bröt sig loss och grundade det konkurrerande Nikka. Föga förvånande, då, att de släpper whisky som bär hans namn.

Taketsuru 17

Denna whisky släpptes idag, kostade 1995 kronor, och de 150 flaskorna som nådde Sverige är redan slutsålda. Jag glömde dagens släpp helt och som ni nu kommer få se är jag mäkta bitter över det. Whiskyn är, som mycket japansk whisky, buteljerad på behagliga 43%. Såhär tyckte jag om Taketsuru 17 YO.

Doft: otroligt vaxig. Sådana där vaxljus med honungsmönster på, svartvinbärsblad som man just gnidit mellan fingrarna, gamla kopparmynt, värmeljus där stearinet helt har smält. Otroligt kraftig på svarta vinbär och helt löjligt välbalanserad. Mosade russin. Mosad chili, långt bak, och en släng av torv. Underbart.

Holy moly vad gott!

Smak: lättare i munkänslan än vad nosen antydde, men oh så gott. Svartvinbärsjuice, torvigare nu med tydliga rökslingor en bit bak. En liksom mjuk oljighet. Dadlar, fikon, instant coffee. Man förstår liksom varför världen ropar så hysteriskt efter japansk whisky.

Eftersmak: inleds oljigt och mörkfruktigt, övergår i kakao, kraftig vaxighet. Espresso. Riktigt jävla bra.

Med vatten: doften blir vaxigare och får mer av kaffe i sig, kanske en aning av röda bär. Härligt, men jag saknar de där kopparmynten. Även smaken har fått mer av kaffe, en mycket viskande peppar i botten och kanske att torven klivit fram någon snäpp. Eftersmaken är kraftigare nu, med en än kraftigare oljighet, salmiak och mörka färska frukter. Härligt!

Sammanfattning: ja, tjenare och hallå. Lättigt, som vi ska när jag var barn, över 90 poäng. Kanske en 92 eller så? Blended malt, skriver en del som skriver om whisky, kan aldrig bli lika bra som singelmalt. I call bullshit på den ståndpunkten. Ställ denna mot vilken officiellt utgiven sjutton- eller artonåring från core range från vilket destilleri som helst från Skottland, och detta kommer sopa banan med vad du ställt fram. Fyrtiotre procent. Vem sa att whisky ska vara minst 46 för att vara riktigt bra? Tänk om. Taketsuru 17 YO är en galet bra whisky.

Taketsuru 21

Även denna whisky släpptes idag, för det lite mer svidande priset av 3799 kronor. De japanska whiskylagren är, minst sagt, ansträngda – tjugoett år gammal japansk whisky kostar skjortan, numera. 46 flaskor kom till Sverige, och sålde slut. Eftersom sannolikheten att någon av de som köpte en flaska faktiskt kommer öppna den är ungefär en på 46 blir ju smaknoterna mer av kuriosa, men visst, nu kör vi!

Doft: mer bourbonfat här, helt klart. Honung, svag, härligt trött citrus, torkade äppelkuber. En intressant bitterhet, som mandelolja ungefär.

Också gott.

Smak: avslagen svindyr halvtorr cider, Pommac, gråpäron. Även här hittar jag mandel. Ändå ganska viskande och försiktig. Absolut NOLL av ekiga tanniner eller beska. Igen, perfekt balans. En bit bak anas de där lite mer exotiska frukterna som brukar komma med ålder, fast det är mer som safterna av konserverade sådana frukter (ananas, mango).

Eftersmak: ljuvlig maltsötma inleder, och ger efter för torkade äpplen (jag vet, jag tjatar), Pommac igen.

Med vatten: mer av mandeloljan, och en nyväckt försiktg blommighet och en aning av rök. I gommen har whiskyn blivit ännu nättare, med omogen honungsmelon, färsk ananas och, ja, Pommac. Eftersmaken är något kraftigare nu, och alldeles underbar: tobak, Trocadero (många läskreferenser idag!), syrliga äpplen och en uppväckt men mjuk torvighet.

Sammanfattning: den här är mer viskande än sjuttonåringen, och en härlig whisky. Jag skulle poängmässigt landa sådär omkring en 88–89 poäng, vilket i min bok är ett riktigt kanonbetyg. Men som synes är det absolut ingen match, här vinner sjuttonåringen en jordskredsseger. Taketsuru 21 är distingerad, snygg, stram – sjuttonåringen dundrar på, i relativa termer, och gör det med den äran.

Som sagt, japansk whisky har blivit välrennomerad av en anledning. De gör helt enkelt skitbra whisky därborta.

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis. Tack till Symposion. 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén