Tjeders whisky

Bara whisky

En bourbonlagrad Kornog

| Inga kommentarer

Kornog är det lilla franska destilleriet Glann ar Mors rökiga whisky. Glann ar Mor ger bara ut whisky i riktigt små batcher, så var noggrann när du provar whiskies därifrån: de har batchnummer och har ofta lagrats på lite olika fat. En Kornog är aldrig ”bara” en Kornog. Just den här whiskyn heter mer precist Kornog Taouarc’h Kentan 15 BC. 15 som i ”buteljerades 2015” och BC som i ”bourbon cask”. Whiskyn är resultatet av ett fåtal first-fill bourbon barrels, sannolikt max tre stycken. Inget antal flaskor anges på etikett eller kartong, och inte heller någon ålder, utan här snackar vi craft-NAS. 46%, ingen kylfiltrering, direkteldade pannor, worm tubs. Glann ar Mor är ett äkta hantverksdestilleri. Nog snackat, nu provar vi!

Doft: förutom en ganska beskedlig men klart Islayinspirerad rök – tänk Bunnahabhains rökare – finns här en ren, klar vaniljton och rejält med gräs. Intressant, gräsighet brukar jag annars mest känna i orökiga whiskies, men här lirar gräset fint med den ganska försiktiga röken. Viol, men inte alls viol som tvåligt utan mer som violgodispastiller. Päron. Rent från minnet hade jag kanske gissat Bunna Moine på det här, just för den relativt försiktiga röken och päronen, men samtidigt är detta en mycket renare, liksom finare, betydligt mer nedtonad whisky än Bunnas Moine. Här finns också en nästan parfymig blommighet. Markerad sötma, både maltsötma och bourbonfatssötma. Det är inte direkt en doft som får byxorna att ramla av, det här, men det är välgjort och inga skavanker; oväntat snyggt med tanke på hur härligt trasslig deras orökiga whisky Glann ar Mor kan vara.

Kornog Taouarc’h Kentan 15 BC. Ingen 150a så långt ögat når. Ingen kylfiltrering. Worm tubs. Direkteldade pannor. De är seriösa whiskymakare, Jean och Martine Donnay.

Smak: väldigt söt inledningsvis, nästan som hermesetas/syntetisk sötma; sedan följer en mycket välbalanserad och ganska försiktig rök i kombination med de där päronen och vaniljen; en liten beska med svagt medicinala toner ligger under ytan och pockar på uppmärksamhet. Det är väldigt antingen tamt/tråkigt eller stilrent, snyggt och välgjort, beroende på hur man ser det. Jag lutar mer åt det tidigare. Marina toner, också; sältan en känner i havsluft, och kanske bara en aning sjögräs.

Eftersmak: inleds med rejäl sötma, som verkligen är denna whiskys röda tråd; följer så en skönt rökig, uttorkande gom med en hel del kryddor och en liten, liten touch chilipulver. Ganska kort; försiktigt oljig.

Med vatten växer whiskyn enormt i doften, med mer brutala inslag som väcks: asfalt, sot, en liten skön touch av lätt bränt gummi framträder: en stor utveckling. Gommen utvecklas inte lika mycket, men även där kan lite elakare inslag anas i bakgrunden, med en mer markerad beska och sotiga toner. Eftersmaken upplever jag som både sötare och pepprigare, med ett nytt härligt inslag av polkagriser när den klingar av – minsann!

Sammanfattning: ovattnat är det här är bra mycket ”snyggare” än jag hade väntat mig – inte spretigt, inte ungt eller omoget för fem öre. Trevligt och rent och välgjort men också en liten skvätt…tråkigt, faktiskt. Whiskyn är alltså en NAS; jag är rätt säker på att jag skulle vara mer imponerad om jag fick veta dess ålder, som jag liksom tänker är ”yngre än en tror”. Med vatten är det som att man väckt en slumrande best, med mer av allt och lite råare toner som jag för min del verkligen älskar. Ovattnad, ”forgettable”, snygg men lite trist; vattnad, en bra whisky med mer markerad karaktär. Se där vad lite vattning kan göra, mina vänner!

Jag har tidigare bara provat en whisky från Glann ar Mor för denna blogg, deras orökiga whisky som heter som destilleriet heter, i dess tredje buteljering från 2015; vad jag tyckte om den kan du läsa här. Vad jag tyckte om en sherrylagrad Kornog buteljerad 2014 kan du läsa på den här bloggen…imorgon.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.