Idag, en whisky från förr: en 10 YO Glen Moray buteljerad på 1970-talet med den så kallade glaskoden SC337. Nästan alla varianter av denna buteljering som jag hittar i whiskybase och online låg på 40% (70° Proof enligt den engelska systemet), men just denna var faktiskt på 43%, som denna i whiskybase. Bilderna i denna bloggpost är dock på varianten på 40% för jag hittade inga snygga på 43%.
Doft: ”whisky från förr”, jösses vad den gör provandet svårt för en sådan som jag med relativt begränsad erfarenhet. Det är verkligen annorlunda, och som i detta fall underbart, men de vanliga referenserna behöver ofta kastas ut genom fönstret. Koppar och en krämig, lite oljig maltighet. Kanske som rumsvarmt osaltat smör. Lavendel. Ny bomulltröja. Väldigt snyggt och rent och väldigt välintegrerat. En försiktig men god doft.
Smak: oljig utan att vara smutsig, en liksom fet, både oljig och smörig munkänsla. Kopparmynt; svagt av äpple eller hellre äppelmust; torkade blommor utan att alls vara liksom parfymigt. Nötter, sådär i största allmänhet, jag är dålig på nötter, och järn. Om denna mjukt oljiga munkänsla och kraft i smakerna härstammar från Golden Promise – sannolikheten är stor – röstar jag för att Golden Promise återinförs.
Eftersmak: viskande och försiktig, mer åt en touch av citron. Ypperligt svag röktouch, fantastiskt välintegrerad kryddighet (rosmarin?). Koppar, igen. Gott.
Med vatten: lite mer av engelskans ”fragrant”, en fruktblommig ton. Hägg, när du känner den på avstånd. Smaken är fortsatt på samma spår som innan: det är smockfullt av smaker, men jättesvåra att beskriva, och mycket mycket njutbart. En del saker var bättre förr. Eftersmaken lite mer stum nu, ganska kort.
Sammanfattning: en mycket bra whisky, ganska middle of the road men så väldigt väldigt smakrik. Om de använde first-fillfat till denna whisky – osannolikt – har i så fall de mer hejdundrande dofterna och smakerna helt försvunnit efter många år på flaska. Det är en helt annan skola än modern skotsk whisky. Framför allt smaken är to die for: såhär koncentrerade smaker är mycket ovanligt att hitta i whisky. Mycket gott, svårt att poängsätta. Kanske en 87 poäng.
*
Tack Gunnar N för att du samplade. Detta är förresten den första Glen Moray jag provar för denna blogg, minsann!
