Tjeders whisky

Bara whisky

Bergslagens Two Hearts 8 YO

Whiskysverige har fortfarande inte begripit hur unik whiskyn som släpps från Bergslagens är. Grythyttan whisky var bara igång i två och ett halvt år. Det handlar alltså om extremt begränsade mängder som producerades. Även om deras Santa 19 sålde slut fort nu finns dagens whisky fortfarande att beställa. Den släpptes 23 oktober och det handlar om den första batchen av Two Hearts, en whisky gjord på bourbonfat som blandades samman med whiskyn från ”ett 200 liters ex sherryfat”, som Bergslagens skriver på sin FB-sida. (Jag undrar alltid, de få gånger, då sherryfat inte är specialbyggt små eller hogsheads eller butts. 200 liter är verkligen inte en traditionell storlek på ett sherryfat. Men men.) All ingående whisky lades på fat 2011 och åldern på whiskyn är som synes av rubriken 8 YO.

Jag har tidigare givit Bergslagens på moppo för att de inte satt ut batchnummer och information om storleken på utgåvorna på saker som de producerar i ”större” mängder (deras batcher är skitsmå). Men nu så! Klang och jubel! På flaskan står faktiskt följande:

Halleluja!

Med tidigare utgåvor rådde alltid en del osäkerhet, när utgåvor sålde slut och sedan dök upp igen lite senare. Hur många batcher gjordes egentligen av Troll, en eller två? Hur stora var egentligen upplagorna? Med såhär små upplagor av whisky och från ett nedlagt destilleri vill vi nördar veta. Om det görs mer Two Hearts än dessa inledande 790 flaskor och jag köpte min flaska vid första släppet vill jag kunna visa att denna var från första släppet. Och nu så står det ju där! Tack för det.

Tänk dig förresten att något av de mer välkända svenska destillerierna skulle släppa en 8 YO i en upplaga på 790 flaskor, till ett pris av 795 kronor. Smögen (som ju har släppt en 8 YO!), Spirit of Hven, High Coast. Poff! skulle det säga, och sedan slutsålt. Men Bergslagens är inte så kända, än. Ändå har whisky de har gett ut från sitt lager av Grythyttanwhisky imponerat på mig, många gånger.

Tillbaka till whiskyn. Two Hearts är buteljerad på 48%, ska jag tillägga. Länk till whiskybase här.

Doft: ah, härlig smutssherry. Inte som i ett dåligt och svavligt sherryfat, utan mer att Grythyttans härligt icke-eleganta orökiga recept har gift sig fint med sherryfatet, som initialt dominerar nosen. Det betyder att färska russin har mosats och blandats med farinsocker och lite mer än en knivsudd…böcklingpastej. Nu rynkar du på näsan, men det är fel reaktion. Detta är härligt; böcklingpastejen är ett underbart inslag. Kolabönor och apelsinchoklad, också. Dyr träfernissa. Ju mer jag doftar, desto kraftigare blir kolan, nästan som kola medan du kokar den på spisen. Den där lite smutsiga böcklingpastejen försvinner med tid i glaset. Ganska gyttrigt och vråligt, men härligt.

Smak: mindre sherrystint skrik, och yngre än den maffiga doften. Mer på citrus här, som en blandning av ljus melon och lime; kalk; sötlakrits; sura godisar (typ sura colanappar). Sherryn har flyttat till bakgrunden och lägger till kakao och små antydningar till färsk mörk frukt. Bra, men inte lika härligt som doften.

Eftersmak: en liten rökslinga inledningsvis (fast whiskyn är gjord på orökt malt); gröna vindruvor. Svag antydan till vitpeppar, även svartpeppar, vitmossa (alltså, som vitmossa doftar) och kanske ett stänk svavel (tänk doften av tändstickor – möjligen).

Med vatten: alltså, den här doften… Man får mer av precis allt. En rejäl sötma och den där massiva, lite mer färska fruktigheten är faktiskt riktigt, riktigt bra. Sött bakverk har tilkommit, tänk solbulle. Jag hade gissat någonstans 12–15 år blint, kanske Ben Nevis hade varit mitt gissade destilleri. (Det är ett väldigt gott betyg i min bok.) Smaken har utvecklats bra, är mer balanserad nu och ligger lite närmare doften, med tydligare sherryinfluenser (mjölkchoklad mer än kakao, nästan åt Delicatoboll med små inslag av dammsugare – konditoribiten förstås!). Härlig utveckling! Eftersmaken har nu en jättetydlig rökslinga i inledningen, övergår i Digestivekex och härlig oljighet. Jag hade trott att en åttaåring skulle bli yngre med vatten, men detta utvecklades mycket fint.

Sammanfattning: detta är inte en whisky för nybörjare; den är lite för smutsig och gyttrig för det. Jag gillar det, särskilt doften och eftersmaken, men som så många gånger tidigare fortsätter jag konstatera att Grythyttan är Sveriges Springbank. Svajigt, lite gyttrigt, lite smutsigt, långt ifrån lagom och aldrig tillrättalagt. Det är inte för inte som Springbank delar den mer extremintresserade delen av whiskyvärlden i två läger: de som är devota och de som verkligen vill försöka älska Springbank men inte förmår göra det. (Okej, tre läger: de som inte gillar deras whiskies, helt enkelt. Ja, jag tittar på dig, Marcus.)

Jag tycker mycket om detta. Någonstans där på 85 poäng, med häng uppåt. Vi är inte på Sherry darling-nivå, men detta är bra. Nu är ju The River inte direkt Springsteens bästa platta, men okej, jag ser temat. Så får man önska, inför framtiden? Halvrökiga receptet på bourbonfat, ta tre fat, häll upp i vatting tank, tillbaka ner i de tre faten igen i några månader, buteljera på fatstyrka eller i alla fall på över 55%. Kanske vänta tills de där faten är sådär en 12 YO innan det händer, dock. Där har ni Point Blank. Ni såg det här först.

*

Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

1 Kommentar

  1. Fredrik Högbom 7 november 2019

    Härlig text igen som beskriver din känsla. Jag vill smaka. Bra där!

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén