Tjeders whisky

Bara whisky

Fem från förr, IV: Glen Grant 10 YO

Ni kan storyn nu: fem whiskies buteljerade för länge sedan som jag fick från Hasse Peters och nu lägger upp noter på. I sampleflaska D vars blinda noter följer nedan var facit ”Glen Grant 10yo Square Bottle 26 2/3 fl oz buteljerad före 1974”.

fl oz? undrar du nu. Det är en förkortning för fluid ounces. Hittar du en flaska som det står fl. oz. på utan information om centiliter är den buteljerad före september 1977. Alla flaskor buteljerade före september 1977 har dock inte fl. oz., eftersom flaskor avsedda för export åkte till länder som körde med centiliter långt innan Storbritannien började med det. Mellan september 1977 och 1/1 1980 stod det ofta både cl och fl. oz. på flaskor. En fluid ounce motsvarar ungefär 2,84 centiliter. Så, en liten crash course i datering av flaskor.

Glen Grant var förresten ett av de tidigt framgångsrika singelmaltmärkena, särskilt i Italien. Men denna flaska med sina fl. oz. var alltså avsedd för den inre marknaden. Här är en auktion på en sådan här flaska. Jag hittade ingen bild av korrekt flaska utan box i whiskybase, därav är illustrationen ovan med flaskan lagd åt sidan egentligen felaktig: den har mängden beskriven i centiliter. Himla sorry asså. Bilden nedan med boxen stämmer dock!

Doft: koppar; svagt av gummi men framför någon liksom jästig mörk öl. Den instängda luften i en lite fuktig sommarstuga om våren – inte riktigt malkulor, men något lätt mögligt/jordigt (på ett bra sätt!). Övermogen ananas.

Notera förresten att på 1970-talet låg Glen Grant i Highland – att Speyside skulle vara en egen region hade ingen hittat på ännu.

Smak: vax och stearinljus (som de doftar när de brinner då, jag har knappast ätit sådana); fuktigt jordgolv (igen, som det doftar…!). Svag, härligt smutsig oljighet. Väldigt nedtonat. Det finns en fruktighet här, men det är smutsigare än i moderna whiskies, mer som torkade äppelkuber möter lätt övermogen apelsin ihop med motorolja och industrismuts.

Eftersmak: inleds så klart och rent maltigt ihop med fräscht vaxiga toner att det nästan är chockerande efter den härligt murriga doften och smaken. Nybakat rågbröd; inte så starkt som liniment, men liksom ”oljigt med mynta”, om det är begripligt. Otroligt häftigt och annorlunda.

Med vatten: jag provade inte denna med vatten. Jag är rätt bombsäker på att detta är på 40%, därav skippade jag vatten.

Sammanfattning: igen ett bevis på att whisky förr var väldigt annorlunda än vad den är idag – även om OBE gör att vi förstås inte smakar på den så som den smakade när den var alldels nybuteljerad. Detta är ordentligt härligt. 90 poäng.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén