Tjeders whisky

Bara whisky

Fem från Cadenhead’s

Long time no sprit. Det går i vågor, min disciplin och mitt intresse för att producera smaknoter. På sistone har det inte varit mitt fel utan kroppens: ett gäckande ryggskott och dess medicinala konsekvenser i form av Norgesic har rätt länge nu hindrat intagande av alkohol.

Men nu är jag på väg tillbaka. Det firar vi med att gräva i den enorma backloggen av oprovade samples…och hysta fram något aktuellt: fem skotska whiskies från den oberoende buteljeraren Cadenhead’s. Alla fem släpptes den 24 augusti och alla fem ligger på behagliga 46%. Folk är besatta av fatstyrka. För mig är 46% ofta helt suveränt. Men smaken är som bekant som baken. Alla buteljerades i januari i år.

Jag har svårt för att prova whiskies i linor. Visst, de kan ge massor när du jämför whiskies och kanske allra mest från ett och samma destilleri, men för att skriva smaknoter föredrar jag att sitta med bara en enda whisky. Jag blir oförmögen att gå på djupet när jag jämför mer än två whiskies. Men jag ligger så långt efter med samples så vi tar och river av alla fem på en gång. Samplestorleken på runt 1 cl gjorde att jag inte provade att vattna dessa, min vana otrogen.

Det får bli kortare smaknoter än normalt, och poängen är mera höftade än exakta. Jag läste inte på om dessa whiskies före provning. Jag gör samma sak här, så tar vi lite info om dem i efterhand:

Glencadam 10

Doft: kraftig och tung sherryprofil. Farinsocker, bränt lerkrus, varm sand, plommonmarmelad. Välbalanserad, dock.

Smak: munkänslan är tjock och kraftig, här finns annan mörk frukt (inte dadlar den andra på julen), kanske kanel. Det brända lerkruset finns även här. En julig whisky.

Eftersmak: kanske något kort och spretig men en stabil sherrylagring. Höftade poäng: 84. Bra!

Aultmore 12

Doft: fin, också här måste sherry finnas med men inte alls lika dominant. Nougat, lite bränd kola, ugnsbakade äpplen av något dyrare slag. Hasselnötskräm. Härlig doft, otrolig balans och samtidigt bra med kraft.

Smak: ”mer bourbonfat”, inledningsvis: syrliga frukter (äpple absolut, kanske också kiwi), även om en nougaten från doften hänger kvar och kanske har blivit choklad. Härlig att hålla kvar länge i munnen, man kan kan tugga denna whisky.

Eftersmak: chokladig, äpplig, härligt syrlig avslutningsvis. Höftade poäng: 86. Väldigt trevlig whisky, den här önskar jag att jag hade köpt.

Benriach 12

Doft: oj vad mäktigt. Rejält söt, aprikoser i mängder, men också passionsfrukt, fast sötad, inte fullt så syrlig. Mycket parfymig vanilj. Häftig, rätt långt ifrån traditionell skotsk maltwhisky, detta är mer som en tung vinös aperitif.

Smak: lite spretigare än doften. Jag misstänker en slutlagring och så har det inte riktigt, tycker jag, gift ihop sig än. Aprikoserna är här och en rejäl vanilj men också en del ettriga kryddor långt bak och någon lite märklig ton av smuts.

Eftersmak: mintig och med inslag av päron. Höftade poäng: med den doften hade jag trott att jag skulle landa högre men mjae, det får bli 81–82.

Craigellachie 15

Doft: detta är en mer tämjd version av besten som är Craigellachie, lite murrigare. Gamla läderfåtöljer, plommonjuice. Med tid kommer en doft som av rumsvarmt kött och bröd som jäser. Med det här destilleriet förväntar jag mig ett smutsigt underverk varje gång medan denna är oväntat liksom…vårdad.

Smak: här levererar destilleriet mer igenkännsligt. Det är köttigt, kraftigt, havigt: rått varmt kött plus hav. Plommonen hänger kvar som ett lite oväntat och kanske konstigt inslag. Men gott och elakt.

Eftersmak: en drös försiktiga frukter – kiwi, äpple, kanske apelsin – som alla viskar. Samtidigt har köttet tillagats i gryta där pepparen har kokat in ordentligt och tappat sin attack, bara blivit till ett skönt muller. Detta är gott. Höftade poäng: 86. Det är svårt att välja vilket jag tycker är bäst mellan Craigellachie och Aultmore, i livet så som i denna lina.

Springbank 11

Doft: men hallå var är rökigheten? Visst finns den där, men kraftigt nedtonad mot hur Springbank brukar dofta. Äppelskrott eller kärnhus; svagt av bränt kött och som ett stänk tjärpastiller. Relativt alla de andra glasen i linan doftar denna Springbank nedtonat och försiktigt. Hur är det möjligt, med tanke på spriten de kokar där?

Smak: mycket kola. Väldigt mycket kola. Långt borta finns destilleriets oljighet och rök men detta måste vara first-fillfat som nästan suddat ut destilleriet.

Eftersmak: milt rökig, honung som i halstabletter med honungssmak och ännu mer kola. En något förvirrande Springbank, i min bok. Visst är det gott, men var är destilleriet? Höftade 83 poäng.

Och så då lite information om dessa whiskies, trots att det är för sent; med lite tur kanske någon dyker upp på Systembolaget för att personer inte hämtar ut sina beställningar, men generellt gäller att dessa sålde slut vid släpp. Länkar till Systembolaget finns via denna sida.

Jag känner mig lite småstolt när jag i efterhand kollar in Symposions noggranna information om dessa buteljer. Glencadam 10: 75% sherryfat, 25% bourbonfat, lagt på fat 2012, buteljerad januari 2023. 796 kronor och 90 flaskor kom till Sverige. Aultmore 12: 889 kronor, 60 flaskor till Sverige. Lagd på fat 2010, slutlagrad på 75% Fino- och 25% Manzanillasherryfat sedan 2020, bottlad januari 2023. Benriach 12: lagd på fat 2010, slutlagrad på sauternesvinsfat sedan 2020. 889 kronor, 40 flaskor kom till Sverige. Craigellachie 15: lagd på fat 2007, buteljerad januari 2023, slutlagrad på portvinsfat (så kallad Tawny port). Priset var 1029, 42 flaskor kom till Sverige. Springbank 11: mycket riktigt bourbonfat. Hela 84 flaskor kom till Sverige. Priset var 889 kronor och den buteljerades i januari 2023 efter att ha lagts på fat 2011.

Fem bra whiskies. Några riktigt maffiga dofter. Den där Aultmore 12 alltså…

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén