Idag har jag en Glann ar Mor i mitt Glencairnglas. Jag trodde att destilleriet Glann ar Mor gav ut två sorters whisky, Glann ar Mor och Kornog, med några få varianter av dessa båda, men tji fick jag. Efter lite titt i whiskybase inser jag nu att utgåvorna av NAS-aren Glann ar Mor skiljer sig en hel del från varandra. Så, det jag dricker idag är inte bara en Glann ar Mor, utan en Glann ar Mor Taol Esa 3ed gwech 15. Det handlar om en NAS-whisky, alltså utan åldersangivelse, på 46%. Som man kan vänta sig av ett litet och seriöst hantverksdestilleri har whiskyn varken kylfiltrerats eller färgats. Efter lite googling (Glann ar Mors mycket sällan uppdaterade hemsida hjälper inte i sammanhanget, där tipsas det på ett ställe om en whisky som ska släppas 2009 och på ett annat om ett erbjudande av fat som kommer att komma under 2012) har jag lyckats lösa vad ”3ed gwech 15” betyder: det är 2015 års tredje buteljering av Glann ar Mor. Den är, om vi ska lita till whiskybase, helt lagrad på first-fill bourbonfat. Notera att detta inte gäller alla Glann ar Mor! Så är till exempel 2013 års tredje version, 3ed gwech 13, lagrad på sauternesfat (om vi ska tro den här kunniga liraren (varning för franska); whiskybase ger samma information). När ni provar en Glann ar Mor, var alltså noggranna med vilken buteljering det handlar om! De olika buteljeringarna är mycket begränsade, och ligger på under eller runt tusen flaskor, i de fall whiskybase ger sådan information.
En butelj med Glann ar Mor – tveksamt om det är den rätta, dock… Copyright Jean Donnay.
Tyvärr är det svårt att få uppgift om storlekar på de olika mycket små batcherna i Glann ar Mor. Enligt den här sidan ska just den whisky jag dricker idag vara en single cask, även om det inte alls framgår av vare sig buteljen eller kartongen. Jean Donnays kommentar till sitt foto av denna buteljering på Instagram pekar i samma riktining; där skriver han ”matured in Bourbon cask”, inte casks. Vare därmed hur som helst: dags att prova!
Doft: min allra första association är Speyside (regionen, inte destilleriet). Det handlar om den där snälla kombinationen av honung, vanilj, och örter som gäller för många ganska anonyma whiskies som görs i Speyside. Väldigt välbalanserat och välgjort, men samtidigt lite tråkigt. Men sedan kommer något helt annat: en murrig ton av jord, något som kunde beskrivas som lätt bränt gummi, och ett möte mellan svavel och rejäl citrus. Låter det motbjudande? Inte alls! Det är whisky med enormt mycket karaktär. Tänk Craigellachie, tänk Old Pulteney. Tänk…worm tubs. Detta ganska ineffektiva kylningssystem, jättelånga rör nedlagda i en bassäng som ger extra omfattande kopparkontakt för spriten, ger ofta en ”köttigare”, karaktärsfull newmake. Resultatet blir förstås inte likadant för alla destillerier som använder worm tubs, men alla får de en mycket särpräglad och karaktärsfull whisky. Andra skulle kanske kalla detta för ”off notes”, något som stör i det skira och vackra – för min del älskar jag hur det blommiga och vaniljiga nästan rivs sönder av de brutalare och råare inslagen. Motorolja, som jag känner starkt i Craigellachie och förnimmer i Old Pulteney, finns det också en antydan till här. Vatten lyfter fram en hel äng av sommarblommor, gummit och svavlet flyttar längre bak; whiskyn blir bra mycket snällare men utan att bli tråkig.
Glann ar Mors wormtubs.
Smak: i denna ordning: beska, vanilj, blommor, viss pepprighet. Sedan kommer toner av jord, grapefrukt och en aning svavel. Ta en riktigt snäll och något anonym speysidare, men lägg till den uppriktiga brötigheten hos Craigellachie, och du landar i Glann ar Mor. Det är sådan där whisky motvalls som kanske inte precis tilltalar hela världen, men som är så underbar. Jag är mycket imponerad av denna sannolikt ganska unga whisky (vore den säg tioårig antar jag att de skulle sätta ut åldern på den). Med några droppar vatten blir det både rejält mycket sötare (typ strösockersötare) och blommigare, utan att tappa karaktär.
Glann ar Mor Taol Esa 3ed gwech 15, lite diväteoxid, en pipett, och Selma Lagerlöf. Klockren kombo!
Eftersmak: wow. Den är inte lång, men underbart skitig. Visst finns här en uppsjö av örter och en hel del honung och en nästan lite syntetisk vanilj, men det är de där brutalare tonerna som känns mest, särskilt efter ett litet tag: bränt trä, ny cykelslang (som om jag ätit en sådan, men ni förstår nog vad jag menar); svavel som nästan drar åt något lite, lite ruttet. Ibland kan brutal whisky bli för brutal – Craigellachie 13 YO är ett bra exempel, en love-it-or-hate-it-whisky. I Glann ar Mor är det mer balans mellan de mer smekande inslagen och de brutalare. Med vatten blir det kryddigare – ett uns vitpeppar, kanske kryddnejlika – och honungen flyttar oväntat fram; även blommigheten flyttar fram. Bättre eller sämre? Varken eller: whiskyn blir en annan, men lika härlig. Ett imponerande förvandlingsnummer.
Jean Donnays egna mycket korta smaknoter på denna whisky lyder: ”Nose grassy and floral. Mouth: freshly (cut grass, fruits and citrus) with a fresh, sweet and ’crispy’ finish.” Visst kan jag hålla med om det, och slå mig för pannan när jag doftar och smakar igen och tänka ”hur kunde jag missa gräset?” Men! Allt det brutala, underbara och inte minst intressanta i whiskyn har då plockats bort, tycker jag. Det finns så mycket mer än det som klappar medhårs. Detta är en mycket välgjord whisky. Jag har tidigare druckit en Glann ar Mor, utan att prova den, och fann den då vara en bra whisky, men något snäll och intetsägande. Hur kunde jag missa allt det spännande som händer i denna dram? Eller var det en tråkigare version av denna åtminstone i Sverige oupptäckta pärla till whisky?
Glann ar Mor finns att köpa på Systembolaget, även om deras tyvärr notoriskt genomusla hemsida inte ger någon information om vilken version av whiskyn det är som säljs just nu. Den kostar 1011 kronor. Visst är detta gott, absolut, men 1011-gott är det inte, om du frågar min plånbok; snarare 500-gott. Men ibland bör vi stödja de riktigt små destillerierna, som inte har möjligheten att slå sig in på alla marknader och ösa på med reklam och brand ambassadors och whiskyskolor och gratis provningar i landets whiskyklubbar. Vill man vara lite whiskypolitisk kan det ändå vara värt att lägga den pengen på en butelj.
Istället för slainte eller skål eller cheers får vi denna gång dra till med det hela på bretonska. Så: yec’hed mat! Eller kanske hellre, med tanke på att Glann ar Mor i augusti tvingas lägga stänga ner destilleriet i Bretagne, om än de med tiden hoppas kunna flytta det till någon annan del av Frankrike: à votre santé! Må destilleriet lyckas med planerna att flytta, för detta var oväntat bra – skyhögt över mina förväntningar!
Det bretonska hjärtat har tyvärr rivits ut av okunniga politiker, så den här loggan kommer definitivt ändras. Bra whisky, dock!
