Tjeders whisky

Bara whisky

Sherry darling lightly peated

| Inga kommentarer

Nummer två av tre i serien Sherry darling, whisky kokad på nedlagda destilleriet Grythyttan och utgiven av Bergslagens independent bottler, är idag under luppen. Den sålde slut fort och kostade 995 kronor när den släpptes den 2 maj. Jag älskade doften på ettan, och gillade smak och eftersmak. Min recension av den hittar du här.

840 flaskor av Sherry darling lightly peated släpptes till allmänheten; hur stor den exakta upplagan är vet jag inte. Den första hade en upplaga på bara drygt 600 flaskor. Den tredje, Sherry darling peated, är ännu inte släppt. Alla tre håller en alkoholhalt på exakt 58%, vilket gör det minst sagt osannolikt att 58% är cask strength, även om det står så på etiketterna. Alla tre är 5 YO.

Så, då kör vi – Sherry darling lightly peated!

Doft: samma massiva sherrybombsmatta som den första utgåvan, och lika solklart mogen whisky: det är som en mycket söt symfoni av torkade och färska frukter, men också en del bär – svarta vinbär eller svartvinsbärsmarmelad, inte minst. Bland frukterna hittar jag russin och mosade torkade dadlar, men det finns mer här. Också glöggkryddor i stora sjok: kanel, de där som man trycker in i apelsiner på julen vad fan de nu heter; faktiskt också ett stänk syrlig apelsin (tänk apelsinzest). Den där intorkade coca-colan finns här också. Det är magnifikt i snoken, detta. Av röken hittar jag bara en strimma, samt dess spår i form av hela vitpepparkorn i mixen. Varken åldern – fem år – eller alkoholstyrkan – 58% – känns sannolika när man doftar på denna bomb. Den påminner lite om Amrut Intermediate sherry på så sätt, att den är alkoholstarkare än en någonsin kan tro och har samma rejält ”vråliga” tendenser. En stor doft: en sherryvrålare. Jag hade lätt kunnat gissa Amrut blint, på bara doften.

Nummer två av tre i serien med whiskies från nedlagda Grythyttans destilleri.

Smak: ok, här känns alkoholen av rejält inledningsvis, med rejält spritiga inslag. Efter en kort tid i gommen följer tydliga gummitoner (färskt gummi, inte bränt, den där cykelslangen som ibland dyker upp när man provar sherrylagrad whisky); små inslag av krut. Men här finns också rejält med sådant som doften lovade: russin, kanel, glögg, svavel i liten dos. Smaken låter sämre än den är, om man som jag inte har något emot lite ”skit” i sina sherrylagringar. Det är som den magnifika doften, men med mer brutala inslag inkastade. En del kommer finna gummit och krutet besvärande; jag tycker de är spännande, jag. Men visst spöar doften smaken på den här whiskyn, hands down.

Eftersmak: inleds oljigt, med en svag ton av tändsticka (det där svavlet så många har svårt för men som jag ofta kan uppskatta); ett gytter av torkade frukter; något svagt, svagt metalliskt. De svarta vinbären har blivit svartvinbärsblad, och lite som gubben i lådan tittar spearmint fram. Ganska kort.

Whiskyn simmar fint, som det brukar heta: med vatten tillkommer till doften något jag vill kalla smörbulle, ni vet de där bakverken med gult klet i mitten, och coca-colan flyttar fram sina positioner; kanske också att det där gummit jag kände i gommen landat här nu också. Smaken blir lite beskare, strävare, med mer tanniner – lite ekigare, helt enkelt – och gummit och krutet har backat något litet, medan vitpepparen har flyttat fram. Eftersmaken inleds nu istället med en rejäl krutpuff och torkar sedan ut fort.

Sammanfattning: av rök och torv känner jag nästan ingenting, jag. Denna whisky är helt konsekvent i linje med den första utgåvan: en hejdundrande sherrybomb, så långt från försiktig och subtil som du kan komma. Det är stora, breda, rejäla penseldrag och även en del klassiska off-notes – krut, gummi, svavel – från sherryfaten. Liksom den första utgåvan imponerar den allra mest på doften. Att den bara är fem år är svårförståeligt, även om den lagrats på små fat: detta är helt och fullt mogen whisky. Blint hade jag gissat på sådär en tolv–femton år. Jag är riktigt imponerad av vad Oskar Bruno lyckades få ut ur Grythyttans utrustning, och av de som nu tydligen kunnigt och med god hand tagit hand om fatlagret.

Är jag golvad? Nej. Men ställ doft, smak och eftersmak i relation till de få åren, och jag är golvad. I sig själv är detta en whisky med en magnifik doft, och med riktigt härlig, motvalls smak.

*

Två tillägg: denna bloggpost bygger på ett gratissample jag erhållit från Bergslagens independent bottler. Stort tack för samplet! Och: detta är whisky nummer två på dag nummer två i min junichallenge, där det är tänkt att jag ska lägga upp en bloggpost varje dag hela månaden. Utmaningen inleddes igår, med en recension av Springbank 25 YO (bottled 2016).


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.