Tjeders whisky

Bara whisky

Glen Garioch 15 YO

| Inga kommentarer

Härom veckan blindprovade jag en rejäl, alkostark sherrybomb: Glen Garioch 15 YO på maffiga 53,7%. Här är mina noter.

Doft: En sådan slags sherrylagring som är i min smak: det är inte för snällt och inte för drivet bara av fat. Måste vara first-fill, ändå? Rejäl sherrytrycka. Kandisocker, om det heter det, vi sa så i barndomen: smält lite bränt socker som man åt i klumpform på snöre. Färska fikon. Mer än ett stänk av blött gummi (aj löv it). Något varmt jordigt, som varm jord i en stor kompost. Blöta rep, skrev Annelie Huczkowski på Sinnen och Nyanser under blindprovningen: det är bara att hålla med. Nykokad, ännu varm kola. Härlig doft, det här.

Sherrybombsvarning utfärdad!

Smak: stängd till en början, följer så söta färska frukter (är det aprikos?) ihop med toner av krut, eller snarare bränt krut; mer beska än i doften, jag hittar nästan grapefrukt här någonstans. Rejäl alkoattack i gommen, visar både ungwhisky och att det är alkostarkare än nosen antyder. Hårdrostat kaffe (kaffepulver mer än bönorna, faktiskt); choklad snarare än kakao?

Eftersmak: härligt ettrig och klart omogen: kryddig på brännande sätt, toner nästan av grappa/åt new make-hållet, och citrustoner, som om någon tagit kandisockret från doften och löst upp det i citronjuice.

Helt utan vatten imponerar den enormt på doften och är intressant men ofärdig på smak och eftersmak. Då vattnar vi väl då?

Doft (med vatten): fortsatt ljuvligt. Om något har de brända tonerna flyttat fram än mer och en nästan rödvinsvinös ton vaknat till liv: jag associerar vagt till Amaroneviner, utan att kunna sätta fingret på vad det är. Smak: jo tack tjenare, vilken förbättring. Nu har den färska aprikosen fått sällskap med fikon, dadlar, ett stänk apelsin, romrussin…en sherrybombsorgie! Eftersmak: fortsatt det i whiskyn som avslöjar låg ålder. Jag gillar ju det här, men ”objektivt” får man nog säga att det inte liksom ska ramla iväg såhär åt det lite sura, extremkryddiga hållet.

Jag gissade att det var vi provade var den unga fatstarka Aberlour från Svenska Eldvatten. Det var, som ni som sett bilden och rubriken, äldre än så. En riktigt skön sherryvrålare, tyvärr inte tillgänglig på Systembolaget; den kostar sådär runt €80 på sajter utomlands.

 


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.