Det kom ett pm från en Bernt Stedt härom dagen. Han ville skicka mig något han gärna ville att jag skulle prova. Gratis sprit, klart en tackar och bockar! Samplet som kom – 10 cl, ännu mer tackar och bockar, möjligheter att lära känna och inte bara vara tokanalytisk! – var en buteljering av ett privatfat från Port Charlotte med ärevördig ålder, 19. På flaskan står HABOST, en whiskyklubb där Stedt är medgrundare (Leif HAnsson, Peter BOrg och Bernt STedt grundade – see what they did there?).
Jag kollar flaskan i whiskybase och konstaterar att det inte finns någon äldre Port Charlotte. Det finns en till nittonåring där men det är en mycket snyggare rubrik att säga att den jag provade är världens äldsta. Och det funkade ju för du klickade right? Mouahahahahahahahahaha.
Alkoholhalten har justerats till 50% före buteljering – ett smart drag om ni frågar mig. Här har ni den i whiskybase.
Doft: så vital och kraftig efter nästan två decennier på fat – imponerande. Röken har lugnat sig och är härligt integrerad i andra dofter: tjärpapp, en döende grill. Mycket lakrits. Jag känner också en ”mjölkig” ton som jag identifierar som yoghurt – lite mer jobb på den och jag tycker det är hallonyoghurt. En citrus som är svår att fånga. Kanske citron? Nyupphälld tyckte jag den hade sjögräs i sig men den tonen försvinner med tiden. Det doftar härligt välbalanserat. Jag är inte jättehemma på Port Charlotte men skönt att få nosa en som har nått ett visst ”lugn” i doften. De femtio procenten sitter perfekt.
Smak: den inleds sött, nästan som sockervatten; ”mjukt” torviga toner; rökrester, mer än rök; härligt mild, mjukt oljig. Svaga toner av stall (säg en varm kossa). Det är ovanligt numera att man får nöjet att avsmaka rökwhisky som har nått den här liksom nyanserade stillheten.
Eftersmak: rök möter choklad. Hänger kvar länge. Röken djupnar och blir tyngre med tiden. Tobak.
Med vatten: mer rök, mer tång. Choklad och svagt av avgaser. Smaken är fortsatt nyanserad och svår att beskriva i ord: svagt av stall, multnande höstlövskompost (som det luktar dårå). Eftersmaken har rökt chili, svag lakrits, och en god dos av tjära. Härligt.
Sammanfattning: en mycket trevlig whisky detta. Så mycket Port Charlotte satsar på käftsmällen, liksom för övrigt väldigt mycket rökig whisky gör precis det numera. Detta är mer, hur ska man säga, eftertänksamt? En whisky som är så fet att det känns som att man äter den. Mycket gott. 88 poäng.
Tack igen Bernt!
