Tjeders whisky

Bara whisky

Bourbonfredag: Maker’s Mark

| Inga kommentarer

DEN FÖRSTA BOURBONFREDAGEN ÄR HÄR! Jag utlovade visst bourbonprovningar på fredagar under resten av sommaren. Dags för denna whiskynörd att ge sig in i bourbonträsket, alltså! Jag gör det med följande brasklapp: jag har druckit färre än fem bourbon i hela mitt liv och känner mig lika inkompetent att prova bourbon på att prova rom eller calvados. Ta alltså smaknoterna för vad de är: ett ärligt försök från en riktig n00b.

TGIF, määään! Fääänallö brrrrbon täääääm on that Mr. Cheater whisky page!

TGIF, määään! Fääänally brrrrbon täääääm on that Mr. Cheater whisky page!

Vi inleder den här serien börjar med något förhoppningsvis enkelt, en standardbourbon: Maker’s Mark, 45% ABV. Faktiskt något så relativt ovanligt som en bourbon som heter som destilleriet heter.

Maker's Mark, 45%. Heeeeelt okej.

Maker’s Mark, 45%. Heeeeelt okej.

 

Maker’s Marks vanliga standardbourbon är en så kallad straight bourbon utan åldersangivelse. Det betyder tydligen att denna bourbon är minst två år (annars får den inte kallas straight), och även minst fyra år (om den är under fyra år måste åldern anges på flaskan, och ingen ålder anges på flaskan). Minns att bourbon alltid måste lagras på helt nya ekfat, vilket betyder att bourbon tar väldigt mycket mer smak av faten den ligger i i jämförelse med whisky. Fyra år är inte gammalt för att vara en bourbon, men det är en respektabel ålder.

Doft: lätt syntetisk vaniljbomb – vaniljglass snarare än vaniljstång; syntetisk päronjuice; en hel del ekträ med toner av jord, O’hojs kolasås, honung (inte flytande, utan gammal hederlig ”fast” honung). Apelsiner, i mängder, efter en tid i glaset. Julknäck, långt bak. Med vatten blir vaniljen mer som vaniljstång, päronen glider tillbaka till förmån för mer av den kolade eken.

Smak: alkostickig först, sedan oväntat blommigt, som en sommaräng; torkade apelsinskal; koncentrerad päronjuice. En svårbestämbar kryddighet, som halvtorkade herbes de provence. Med vatten: inte fullt så sött, sötman är nu som godiset sockerbitar,men det händer inte jättemycket.

Eftersmak: här kommer först en hel bomb av vaniljtoner med blommor, och inte vaniljglass utan äkta vanilj. Ganska kort, men det som dröjer kvar är oväntat spännande och bryter av lite från det sötblommiga – dels en lite kryddig beska, men också winegum, de gröna som jag aldrig riktigt fattat vilken smak de ska ”föreställa”. (Lime, säger google, ja tjena, säger jag.) Med vatten: ingen tydlig förändring.

Sammanfattning: smakerna och dofterna är väl integrerade, men det blir lite för brötigt, ”godisigt” på ett syntetiskt sätt, och ensidigt för mig. Då jämför jag alltså med whisky, inte med annan bourbon, som den nybörjare jag är. För de 399 kronor denna kostar på Systembolaget tar jag nog hellre en whisky än detta, men det säger mer om mig än om drycken, tror jag. Den är najs, den är ok, den är…lite för enkelspårig för min smak. Jag kan se att detta kan vara trevligt som en enkel dram på en varm dag. Mycket mer än så är det inte.

Så, då har bourbonfredagarna inletts!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.