Tjeders whisky

Bara whisky

Woodford Reserve Master’s Collection 1838 style white corn

| En kommentar

Vi kör enligt min nya mall: noll information om vätskan först, direkt in i smaknoterna!

Doft: ja, nog är detta bourbon, alltid: majs/popcorn och de där lite limmiga noterna som färska kolade fat av amerikansk ek ger: billigt papperslim och vaniljglass, ungefär så. Samtidigt finns det mer frukter och mer subtila dofter här än hos många av mina ganska små tidigare erfarenheter av bourbon. Frukterna är dock svåra att precisera; som omogna körsbär, nästan, eller röda vinbär. Eller, det är körsbär, men nästan syntetisk körsbärssmak som på glass. Apelsinzest som är kanderad, är det ordet? De där skalen man kan köpa som julkrydda, närmast. Ibland hittar jag kolasås i bourbon, men här står majset i förgrunden och ropar så högt att kolasåsen är nervattnad och flyttad långt bak i rummet. Först hade jag svårt för detta – bourbon är inte alltid min påse – men med tid i glaset växer det, en kaxig kryddighet vaknar till liv i bakgrunden och snoken blir mer mångfacetterad. Med vatten: majset flyttar tillbaka inledningsvis och lämnar plats för andra spannmål; det är liksom jordigare, kanske lite brödigare, samtidigt väldigt mycket kryddigare än tidigare; är det kanske råg som tittar fram där med kryddhyllan? Den rätt intensiva fuskkryddan ”brödkryddor”, om ni bakat bröd med sådant någon gång, luktar ungefär såhär – intensivt och med ett visst inslag av anis/lakrits.

Woodford reserve

Snygg flaska. Innehåller en ovanligt mångfacetterad bourbon.

Smak: oj, oväntat. Mycket tunnare, på ett kul sätt, än jag hade trott, mindre brötigt skrikande. Avsevärt mycket blommigare och kryddigare än snoken. Blommigt på motvalls sätt, med beska i. Bourbon brukar ofta skrika lite väl mycket för mig, men detta är trevligt; mer nedtonat, mycket mer mångfacetterat. Men fan så svårt att hitta exakta noter – det händer så mycket samtidigt. Blomvatten låter äckligt men detta är alls inte äckligt; blommigt men urvattnat, då?

Eftersmak: vanilj, eller, syntetiskt vaniljextrakt; sommarblomster; honung. Med vatten: avsevärt kryddigare och lite oljigare, peppar möter majsolja som möter ett helt kryddmått av ovannämnda ”brödkryddor”.

Sammanfattning: denna bourbons roligaste och mest spännande kort är smaken; det mest spännande i doften är de olika frukterna; eftersmaken har jag lite svårt att bedöma, jag har för lite erfarenhet av bourbon för att egentligen kunna jämföra den, säga något om den. Det var kul att prova denna, riktigt kul, och den var lite försiktigare och mer mångfacetterad i gommen än vad nosen antydde. För mig, personligen? Inte riktigt min påse. Men gillar man bourbon och är beredd att prova något som inte är fullt så entydigt och tydligt är det här sannolikt riktigt najs.

Då har vi provat drycken och kan prata lite om vad det egentligen är vi har provat. Det handlar om en Woodford reserve trippeldestillerad i traditionella pot stills, inte kolonnpannor, och med samma ”mash bill” som vanlig Woodford reserve, bara att man använt vitt majs istället för den vanligare gula. ”Mash bill” är receptet i termer av spannmål; som bekant måste en bourbon innehålla minst 51% majs för att vara bourbon. I Woodford reserve Master’s collection 1838 style white corn har man enligt bland andra denna recensent använt sig av 72% vitt majs, 18% råg (se där, jag som gissade att råg fanns med ovan!) och 10% mältat korn. Enligt en annan trovärdig källa är denna begränsade upplaga limiterad till det jämna och fina antalet 30294 flaskor.

Tydligen släpper Woodford reserve varje år en specialbourbon i sin serie Master’s collection (enligt information här och här). Det som gör denna annorlunda är användandet av vitt majs, som ska ha varit den majssort som användes runt mitten av 1800-talet, vilket gör att denna bourbon utgör ett försök att göra en traditionell bourbon, så som den smakade då. Det finns en hel berättelse om denna serie och vad Woodford reserve vill med den, men jag vet inte, jag; vill jag verkligen vara med och sprida de där berättelserna ännu mer, när jag så dålig koll på destilleriet att jag inte vet gränsen mellan berättelse och deras äkta ambitioner? Mja, nä, ni får googla.

Lite lustigt är det förresten att det båda recensenterna ovan liksom de officiella smaknoterna innehåller referenser till äpplen; jag fann inte någon vidare äpplighet i denna, utan ligger, såhär vid titt på andra noter i efterhand, något närmare Beppes noter (på WhiskyTower; recension här).

Flaskan kostar tusen spänn (eller, om man ska vara petnoga, 999 kronor) och enbart 80 flaskor kom till Systembolaget, där den släpptes i fredags, den 8 april.

*

Jag fick möjligheten att tjuvsmaka denna intressanta bourbon, vilket gör denna provning till en av de där ganska få tillfällena då jag provar sprit som jag har fått gratis av importören. Jag tror inte att det betyder att jag inte är objektiv, men jag har svurit på att alltid påpeka när ett sample kommit till mig från branschen snarare än från min egen ekonomi. Provningen var inte blind, men samtidigt kanske lite lite blind: jag visste vad som fanns i glaset, men hade inte läst på alls om denna bourbon när jag provade den. Mina tidigare provningar av bourbon hittar du här.


En kommentar

  1. Enligt Sku så ligger det till så här:

    ‘Brown Forman’s second Kentucky distillery makes Bourbons marketed under the Woodford Reserve brand. The regular Woodford Reserve labels (Distiller’s Select and Double Oaked) are blends of bourbon made at Woodford and the Brown Forman Distillery, while the annually released Woodford Reserve Master’s Collection is made entirely at the Woodford Reserve.’

    Provade deras Master’s Collection – Sonoma-Cutrer Pinot Noir förra året och den var god.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.