Tjeders whisky

Bara whisky

GlenDronach 15 YO Revival (2009)

Ibland när jag provar whisky blint är jag så totalt och massivt uppe på läktaren att det blir humor av det hela. Denna gång var det GlenDronach 15 Revival i glaset, den version som buteljerades 2009. Den är uteslutande lagrad på sherry olorosofat.

Det är inte oviktigt, när man provar åldersbestämd GlenDronach ur deras core range i modern tid, att hålla koll på när en given flaska buteljerades. Mellan 1996 och maj 2002 låg nämligen destilleriet i malpåse. 2005 stängdes Glendronach dessutom under en period och man slutade då att elda pannorna direkt med kol för att istället använda ånga. Ovanpå det har en rad ägarbyten gjort att fatpolitiken (fylla främst i bourbon- eller främst i sherryfat) har förändrats över tid. Det där med stängningen 1996–maj 2002 gör GlenDronachs ålderbestämda whiskies utgivna på 2010-talet kluriga.

Detta betyder, för att helt strunta i fatpolitiken, bland annat: en GlenDronach 15 YO Revival buteljerad säg 2013 var snarare 18+ YO än 15 YO, eftersom destilleriet var stängt från 1996; en GlenDronach Revival buteljerad idag kommer uteslutande att innehålla sprit kokad efter att destilleriet kom on stream igen; en GlenDronach Revival buteljerad sådär 2020–2021 eller kommer inte längre att innehålla whisky kokad på pannor som direkteldades. En GlenDronach Revival buteljerad 2009–2011 kommer däremot sannolikt att vara just 15 YO, medan senare utgåvor alltså kommer att vara äldre än vad det står på etiketten, många gånger betydligt äldre. För en bloggpost om detta, läs denna text (den är inte helt korrekt eftersom den räknar med att whisky från 1996 skulle kunna räcka, så den underdriver faktiskt åldern på ingående whisky för varje år, men väl värd att läsa). Det kan vara värt att påpeka att en 18 YO buteljerad 2017 i själva verket var minst 21 YO…

Inte alla GlenDronach 15 YO är 15 YO…

Jag har sett en del glunkande online om att GlenDronach 15 YO Revival idag efter nylanseringen inte är lika bra och inte smakar likadant som den smakade innan den drogs in för några år sedan (2015?). Det är ju föga förvånande, eftersom den numera är 15 YO.

Men men, om detta visste jag ingenting, eftersom jag inte ens visste att det var just GlenDronach Revival jag provade. Och jag var som sagt verkligen på läktaren vad gäller gissningarna. Men gott var det! Här nedan mina blinda, helt oredigerade noter:

Doft: murrig old school buteljerad för trettio år sedan eller mer…eller Yamazaki 18. Är första tanken. En till sniff: släpp Yama 18, det är det inte. OK, så vad doftar det då? Well…omodernt. ”Som whisky från förr”. Vilket betyder ungefär: smutsigare och spretigare. Här lite unken tvätt, smutsiga kopparmynt (jag vet att jag tjatar om dem, men jag hittar dem nästan alltid i buteljeringar från säg 1980 och bakåt).  Övermogen apelsin, färska fikon, blött gammalt läder. Så ja, sherrylagring, men à la old school.

Smak: kakao, stearin, smuts; de där svårbeskrivbara smutsiga tonerna av old bottle effect (eller om whisky var såhär annorlunda säg 1970, men jag undrar, jag); långt bak, torv och som granar doftar. Kaffe med mjölk. Det här kan omöjligen vara buteljerat under detta sekel, det är annorlunda. Jag har inte tillräcklig erfarenhet av sådana whiskies från förr för att kunna gissa destillerier, men jag tror detta är en blended, buteljerad på 60-talet. Om det är modern whisky är det sherrylagrad singelmalt, men jag har mycket svårt att tro det.

Eftersmak: fadd, till en början. Går vidare på strösocker möter mörk sirap möter kläder som legat på en vind. Något fadd eller trött citruston hänger kvar. Instant coffee.

Med vatten: märkligt, inte alls lika mycket OBE/old school-toner. Samtidigt blev doften plattare: mjölkchoklad, koppar/kopparmynt, svartvinbärsblad, inte mycket mer. Smaken är underbart unken: jordkällare, framför allt. De där gamla kläderna på vinden. Kopparmynten, smutsen. Även här finns svarta vinbär, men klart mer old school än doften, vattnad. Eftersmaken är oljig, fruktig (men fortfarande på ett härligt unket sätt), som om frukterna alla drabbats av en liten skvätt mögel. Underbart.

Sammanfattning: jätte, jätte, jättesvår att sätta betyg på. Älskar jag detta för att det är så annorlunda, eller för att det är så gott? Ett slags sherrylagringar som inte görs längre, utan att alls vara som gamla, mer strama Macallanlagringar. Jag tror fortfarande detta är buteljerat för skitlänge sedan; det enda som talar emot det är egentligen alkoholhalten, som känns som 46 snarare än 43 eller 40 – 46% var ovanligt på säg 60-talet. En riktigt bra whisky. 88 poäng, landar jag på till sist, och då ligger hänget upp mot 89.

Ja, så kan det gå när man inte hänger på tåget och alla andra njuter av GlenDronach och man själv sitter där som en idiot och vill vara liiiiiiiiiiite annorlunda och håller sig undan och provar annat – man missar en kanongod whisky. Att den smakar (smakade?) så galet härligt old school, denna! Jag hade som synes aldrig trott att detta var buteljerat före säg 1975.

*

Tack till Roy Å för att du använde denna i din blindkalender 2015.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén