Den gode vännen Peter Lundvall skickade mig ett sample, som den goe gamäng han är. Jag fick veta en massa: single cask, alkoholstyrka 54,4%, 20 YO, hogshead nummer 6083, lagd på fat 1991 och buteljerad 2012 – men inte destilleri. Klart jag skulle kunna googla mig till destilleriet med all den där infon, men hur kul vore det? Så då tar vi och provar det hela då:
Doft: tjena refill! Alkoholstyrkan stör till en början vad gäller att nå på djupet, men här finns det en hel del trycka under den trevliga, lite urlakat vaniljiga tonen. Den första tonen jag hittar är faktiskt färskt spackel (!); en ”öligt jästig” ton; långt bak finns det en suverän blandning av halspastiller, typ Dr. Dryer’s, och tropisk frukt, särskilt torkad ananas och…mango? Tuttifruttigodis. Det här är bra skit. Vatten gör whiskyn mest bara vaniljigare, urlakat vaniljig till en början, men sedan kommer godisbönor, både tuttifrutti och kolabönor; syntetisk på ett bra sätt.
En härligt brutal Aultmore från Whiskybroker.
Smak: rumsvarmt kött (!), sötlakrits, symaskinsolja, torkade blommor – avsevärt mindre liksom inbjudande än doften. Vällagrat men brutalt. Ja, du hade rätt Peter, det här är whisky jag gillar. Rejäl beska, jag tänker det vita på en grapefrukt, men också besk engelsk apelsinmarmelad, bitarna med skal i sådan marmelad. Vatten rundar av kanterna rejält och dämpar beskan, men det är fortfarande kraftfullt karaktärsfullt utan att jag egentligen hittar fler noter.
Eftersmak: inleds ”blått”, med toner av vindruvor, men med enorm beska som grapefrukt i sig. Besk, elak oljighet. En knivsudd chilipeppar. Med vatten: kryddigare; en kaotisk och härligt sur ton som av dyr, spontanjäst öl från Mikkeler.
Sammanfattning: jag hade gissat typ en 13–14 YO blint. Det här måste vara Craigellachie, det här den där destillatdrivna råa känslan som är så härlig. Någon av alla en miljon oberoende buteljeringarna av Craigellachie som finns, inte från en ”städad” firma som Adelphi eller Gordon & MacPhail utan snarare A. D. Rattray eller möjligen, möjligen Signatory Vintage. En bra whisky. Jag är inte golvad, men jag gillar det: klart under 90 men sådär en 86 poäng i min poäng, så som skalan används.
Du som läser detta har sett rubriken och bilden, så du vet redan att det var Aultmore och att den buteljerades av Whiskybroker. Inte så konstigt att jag var inne på Craigellachie då; jag tycker Aultmore är ungefär Craigellachies lite snällare och lite citrusigare kusin, men fortfarande med rejält med karaktär och ”bråkiga” toner. Här har du länk till buteljen i whiskybase.
Detta är tydligen den första Aultmore jag provar för denna blogg. Skamligt!! Jag utlovar noter på 12 YO (underbar och grym!), 18 YO (god men inte spektakulär) och 21 YO (sinnessjukt god!) inom kort.
