Tjeders whisky

Bara whisky

Svenska Eldvatten Silent Swede Sauternes cask

Så har jag då kommit ikapp med mina Silent Swede på bloggen: alla fyra som har släppts är med denna bloggpost avklarade. Denna whisky, Sauternes, släpptes den 9 januari på Systembolaget, till ett pris av 998 kronor. Det handlar som alltid i denna serie om whisky som destillerades på det insomnade destilleriet Grythyttan, även om det av olika anledningar bara står ”Distilled in Lillkyrka” på etiketten. Fatet var ett first-fillfat som hade innehållit Sauternesvin. Alkoholhalten är hög – tydligen har dessa fat legat i ett torrt och varmt lagerhus – hela 61,2%, och fatet, sannolikt en barrique på 225 liter, gav 352 flaskor. Whiskyn är sju år gammal och receptet var Grythyttans mellanrökiga, med 16 ppm på malten. Mer detaljer hittar du här.

Doft: okej, så jag provar denna efter att ha provat Virgin oak-buteljeringen som VRÅLADE, så inte helt rättvist kanske. Mitt första intryck blir därför komparativt och intetsägande: ”snällare”. Minerala toner, men inte så mycket stenstrand som varm sand vid havet. Jenka (ett frukttuggummi från barndomen, sorry). En svag, inlindad rök-och-torvighet som minner om blött järn. Rökt lax? Eller faktiskt kanske rå fisk? Inte som i sushi, som i att du just har dragit upp en abborre och doftar på den. Varm tall. Men mest är det smörigt – skirat smör – och blommigt, som ett blommande päronträd. Komplicerad färsk fruktighet: päronjuicekoncentrat, mango, aprikoser. Faktiskt hittar jag också en hel del polkagris. Mångfacetterat, härligt. På en del whiskies står alla reglage på max, på andra viskar det – här lirar det mesta i ungefär samma mellanregister.

En bråkig malt, detta.

Smak: oh, gräddig, smörig inledning. Ta det mycket försiktigt med denna, det blir lätt rejält alkobränn och lika rejäla tanniner vid mindre än minisippar på fatstyrka. Tydlig oljighet; salvia; bitter apelsinmarmelad. Svag, svag torv, blött järn igen; sjögräs; det där syntetiska tuggummit. Svår att ”låsa upp” på fatstyrka, denna, men visst är det gott. På fatstyrka är alkoholen ett problem för mig, det bränner rejält i munnen.

Eftersmak: underbar start, på spearmint-möter-mild-torv: tänk dig Toy-tuggummi ihop med hårt packad, bränd jordkoka. Maltsötma följer, en mjuk och fin svårfångad fruktighet följer. Kommer så en ganska mild och fin rök. Kvar hänger…fan vad svårt…syrligare fruktighet än i doften, och något metalliskt. Syrligt och beskt och lite fulrökigt på en gång. Ganska bråkigt, faktiskt.

Med vatten (rejäl skvätt): ah, doften, den doften. En promenad en riktigt varm dag i maj när precis allting blommar för fulla muggar: mest fruktträd, här. Mosade aprikoser. Helt underbart. Smaken är nu mildare och lite lättare, men det är ungefär samma smaker som tidigare, bara mindre aggressivt. Kanske mer fruktigt, och kiwi. Tydlig ekbeska efter en tid i munnen. Torven och röken har backat. Eftersmaken är uttorkande, härligt surrökig, och har fått toner av syrliga bär. Lämna vita vinbär länge på döende grill och du landar kanske här. Kvar hänger en härligt dov torvig ton: någon har lagt blöt jord och sötlakrits på den där grillen.

Sammanfattning: jag hade nog trott att Sauternesfatet skulle ha insvept whiskyn i mer sötma, särskilt då på smaken och eftersmaken. I doften är detta härligt, men stängt; i gommen och på eftersmaken är det mycket mer krävande än jag hade trott. Jag gillar detta, absolut, men jag är inte tillnärmelsevis lika såld på denna som jag är på den fantastiska Silent Swede Virgin French oak – verkligen till min stora förvåning. Ska vi dra till med 86 poäng?

Till sist, en stilla bön till gossarna på Svenska Eldvatten. Det är skitkul med dessa klart annorlunda mer experimentella fat: Brandy, Champagne, Sauternes och Virgin French oak hör inte direkt till vanligheter inom whiskyvärlden. Men var nu inte rädda för att också köpa in en helt vanlig bourbon barrel…!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén