Tjeders whisky

Bara whisky

Ardbeg Day

Tänk sju år tillbaka. Kan det verkligen vara så oerhört kort tid sedan Ardbeg började med sina årliga specialsläpp för Feis ile, de som numera alltid först kommer som en Committee Release och sedan som ett lite större släpp? Jajamen, det kan det. Det som sedermera skulle visa sig vara den ungefär mest lyckade serien whiskies någonsin inleddes med en speciell whisky för Ardbegs dag på Islayfestivalen Feis ile, och hette därför helt logiskt Ardbeg Day. Året var 2012, och på den tiden en gång för länge länge sedan fick man veta hur begränsade dessa begränsade släpp var. 12000 flaskor buteljerades av Ardbeg Day, på en alkoholstyrka av 56,7%. Ardbeg Day kom enbart som en så kallad Committee Release. Det handlar om en NAS-whisky där man slutlagrat whiskyn på refill sherry butts i sex månader.

Jag har många gånger intygat att det här är en bra whisky, men har bara smakat den, aldrig på riktigt provat den. Och jag har inte smakat den på rätt många år nu. Lite nervöst nu alltså…

Doft: om vrål kan vara balanserat är det just såhär det är. Trots alkoholstyrkan kan man dra in hårt ur glaset utan att det sticker det minsta av alkoholen. Å ena sidan har vi här klassisk Ardbeg – vacker distinkt rökighet, citroner, en torvighet som är mycket mer tämjd än säg Lagavulins mer smutsiga stil, svagt av något slags svart spillolja, tång – men också en härlig ganska annorlunda fruktighet: närmast mango och ananas. Frukterna är tydliga men ligger en bit bak. Så, en klassisk Ardbegnos med en liten twist. Jag hittar också rost, rågkex och svag eucalyptos. Med tiden tillkommer både apelsiner och lite aprikos med i den där härliga fruktigheten. Detta är moget och välbalanserat och kraftfullt. Det skulle förvåna mig om inte Ardbeg Day, för den som vet allt om hur den blandades ihop, är en fyra–fem år äldre än många andra av de senare släppen til Feis ile. Riktigt bra doft.

MED halsband = cirka 1000 spänn dyrare på andrahandsmarknaden…

Smak: torr, syrlig rök inleder, med hårt rostat rågbröd – nästan lite surdegsfeeling på den mycket kraftiga brödigheten här. Stänk av tjärade rep, rumsvarm grädde, djungelvrål (det salta lakritsgodiset). Avsevärt mindre fruktigt än doften. Sotigt och svårbestämbart oljigt. Yngre i smaken än på doften, lite mer enkelspårig, men härligt enkelspårigt.

Eftersmak: underbart, djupt rökmuller inleder, som rök med asfalt och en hel del chilihetta i. Övergår i det där rågbrödet, sötare lakrits nu. Svagt av dieselångor. Igen väldigt lite fruktighet annat än långt i bakgrunden. Mot slutet är det nästan bittert som av tonic, faktiskt.

Med vatten: stoooor utveckling i doften. Frukterna flyttar fram, eller om det är röken som backar: mangotuggummi, om sådant finns, och röda äpplen kommer fram. Nästan lite blommande fruktträd, mycket oväntat. Mjölkchokladkaka, också. Samtidigt finns torven och röken kvar, absolut. Svårbeskrivbart, mycket mycket bra doft detta. På smaken är det syrligare med citroner, och kryddigare, men också limejuice i mängder, och både sot och en underbart välintegrerad rökighet. Underbara svaga lädertoner, också. Imponerande utveckling med vatten! I eftersmaken mer frukttuggummi blandat med en pigg, liksom havig rökighet (har någon låtit ett berg tång börja pyra lite?), limejuicen igen, och en del efterhängande spearmint. Med vatten gick denna whisky från bra till väldigt bra.

Sammanfattning: nosen är denna whiskys absolut starkaste sida, för mig, men oj vad den utvecklades med vatten – igen ett tecken på viss ålder, yngre whiskies kan bli lite konstiga och obalanserade med vatten, men så inte här. Många många många mil bättre än många senare utgåvor för Ardbeg Day, detta. 88 poäng, häng på 89. Mumma!

Slutreflektion: Ardbeg Day tillhör den lilla mängd flaskor jag ägt och sedan sålt av som helrör. Jag gjorde det sådär en 2015 eller så, för 1500 spänn. Jag har ångrat den försäljningen cirka 45 gånger, eftersom jag velat prova den igen. Men om jag inte hade sålt den då, hade jag öppnat den idag om den hade varit oöppnad? Tveksamt. Det är gott, absolut, men är det lika gott som andrahandsmarknaden är beredd att betala för den idag, säg kanske nästan 3000 spänn eller ännu mer? Mja…nä. Men gott är det!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén