Tjeders whisky

Bara whisky

Ledaig single cask för Whisky show 2018

Whisky show i London är ett underbart event. Jag åkte dit 2016, jag åkte dit 2017, jag kunde inte åka 2018, jag ämnar åka igen i höst om jag får till det. Du betalar en rejäl peng för att komma in, och väl på plats är i princip all whisky gratis att prova. Ett Mecka för den som intresserar sig för whisky. 

För varje Whisky show släpps också ett gäng whiskies, så kallade Show bottlings. De ges ofta lite lustiga serier. Temat för Whisky show 2018 var The future of whisky, därav den lite futuristiska designen på flaskan. Den jag provar är alltså en tolvårig Ledaig, som gavs ut till Whisky show 2018. Fatet, en sherry butt, gav 636 flaskor på en alkoholstyrka av 58,4%. Whiskyn kostade £80 på plats. De här buteljeringarna speciellt för Whisky show brukar ofta sticka iväg i pris en del, så gissningsvis går den väl för ungefär det dubbla nu, på de internationella auktionssidorna. Om det räcker.

Ledaig, om namnet inte är bekant, är sedan 2002 namnet på rökig whisky från destilleriet Tobermory. För länge sedan kunde vad som som buteljerades från Tobermory heta Ledaig; ja, till och med destilleriet hette Ledaig där ett tag på 70-talet. Ledaig uttalas förresten inte alls ledajg utan, lite grann beroende på vem man frågar, löchigg eller lajtcheck (jag håller det första förslaget för lite mer sannolikt).

Doft: detta är härligt: ett lagom skitigt rökigt destillat har fått ligga i ett bra, ”clean” sherryfat. Nedtonad, tydlig rökighet; muskotnöt, hasselnöt, cigarr; mosade färska fikon och något jag vill kalla hostmedicin. Ett bra möte mellan fin, välgjord sherrylagrad whisky och skitig rök. Ibland, med för aggressiva sherryfat, blir det krock mellan rök och sherryfat, finner jag. Så icke här.

Gott.

Smak: askigt, syrligt (citron?), väldigt cigarrartad rökighet, men också lite väl kraftigt alkobett på fatstyrka. En smak som är svår att bena ut, men gott är det!

Eftersmak: rökigt utan torv, en ovanlig kombination; möbelpolish; sötlakrits. Rökslingor hänger kvar länge i gommen, men liksom med smaken känner man att denna whisky tarvar vatten.

Med vatten: mindre rök, mera sherryfrukt, men också den lite kådiga doften hos solvarma tallar. Ja, precis så faktiskt: tallkåda. I smaken är det som tidigare svårt att bena ut det hela: försiktig rök, en hint torkad ingefära, den där hostmedicinen igen. Eftersmaken är nu något oljigare, fortfarande med en kraftig rökighet.

Sammanfattning: okej, så jag provade denna efter att ha provat en Lagavulin 12 YO cask strength, vilken kan ha utgjort en lite väl kraftig attack på mina smaklökar. Men jag finner denna absolut god, särskilt på doften. Buteljeringar för Whisky show brukar alltid vara absolut 100% top notch, och jag brukar verkligen, verkligen gilla Ledaig – den här gången och den här kvällen är betyget mer ett ”absolut utan tvekan godkänt” än ”wow, skitgott”. Ni vet, den där typen av whisky som landar på runt en 84 poäng eller så. Igen, detta gäller med förbehåll för vilken whisky jag provade innan.

*

Tack till Mathias N som samplade sin flaska. 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén