Tjeders whisky

Bara whisky

Caol Ila Feis ile 2013

En inledande reflektion om detta med buteljeringar för Feis ile, Islays musikfestival som blev en whisky- och musikfestival som väl närmast numera är en whiskyfestival. Ardbegs extremt framgångsrika koncept med årliga NAS-are med knäppa stories och skruvade namn är ju faktiskt deras Feis ile-släpp. Är det inte fascinerande att inga andra destillerier helt enkelt bara kopierar Ardbegs hysteriskt framgångsrika koncept? Laphroaig gör det, typ, genom att konsekvent kalla sina Feis ile-buteljeringar för Càirdeas, något som närmast blivit ett varumärke. Men ändå inte riktigt.

Men Bowmore, Caol ila, Lagavulin, Bunnahabhain och den andra? De skulle ju kunna kalla sina Feis ile-buteljeringar för saker som Paradiddle-diddle, Copper cooper, Tarfest eller, för ständigt gaeliskklingande Bunna, låt oss säga Ceò àth eller Sùgh eòrna. De skulle sedan kunna à la Ardbeg bygga stories om hur Paraddidle-diddle är en hejdundrande trumvirvel till whisky och hur Copper cooper perfekt hittar balansen mellan destillering och fat, göra lagom tossiga etiketter och exponera varumärket maximalt. Sedan kunde de smacka på med en buteljering i nedvattnad version av ”samma” whisky, som alla sedan skulle jaga. Istället, dessa enkla etiketter som knappt skiljer buteljeringarna från vanliga utgåvor, med ett litet ”Feis ile” inpetat. Jag säger inte att de gör fel i att inte göra det – jag är mycket glad att de gör som de gör – men varför?

Så, då fick jag de tankarna ur systemet. Idag, Caol ilas släpp för Feis ile 2013, en triple matured whisky. Vad är det för tre sorters fat, då? Destilleriets lätt icke-grammatiska förstamening är rätt luddig i sin förklaring: ”Spirit distilled in 1998 has been triple cask matured. For 12 years it rested in a combination of Refill Butts, Hogsheads and Barrels. The vatted whisky was then allowed to mature for several months in active hogshead casks to impart a spicy/oaky note to the existing delicate Caol Ila smoke. Finally, it was treated to a final gentle maturation in European oak.” Active hogsheads = nyek? First-fill? Second-fill? Sista fattypen = rerererefill då eller? Nåja, det är synd att klaga: detta är bra mycket mer info än vad många andra ger för vad som är sina whiskies. Framför allt är detta en whisky med vintage: all ingående whisky lades på fat 1998 och buteljerades 2013, vilket gör whiskyn till 14 eller 15 år gammal. Inget NAS här, inte!

Om allt detta – destilleriet, utgåvan, alkoholhalten, åldern, de tre sortens fat – visste jag absolut ingenting när jag provade denna whisky, eftersom allt jag hade var en sampleflaska med en siffra på.

Doft: mjukt rökig (fast jag provar denna efter en Octomore, så rökigheten kan vara kraftigare än jag känner). Tydlig vanilj, päronbugg, svagt blommiga toner (apelsinblom). Smör, eller typ rumsvarmt smör blandat med strösocker (alla som bakar bullar vet hur det doftar). Koppar. Nykluvet, färskt trä (tall?). Välgjord, bra, rökig whisky, sådär i tioårsåldern skulle jag gissa, kanske lite mer. När det finns ens svag blommighet i Islayrök brukar det betyda Caol ila.

Smak: inleds väldigt smörigt och sött, nästan hermesetassött; går vidare på svag torv, tydlig rökighet, kola. En härlig, välintegrerad halvung whisky. Kanske lite kokos också, och tydlig spearmint. Gräs.

Eftersmak: inleds med rök möter spearmint, tydlig rök, hö. Gott, drygt 50% men under 55 tror jag. Kvar hänger söt cigarr – snyggt.

Med vatten: den där Octomoren kan mycket väl ha slagit ut smaklökarna asså…jag gillar doften, men den är väldigt mycket på samma dofter som tidigare. Smaken är mindre söt nu – bra – med torv, medicinal rök, kraftig syra (grapefrukt). Eftersmaken är även den på väldigt mycket samma smaker som tidigare – inte mycket som hände med vatten.

Sammanfattning: en konsekvent whisky. Jag tror detta är 10 år eller något yngre, en välgjord NAS-whisky kanske mest sannolikt. Jag tror vi är på Islay och att destilleriet kanske kanske kan vara Caol ila. 84 poäng. Igen, dessa noter och betyget bör kanske läsas med en nypa salt på grund av Octomoren jag provade före denna whisky.

Kommentarer: jag var ju inte helt fel ute. Whiskyn är snarare 15 år än 10 år eller yngre, alkoholhalten skvätten högre än jag trodde (56,5%), och utgåvan är på 3000 flaskor. Caol ila har ett förvånansvärt svagt varumärke relativt kvaliteten på de whiskies de ger ut. En bara väldigt snabb titt online (whiskybase, har inte tittat på några auktionssidor) visar att jag kan få tag på denna flaska för €160. För en typ 15 YO Feis ile-buteljering från 2013 i en utgåva av 3000 flaskor på fatstyrka får det i dagens klimat lov att sägas vara ett bra pris. Översätt det till om whiskyn hade hetat Lagavulin eller Ardbeg, och priset hade varit vääääääääldigt mycket högre. Länk till whiskybase här.

Jämför gärna med vad jag tyckte om Caol ila Feis ile 2015.

*

Tack till Roy Å som hade med denna i sin kalender 2015.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén