Tjeders whisky

Bara whisky

Glenlivet 12 gånger fyra

Vännen och Glenlivetfantasten Kjell P skickade mig en stor låda med samples i september förra året. Den innehöll sjuhelvetes många olika utgåvor av Glenlivet 12, och sex högintressanta Kilkerran. De har stått där i samplesberget och stirrat på mig sedan dess. ”Du fick oss, av en kompis dessutom. Och här står vi oupphällda, oprovade. Och dagarna går. Uselt, herr Tjeder! Uselt!” Ungefär så viskar de till mig.

Har det dröjt för att jag är slö på att prova whisky? Mjae, jag tycker nog att jag ligger i ganska bra, särskilt under det senaste året eller så. Det har dröjt för att de där många versionerna av Glenlivet 12 egentligen kräver en annan typ av människa än jag är. Att göra provningar av fler än en whisky i taget är svårt för mig. Jag har en tendens att betrakta whiskies som unika, snarare än som syskon, kusiner eller tremenningar. Det betyder att jag aldrig à la Lars Karlsson på High Coast hällt upp säg fem Clynelish och frågat mig själv ”vad är Clynelishs destillerikaraktär?” eller ”vad binder dessa fem whiskies samman?” Man kan lära sig massor av att prova whisky på det sättet. Jag hindras från sådant av min vilja att beskriva varje whisky för sig. Men nu jävlar ska vi leta efter Glenlivet 12:s själ, snarare än efter det unika i varje glas. Flera andra varianter av Glenlivet 12 som jag också fick – någon lagrad på enbart first-fillfat, någon med slutlagring på fransk ek, och så vidare – får vänta till en annan dag.

Det jag provade var fyra Glenlivet 12, buteljerade 1996, 2002, 2006 och 2014. Alla fyra är buteljerade på 40%. Målet var att se till det gemensamma, men också kort notera skillnader mellan de fyra. Eftersom vattning i olika mängd påverkar whiskies på väldigt olika sätt, även när det bara skiljer mycket lite, genomfördes denna provning mot min vana helt utan vattning.

Doft: mycket tydliga toner av honung; smält smör; mild blommighet. En svag gräsig ton. Sommaräng binder samman glasen, honungen är kraftigare i de något äldre buteljeringarna. Det är extremt välbalanserat och smockfullt med dofter. Dessvärre får jag ge de något konservativa rösterna i whiskyvärlden rätt och säga att den som doftar mest kraftigt och intressantast är buteljeringen från 1996. Det handlar dock om grad- och inte artskillnader mellan glasen.

Smak: honung; tydliga och för mig inte väntade toner av vax (bivax, men också möbelvax); smält smör. Sommaräng. Torrt gräs. Apelsin. Buteljeringen från 2014 sticker av med en del kryddor i botten, och det är mer honung i de två buteljerad 1996 respektive 2002. Detta är ruggigt välgjord whisky.

Eftersmak: torrare, om vi pratar vintermer: inledningsvis är det som ett vällagrat vitt vin, säg Chardonnay: milt oljigt (tänk som vin då alltså); honungsvaxljus. Övergår i väldigt fina toner: svag blommighet, torrt gräs, pajskal. Även här finns tydliga skillnader mellan glasen, men de spelar alla på samma spelplan.

Sammanfattning och reflektioner: för snart fyra år provade jag Glenlivet 12 för denna blogg, och mina reflektioner såg då ut såhär:

Detta är en viskande malt, en studie i understatement. Snäll som tusan. Tyvärr betyder det att den också är tråkig som bara få. Det smakar för lite, helt enkelt. Det är inte dåligt, det smakar inte illa, men det är bara så blommigt och snällt och lagom alltihopa.

Jag ingår härmed polemik mot mig själv. Glenlivet 12 är inte en studie i understatement. Det är en oerhört välgjord whisky i den svåraste av alla whiskyskolor: orökigt på bourbonlagrat. Den håller ihop, är konsekvent, och är mycket långt ifrån tråkigt neutral. Tvärtom: vill man ha en välgjord och balanserad singelmalt är detta en given whisky. Den från 1996 är bättre än de andra, med sin kraftigare honungston, men vi snackar enstaka poäng hit eller dit. Som ett samlat betyg för whiskyn säger jag sådär runt 82–83 poäng. Om du är fast på Islay och/eller i sherryträsket och/eller i cask strength-träsket kommer du tycka att detta är vattnigt och meningslöst. Men whisky kan vara skitgod även på 40%. Denna når definitivt inte hela vägen fram till nivån ”skitgod”, men det är en bra whisky.

Kjell P har en och annan version av Glenlivet 12, asså.

En avslutande tanke: är 1996 verkligen på riktigt bättre än de andra, eller är det snarare så att den smakar annorlunda, och att min gom är van vid hur whisky numera ska dofta och smaka? Ibland, när jag provar whiskies buteljerade för ett par decennier sedan, eller för ännu längre sedan, tycker jag att whiskyn från forna tider är bättre. Men är den bättre, eller är det för att den skiljer sig som jag upplever den som bättre? Detta är mycket svårt att veta. En Glenlivet 12 buteljerad 1996 lades på fat 1984 eller tidigare. Det har hänt mycket inom skotsk whiskyproduktion mellan 1984 och runt 2002, när den nyaste versionen av Glenlivet 12 senast lades på fat.

En sak som skulle kunna tala för att en del whisky faktiskt var bättre ”förr” – som alltid höjer historikern i mig fingret och frågar ”men precis när var ’förr’?” – är att singelmaltmarknaden var mindre förr. Det behöver inte i sig betyda att man var mer nogräknad i sitt val av fat, som en del påstår. Det betyder dock med extremt stor sannolikhet att varje batch av en given ihopblandad whisky var mindre. En Glenlivet 12 buteljerad 1996 är med stor sannolikhet en whisky gjord på bra mycket färre fat än en Glenlivet 12 buteljerad 2014. Och allt annat lika blir whisky ofta bättre ju färre fat du blandar samman för att göra en batch. Ta femtio bra bourbon barrels och blanda till två olika whiskies, en på fat 1–25 och en på fat 26–50, och dessa två whiskies kommer att vara bättre än den whisky du skulle ha fått om du blandade alla 50 fat. Visst kan annat spela in också, och det kan ju faktiskt vara så enkelt som att många whiskies var bättre förr än vad de är idag. Men nu ska vi vara tålmodiga som Lavskägge och undersöka, inte hoppa till slutsatser, som de säger i Amerikatt. Hur som var alla dessa fyra whiskies klart njutbara.

*

Stort tack för samples, Kjell! Kilkerran och övriga Glenlivet ska ha provats inom 365 dagar. Cross my heart and hope to die.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén