Tjeders whisky

Bara whisky

High Coast Small batch No. 10

När Lars Karlsson, master blender på High Coast, hittar synnerligen bra fat eller stöter på saker som väcker hans kreativa sinne för vad som kan skapas av dem händer det att han tar just de faten åt sidan. Istället för att blandas ned i andra utgåvor används de i hans projekt Small batch. Utgåvorna där är fånigt små (sådär runt 3–400 flaskor) och de buteljeras alltid på 56,0%. Eftersom de alltid buteljeras för specifika marknader, flera av dem i Asien, är det ordentligt svårt att få tag på dem alla.

När Small batch No. 10 släpptes exklusivt direkt för Systembolaget i Kramfors nära destilleriet blev det förstås tjurrusning vid släppet. Det tog mindre än en timme innan den första flaskan dök upp på auktion på någon av de numera stängda Facebookgrupperna för whiskyförsäljning. Priset, vid släpp 850 (minus en spänn) kronor, bör idag skrivas i alla fall som dubbelt så högt, sannolikt än högre. Uppenbarligen var det inte bara dedikerade samlare utan också en och annan med dollargrin i ögonen som hade tagit sig till Kramfors för att hugga en av de totalt 356 flaskorna.

High Coast Small batch 10 är en nästan sju år gammal, helt orökig whisky som först lagrats på first-fill bourbon barrels för att sedan få slutlagring (well, nästan fyra år, det är snarare double matured än slutlagring) på kolade fat av amerikansk nyek. För mer information, se High Coasts hemsida.

Doft: oj. Så mäktigt. Jag vet inte varför Box destillat lirar så bra i kolade fat av amerikansk nyek, men det blir ofta en match made in heaven. En maltig vaniljbomb, men mycket mer komplex än så. Koppar, mandariner, varm sandstrand (!), någon omogen frukt (melon? melon ihop med äppelskrott? jag landar på någon ljus melon). Kolabönor. Något slags ljung, eller, jag vill kalla det blötgräsig sötma. Svårast att liksom pinpointa är just sötman. Den är betydande, men det är inte socker, inte honung.

Smak: lite kärv till en början – det är den relativa ungdomen, nyeken och alkoholstyrkan. Sedan kommer solrosor eller solrosolja, massor av koppar, torkade blommor i bakgrunden. Apelsinmarmelad (söt, inte engelsk bitter), smält smör.

Eftersmak: underbar, igen svårbeskrivbar, sötma. Färsk vaniljstång. Honungsmelon. Vid andra sippen mer ungdom, mer syrlighet: (röda? vita?) vinbär, en touch av lime och världens minsta rökpuff (från faten).

Med vatten: Gröna winegum och faktiskt en svag, som fenolisk touch av plåster. Lite yngre i doften nu, på ett bra sätt: mindre vrål, mindre hejdundrande söt och toner av gräs. Papperslim, något jag ofta får från amerikansk nyek. Smaken är bättre nu på reducerad styrka, mindre aggressiv mot gommen. Mer syra, men vad? Lime? Svag touch av fernissa. Kiwi; mango eller ananas. Gott! Eftersmaken är också den bättre nu, lite råare, lite yngre, med gröna winegum och en svag oljighet. En del kardemumma i avslutet vid vidare vattning.

Sammanfattning: en bra whisky, som väntat. Jag kan förstå att de valde att köra denna whisky för den svenska marknaden – det var väl det eller något rökigt på sherryfat – med den svenska preferensen för liksom hejdundrande dofter och smaker. Ovattnat är doften bäst, men det är för mycket alkohol och vrål i smaken för mig där. Med vatten blir whiskyn mer tydligt ung, vilket jag gillar, och smak och eftersmak växer rejält. Nu kommer säkert en förkrossande majoritet av de 356 flaskorna inte att öppnas, inte ens inom de närmaste fem till tio åren, men för er som sitter på en och funderar på om ni ska rycka folien: detta är gott. I poäng, sådär en 85 poäng gott. Eller 84.

För jämförelse, kolla gärna in vad gossarna på Whiskytower.se tyckte (11:35 in i filmen).

*

Tack till Lars för möjligheten att få avsmaka denna whisky.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén