Tjeders whisky

Bara whisky

Longrow 9 YO Sauternes Springbank Society

Att jag gillar Springbank torde vara känt för de flesta som följer denna blogg. Givetvis är jag därför medlem i deras Springbank Society, som bland annat mot en kostnad ger möjligheten att få köpa specialbuteljeringar i små batcher direkt från destilleriet. De är ofta ganska unga och har ofta lagrats på sådär lite lagom crazy fat. Idag i glaset, en Longrow – deras rökigaste, dubbeldestillerade destillat – som lagrats på first-fill sauternes hogsheads. (Well, det står hogsheads i deras information, men med all sannolikhet var faten av den något mindre typen barrique på 225, inte 250, liter. Men men, skottarna brukar kalla barriquer för hogsheads.) Faten fylldes i november 2007 och buteljerades i oktober 2017, vilket gör whiskyn till 9 YO med mycket kort till tioårsdagen. 1134 flaskor blev det, och de buteljerades på fatstyrka, 56,3%. Här är den i whiskybase. En flaska kostade £45 när det begav sig. Springbank är kända för att inte ösa på onödigt med sina priser…

Doft: blöt, rejält rostigt järn och en hel del torv med ett stänk av rök i ett hav av sötkladdiga frukter. Lite syntetisk mint också, och Hubba Bubba; minerala toner. Rosten dominerar. Jag älskar den här doften. Frukterna, då? Kanderat rött äpple; nätmelon; physalis. Med tid i glaset backar rosten och röken, vilket är lite synd, tycker jag. Nyupphälld var den brutal, efter en tid flyttar frukterna till framsätet. Nu finns också en rätt kraftig kanel med på banan.

Gott, mycket gott.

Smak: fuloljig, torvig inledning med bränd jord, undrar om det inte är motorolja här; smutsig rök; saltlakrits möter verkstadsgolv; svag ton av gummi; småsten på en havsstrand; mineraler. Frukterna från doften, inte minst aprikos, ligger långt bak, liksom även sockerlag. Det finns som synes hur många smaker som helst i denna whisky.

Eftersmak: kortare, mer syntetisk här, mindre liksom dundrande: Hubba Bubba, päronjuicekoncentrat, rött frasigt äpple. Visst finns här en del torv och en del rök, men de ligger oväntat långt bak, om man jämför med doft och smak.

Med vatten: fulröken har hittat tillbaka i doften, liksom rosten, om den än är lite liksom mjukare nu, mindre brutalt påträngande. Physalisen har flyttat fram rejält. Smaken är fortsatt underbart smutsig, om något har hänt kan en lerig ton ha letat sig in. Eftersmaken har fått en sotigare inledning, röken har flyttat fram på bekostnad av frukten. Vattnad är denna whisky god, absolut, men ovattnad är den fantastiskt bra.

Sammanfattning: om man tröttnat på de tolvtusen utgåvorna av Islaywhisky som alla smakar och doftar ungefär likadant och vill vidare till något som inte alls kan konkurrera på just rökfronten, men som ändå är rökigt, är det till Longrow (och Benromach! gastar jag såhär parentetiskt) man ska gå. Den här whiskyn har en underbar komplexitet för en nioåring. Det är spretigt, ja, men mycket gott. De sauternesfat som fick sätta livet till för att skapa denna buteljering var väl använda pengar; att jag köpte en flaska var väl använda pengar; att jag köpte ett sample av denna whisky var väl använda pengar; Longrow är alltid väl använda pengar. Just den här är ung, visst, men ung och bra.

*

Tack till dig jag köpte sample av förra året, tyvärr har jag ingen aning om vem du var.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén