Tjeders whisky

Bara whisky

Spirit of Hven MerCurious: svensk bourbon…?

Pigga Spirit of Hven släppte en bourbon med det lite putslustiga namnet MerCurious för ungefär en månad sedan. En flaska på 50 cl kostar behändiga 395 kronor. Den är buteljerad på 45,6% och den ingående åldern på whiskyn från de 14 olika faten varierar mellan tre och åtta år. MerCurious är gjord på 88% majs, 5% vete, 3,5% maltkorn och 3,5% råg. Med tanke på hur MerCurious presenteras på Spirit of Hvens hemsida är den tänkt att vara en återkommande buteljering, där den som finns att köpa nu utgör batch 1.

App app app, säger ni viktigpettrar därute som läste långsamt: detta är inte en bourbon. Nej, det är det ju inte, bourbon måste enligt amerikansk lagstiftning tillverkas i USA. Alltså ger de inte ut denna under namn av bourbon, utan som ”corn whisky”. Det är förståeligt att de undviker termen bourbon. Samtidigt är valet av termen ”corn whisky” lilla skvätten förvirrande för en inbiten nörd som jag. ”Corn whisky” är nämligen även det en reglerad kategori i USA. Kärnan i skillnaden mellan corn whisky och bourbon ligger inte minst i lagringen. Corn whisky måste enligt amerikansk lag lagras i ”used or uncharred new oak containers and not subjected in any manner to treatment with charred wood”. (Eller, den behöver faktiskt inte lagras alls, men om den lagras får den alltså inte lagras i kolade fat.) Majsinnehållet måste vara högre än kravet för bourbon, minst 80% istället för minst 51%.

Spirit of Hvens MerCurious har förvisso ett majsinnehåll som räcker för corn whisky, men den har lagrats på fat av amerikansk nyek som har fått inte bara heavy toast utan också heavy char, alltså kolade fat. (Tack till Camilla på Spirit of Hven som klargjorde detta för mig efter förfrågan per mejl.) I USA skulle denna whisky alltså inte få passera som corn whisky, utan vad gäller valet av fat att lagra i är detta en bourbon.

En whisky som väcker en blandning av Gollum och nördkoll i mig: ”What IS it, precious? What IS it?”

Så det är en bourbon då, eller hade varit det om den hade producerats i USA? Mja, näe, inte det heller. Stoppa pressarna, för detta är faktiskt ett sådant där tillfälle när Systembolagets hemsida ger en massa intressant och relevant information. Såhär står det under ”Tillverkning” vad gäller MerCurious på Systembolagets hemsida:

Denna whisky består av en blandning av tre olika delar. Största delen är baserad på en sprit gjord till 99% av majs. Denna kolonndestilleras upp till en alkoholhalt på 70. procent. Den andra delen består av hälften råg- och hälften kornmalt, även denna destilleras i kolonnpanna. Den sista delen består av sprit enbart gjord på kornmalt och som destillerats två gånger i enkelpanna.

Det där motsvarar inte en sprit gjord ”from a fermented mash of not less than 51 percent corn”, som amerikansk lag kräver för bourbon, eftersom det ingår delar i whiskyn som inte gjorts på 51 procent majs. Så nä, det hade faktiskt inte varit en bourbon ens om de hade kokat den i USA. Märk dock hur ordentligt alkoholsvagt man destillerat de delar av spriten som baserats på majs – 70% är ruggigt svag alkoholhalt för kolonndestillerad sprit. Här har fokus helt klart legat på att utvinna maximalt med smaker.

Ja men det var väl ett jävla nördtjat om spritkategorier och produktion och citat ur amerikanska lagtexter då! Spelar roll, hur smakar den? Okej, jag släpper det där. Såhär tyckte jag när jag provade MerCurious:

Doft: lättad inser jag fort att vi är långt ifrån vanliga standardutgåvor av ung bourbon – sådana där majsen liksom skriker. Här finns det rejält med karaktär i destillatet, som jag utgår från har kokats i traditionella kopparpannor (pot stills) snarare än att det har passerat genom Spirit of Hvens kolonnpanna. (Kommentar: ja, där hade jag tokfel när jag skrev mina noter, som ni sett ovan!) Inget av det där papperslimmet som så ofta finns i bourbon, också, och inga popcorn, ingen deciliter uppvärmd neutral olja i en stekpanna. Så, vad skönt, då andas vi ut!

Men vad finns här då? Majs möter hemkokt kola med ett rejält stänk färsk mynta i bakgrunden. Gröna kulor (de där sockrade godisbollarna ni vet); svagt av torrt gräs. Istället för den väntade väggen av färsk vanilj är just vaniljen försiktig, och liksom inlindad i koppar. Trots den normala alkoholhalten finns det en del alkostick här. För mig, som generellt har rätt svårt för bourbon i ungefär den här prisklassen, är detta förvånansvärt bra. Bourbon som genre är extremt lättigenkänligt när man nosar på det, och visst finns rejäla majstoner här. Detta känns dock mer som en korsning mellan bourbon och maltwhisky.  

Smak: mer som en bourbon: tydlig vanilj, lite smutsig kolasås, popcorn, upphettad neutral matolja. En del smågodis mer åt bärhållet, om hallon- och jordgubbsgodis räknas som bärhållet. Fin oljighet. En del härliga syntetiska tuggummitoner, också. Jag är nästintill inkompetent på att någorlunda objektivt bedöma de här smakerna kvalitetsmässigt, eftersom de helt enkelt sällan lirar för mig. Det är absolut inget fel på detta, men det är inte min genre av sprit.

Eftersmak: fin. Någon har sprinklat kakao över anrättningen, som består av välbalanserad vanilj, svagare toner av majs (vilket denna bloggare uppskattar) och en hel del kryddighet (både åt örthållet och med en djupare ton av chili i botten). Kvar hänger en syrlig oljighet, som ett möte mellan den där lite tråkiga neutrala matoljan och betydligt mer spännande nypressad citronjuice. Detta är mer i min smak – kanske för att det inte lika mycket känns som en bourbon här? 

Med vatten: bara en försiktig skvätt, några droppar. Vaniljen har blivit till chokladglass, eller faktiskt hellre: du doftar på dyr vaniljglass och en Twix samtidigt. Alkosticket försvinner. Fin doft, än mindre bourbonmässig = igen sådant som gör just mig glad. Smaken är dock lite tråkig nu: alla reglage står precis på mitten volymmässigt, vilket gör att inget sticker ut. Eftersmaken har fått mer av choklad i sig, säg chokladmousse. Ingen fantastisk utveckling med vatten, men bra.

Sammanfattning: detta är en bra bourbon – eller, ”bourbon”, då. Det är egentligen rätt makabert hur lilla Spirit of Hven lyckas med konsten att göra bra singelmalt, en bra rye, och en bra bourbon. Jag älskar hur de som unika i Sverige experimenterar så mycket med att producera olika sorters new make. Jag tycker det här är en schysst virre, säg en 82 poäng. Men om jag, utifrån mina smakpreferenser, skulle välja mellan MerCurious och Hvenus, deras ryewhisky, skulle jag välja Hvenus alla dar i veckan. (Vd jag tyckte om Hvenus kan du läsa här.) Gillar man bourbon kommer man att gilla detta. Även om det nu inte är en bourbon, utan en corn whisky. Fast inte en corn whisky, heller, om den hade gjorts i USA. Fast den är…äh vafan, jag ger upp…! Häll upp den och njut, bara.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén