Tjeders whisky

Bara whisky

Glen Grant 5 YO

Vi börjar denna gång med en stående ovation för existensen av whiskyn vi provar: en åldersbestämd femåring. Hatten av till Glen Grant som buteljerar denna whisky främst för sin sedan många decennier tillbaka starka exportmarknad Italien. Italienarna visade redan tidigt, redan under 1960-talet och ännu mer 1970-talet, en förkärlek för singelmalt. Glen Grant var först ut att importeras dit som singelmalt, under tidigt 1960-tal. Destilleriet har sedan dess haft Italien som sin viktigaste exportmarknad. Denna långa historia gör att italienarna inte lider av den där irrationella beröringsskräcken med whiskies som har en låg ålder utsatt på sig.

Den här flaskan köpte jag när jag för ett par månader sedan var i Italien, för jag-minns-inte-vad, men typ en 20 euro var det väl. Skulle den inte redan vara en storsäljande whisky med en lång förhistoria, utan något som blandades ihop idag, skulle det inte stå att den var fem år på etiketten. Den finns inte på Systembolaget, som istället har NAS-aren Major’s Reserve. Den finns inte heller på Glen Grants vanliga hemsida, men presenteras dock på deras italienska hemsida. Den kan säkert inhandlas från italienska whiskyshoppar online, något som det finns ganska gott om. Vill man satsa stort kan man köpa långt äldre versioner av denna femåring, buteljerade på 70- och 80-talen, på auktioner, men då är det ju något helt annat du provar.

Italienarna drack alltså tidigt singelmalt. Då som nu är ung whisky mycket framgångsrik i landet. Orökiga whiskies har varit framgångsrika, även om Laphroaig faktiskt också var tidigt ute som singelmalt i Italien. Glen Grant blev på 60- och 70-talen ett oändligt populärt varumärke, i en tid när man i princip enbart drack blended överallt annars. Italienska importerare av singelmalt omvandlades snabbt till att bli oberoende buteljerare i sin egen rätt. Resten är historia: tänk på legendariska italienska whiskyfirmor som Samaroli, Sestante, Moon Import och Intertrade.

Jag har trattat mig igenom stora delar av innehållet i min Glen Grant 5 YO redan. Det är ett mycket gott betyg, eftersom det normalt tar mig något år från folieryck tills det att de sista dropparna ur en flaska ryker. Jag har alltså avsmakat denna whisky vid ett stort antal tillfällen, och funnit lätt fruktighet och mjuk och snäll vanilj. Ungefär så djupt går jag när jag häller upp en whisky för att bara ta en whisky. Men nu är det dags att prova whiskyn, vilket är något helt annat.

Det har gått undan i flaskan sedan oktober.

Glen Grant 5 YO är, föga förvånande, helt lagrad på bourbonfat och buteljerad på 40%.

Doft: underbar. Päronsplitt dominerar, med lite ananas där i bakgrunden. Kanske röda äpplen. Svag ton av kolasås, eller kanske hellre knäck. Fläderblom, också. Men det är framför allt just päronsplitt. Det kan knappast bli somrigare än såhär.

Smak: inleds klart syrligare än doften, mer på krusbär och kanske kiwi. Hårda gråpäron följer. En del toner av alkohol som drar lite åt acetonhållet. Vaniljsocker.

Eftersmak: inleds gräsigare än doft och smak, med svag sötlakrits i botten. En del syrliga bär, eller om det är gröna vindruvor. Även här känns alkoholen som liksom ”ren” alkohol, ungefär som när du andas ut efter att ha sippat på vodka.

Med vatten: det syntetiska i pärontonen försvinner, och det blir mer som päronjuice(koncentrat). Fläderblommen har klivit framåt, men kolasåsen är borta. Fortfarande trevlig, men det var än bättre före vattning. Smaken har ingen syrlighet nu, utan domineras av en avsevärt smörigare ton: det är som rumsvarmt smör med svag vanilj, kanske med äppelpaj där i bakgrunden. Eftersmaken är nu mer av en viskning. Inget alkostick alls, men heller inte så mycket mer: kanske kiwi. Kanske torkade äpplen.

Sammanfattning: vid ren avsmakning är detta en underbart lättdrucken whisky, somrig så det förslår: en snäll smekning av sinnena. Nu när jag provar den håller den absolut måttet på doften, men omogenheter framkommer på smak och eftersmak. En perfekt så kallad ”sipping whisky” som kanske inte direkt lämpar sig för någon djupare analys. Det är stilrent, mjukt och lent och snällt, och samtidigt befriande naturligt. Här finns en bra råsprit och en kort tid på bourbon barrels: inga konstigheter. Med vatten försvann det lilla besvärande alkosticket i smak och eftersmak, men på det stora hela är detta en whisky att avnjuta utan vatten. Det är svårt med poäng, men den riktigt härliga doften gör att vi rör oss i trakterna runt 81 eller så.

Detta är alltså en ruggigt prisvärd whisky.

*

För mer detaljer om Glen Grant och historien om Italien, läs Gavin Smiths artikel ”Glen Grant and the Italian influence”; för ett bredare perspektiv på Italien och singelmalt, läs Tom Bruce-Gardynes artikel ”Italy’s love of single malt”. 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén