Tjeders whisky

Bara whisky

Dalmore 12 YO från 1960-talet

Det finns de som kategoriskt säger att whisky var bättre förr. Mina erfarenheter av att smaka på whisky buteljerad för länge sedan är fortfarande rätt begränsade. Jag har smakat whisky från förr som varit fantastisk, men också whisky från förr som varit rätt så rejält meh. Denna gång, dock, visade det sig vara en ruggigt bra whisky i glaset: en Dalmore 12 YO buteljerad på 1960-talet. Den har en alkoholhalt på 43%* och en så kallad glaskod, SA290, i flaskans botten. Börjar glaskoden på SA buteljerades flaskan på 1960-talet. Tydligen hette de som buteljerade Dalmore vid denna tid Duncan Macbeth. Här har du en länk till whiskybase.

*well, det står 43° G.L., men 43 grader Gay Lussac är 43% ABV.

Doft: okej, jag reviderar allt jag vet om OBE (old bottle effect) för här finns inget alls av det där lite härligt unkna och de där smutsiga kopparmynten jag associerar till det. Samtidigt är detta något helt annat än modern whisky (och definitivt något annat än modern Dalmore). Koncentrerad dyr plommonjuice, är min första tanke. Och en svag antydan av nypon/nyponsaft. En underbar svårbeskrivbar blommighet. Färska örter, långt bak. Blint hade jag gissat att detta var kanske 21 YO whisky, det är så otroligt många dofter och så löjligt välintegrerat.

Med låda har denna gått för £925 på auktion. Skit i lådan, och auktioner har landat på sådär en £300. Singelmalt från förr kostar skjortan.

Smak: kraftigare, med en fantastisk tropisk fruktighet och sherryfruktighet. Mango, torkad ananas, kakao, torkade fikon. Apelsinblom, flädersaft. Bläck, långt bak (låter illa, är fantastiskt). Samtidigt mjukt oljigt. Detta är en helt outstanding whisky, alla dessa smaker är nästan perfektion, och man kan hålla den i munnen hur länge som helst. Den har så mycket livlighet och sådan fräschör i smakerna, och allt är så väldigt mycket välintegrerat än vad en kan vänta sig av en whisky på bara tolv år. Denna smak är totalt to die for.

Eftersmak: gröna kulor (godiset), kakao, dyr mörk drickchoklad med en skvätt grädde. Koppar. Fruktblommig, är det päron- eller äppelblom? Enormt bra.

Med vatten: farinsocker och stearin har tillkommit. Och något liksom jordgubbigt. Låter kanske konstigt, men detta är fantastiskt. Smaken är oförändrad, kanske lite mindre jättefantastiskt än tidigare. Kanske. Eftersmaken har fått mer sherrytryck i sig, en riktigt söt, kladdig blandning av mörk frukt.

Sammanfattning: jag tillhör som sagt inte gänget som säger att allt var bättre förr och har alltså definitivt provat en del ”whisky från förr” som verkligen inte imponerat alls. Men denna buteljering, alltså. Jösses, vilken välintegrerad perfektion. 92 poäng.

*

Tack Gunnar N för att du samplade. Vilken upplevelse!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén