Tjeders whisky

Bara whisky

Tomatin cask strength edition

| Inga kommentarer

Jag har blindprovat en trevlig whisky. Här är mina oredigerade noter från tillfället.

Doft: alkostarkt; apelsin; tobak och läder, en bit bak; efter en tid, rejält med citrus. Det doftar kraftigt och fräscht och något ungt. Lädret lirar fint med citronerna! Kolasås; svag, svag kokos. En ton jag vill kalla ”blå”: är det mörka vindruvor, utan att alls vara vinöst? Är det som en hint av rå grappa? Något lite jordigt också, som ett stampad jordgolv. Det hänger ihop bra. Jag tror inte detta är över femton år, och sannolikt yngre, mellan åtta och tolv. Med vatten: råare, ”yngre”, bråkigare: apelsinerna är kvar, citronerna har backat och den där blåa tonen som av grappa (eller lagrad grappa) har klivit fram. Kolasåsen har backat också. Jag gillar utvecklingen.

Inte visste jag att det var den här jag provade!

Smak: stängt, inledningsvis, nästan medicinalt; vag apelsin; färska päron. Ordentligt med tanniner, gommen stramar åt lite när den anländer. Stängd, dock, det är gott och framför allt friskt utan att jag kommer på djupet. Den första medicinala touchen, som är rejäl, sticker av mot resten av whiskyn. Jag vet inte riktigt, men jag tror att jag gillar att det inte hänger ihop just med den komponenten. Med vatten: väldigt mycket snällare, med vanilj i mängder och en rejäl blommighet jag inte kände tidigare. Den hamnade mer i mitten av vägen här.

Eftersmak: inleds med en liten salmiakpuff; följs av apelsiner och en mycket fräsch, distinkt men ändå diskret kryddighet (åt herbes de provence-hållet); försiktig oljighet. Väldigt mycket mer välbalanserat och stramt än jag hade trott av den lite pigga nosen. Det är inte spritigt alls, trots att jag gissar att alkoholhalten ligger klart över 50%, kanske runt 53 eller så. Ja, kanske runt femton år ändå? Med vatten: yngre igen, mer ”tanninig”/uttorkande med beska. Tråkigare, helt klart, än ovattnad.

Sammanfattning: välgjord sprit, snyggt, ”clean”, med lite lagom försiktigt spretiga inslag. Det här är från ett destilleri vars vanliga nedvattnade OB kommer att vara fem gånger mer städade och för att vara fatstarkt och högst 15 YO är det mycket stilrent och (någorlunda) välintegrerat. Kan Glenlivet vara såhär kraftigt med högre alkoholhalt? Kanske det, men något i den skolan är det: en skotsk Speyside som man tänker sig är lite karaktärsfattig när den är nedvattnad, men som visar sig ha mera kvaliteter när man provar den fatstark, tror jag. Asch, säg Glenlivet Nadurra unpeated, är inte de fatstarka? (Har ruskigt dålig koll på Glenlivet.*) Vatten avslöjade en lägre ålder: ett snällt destillat som legat i tolv år på en blandning av bourbon- och refill sherryfat och som höll säg 52%, är min gissning.

Det här, visade det sig, var alltså en whisky från Tomatin, ett destilleri jag kan jättedåligt men haft tankar om att fördjupa mig i. Det handlar om deras cask strength edition, i dess första buteljering från 2015. Alkoholhalten är snäppet högre än jag trodde, på hela 57,5%, och den är som synes en NAS-virre. Jag tycker ändå mina gissningar var mer än helt okej: den är lagrad på en blandning av first-fill bourbon och refill olorosofat. Den har redan hunnit byta både namn (till Tomatin cask strength, utan ordet Edition) och, liksom alla Tomatins buteljeringar, flaskform och design (kolla här och här).

*eh, ja, dålig koll ja: Glenlivet Nadùrra är lagrad enbart på bourbonfat och att det fanns sherryfat med i mixen på whiskyn jag blindprovade var ganska uppenbart.

Tack till Peter L som använde denna virre i vår lilla akademi Blindskottsklubben.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.