Askeim 8 YO

Idag i glaset: den svenska whiskyn Askeim. Kort info: den är åtta år gammal, lätt rökig och buteljerad på fatstyrka, 57,7%. Den finns att köpa och kostar 850 kronor minus en.

Mer info och varning för nörderier: Askeim är gjord på Smögen, av Smögen, men är inte en Smögen. Den är gjord på golvmältad malt av kornsorten Golden Promise och med en lätt rökighet på cirka 10 ppm fenoler. Sju first-fill bourbon quarter casks, alltså 125-litersfat, fylldes i januari och februari 2016. De tömdes efter åtta års väntan våren 2024. Det blev 1300 flaskor – eller om det var 1300 flaskor som släpptes på Systembolaget? I juni 2024 släpptes hur som Askeim.

Askeim 8 YO kostar alltså 849 kronor och finns fortfarande att köpa.  Om jag fattar Systembolagets sida korrekt är 12 flaskor tillgängliga online men det finns också massor med flaskor på olika systembolag.

Detta säger något om hur marknaden har förändrats. En åttaårig whisky från Smögen på fatstyrka för 850 kronor hade sålt slut på max ett par timmar sådär en 2018, 2019. Svensk whisky har genomgått en intressant och konstig resa. För sådär en 6–7 år sedan köpte vi entusiaster absolut allt som släpptes och saker sålde slut på minuter eller sekunder. Numera är hypen för svensk whisky avsevärt svagare. Samtidigt är whiskyerna brutalt mycket bättre än de var mot slutet av 2010-talet – de är ju numera generellt äldre, och whisky är liksom bättre i spannet 8–12 YO än 5–8 YO. Vi har alltså en situation där bättre whisky säljs för lägre priser utan att sälja slut, och det i ett läge där skotsk whisky ofta har blivit så dyr att i alla fall jag ofta tittar på prislapparna och tycker att mjae, inte värt det.

Med bara en liten överdrift kan man säga: när svensk whisky inte var prisvärd köpte vi den. Nu är den prisvärd, och vi köper den inte.

Men vi skulle ju jiddra om Askeim. Med denna whisky lanserade Pär Caldenby på Smögen whisky ett nytt varumärke. Med Askeim används äldre kornsorter, och spriten är från helt orökig till bara svagt rökig. Tänk som Springbank gör med Longrow och Hazelburn, eller Bruichladdich gör med Port Charlotte. Longrow görs på Springbank men en Longrow är inte en Springbank. Askeim görs på Smögen men är inte en Smögen. Okej ni har fattat för länge sedan, låt oss smaka på whiskyn!

Doft: packad med karaktär. Det är så många saker som samsas i denna kraftiga, härliga doft. Aprikospuré, färskpressad citronsaft, en lite murrig, långt bak liggande rökighet som är mer av en aning, som hos Highland Park kanske, och mest av allt: hårt bakad, nästan lite bränd surdegsbaguette. Gips. Krävande, engelskans ”austere” som är så svårt att översätta – stram tycker Google translate, men ordet är hårdare än så. En doft för folk som provat mycket whisky. Och alldeles, alldeles underbar.

Smak: röken känns tydligt inledningsvis, som rökt saltlakrits, och hänger kvar mer än i doften. Apelsin. Mjukt oljig munkänsla. En del exotisk frukt, men allt ligger långt bak – min barndoms konserverade fruktsallad. Och hårt bakat bröd. Kanske en aning av havsluft i smaken? Jag tycker det här är skitgott. Den lilla röken underst funkar perfekt. Hur drickbar som helst på sina 57,7%.

Eftersmak: en mild rökpuff. Brödet igen. Svag touch av choklad, kanske chokladmousse.

Med vatten: mumma! Visst släpper vattnet loss lite mer fenoler så röktouchen känns tydligare, men också: lump. Heter det så, en stor mängd tygtrasor? Jag tror aldrig jag har känt den doften i whisky tidigare. Nya sneakers också. Honungsmelon, men utan det söta. Gamla tidningar. Lägg av vad bra det här är. Smak: svagt smutsig rök, en aning mango, den där lumpen igen (tänk som ulltrasor). Päron. Eftersmaken är oväntat rökig, väldigt salt. Choklad. Mycket citron, mycket hårt bakad baguette.

Sammanfattning: jag har vardagsprovat denna whisky vid ett par tillfällen, och tyckt ungefär att absolut, som väntat från Smögen är det bra, det här är gott. Nu när jag går på djupet ser jag mera, hittar jag mera, och njuter enormt medan jag skriver dessa noter. Detta är en helt briljant whisky. 89 poäng.