Ardbeg går Bezos på sina kunders arslen

Rubriken funkar bara om du som jag tycker att Amazons grundare Jeff Bezos är, hm…problematisk.

2014 tog Ardbeg ett par bourbon barrels med Ardbegwhisky i och grävde ned dem i en torvmosse. Det hela gjordes, förklarar doktor Bill Lumsden i en typisk vi-kör-lite-crazy-i-vår-marknadsföring-video, för att ”our inquisite nature got the better of us”. Poängen ska ha varit att kolla vad som händer med whiskyn om fat lagras i en mycket fuktig miljö utan syre (läs: nedgrävda i en torvmosse).

Kanske något lilla skvätten mer än nyfikenhet och en vilja att få dra riktigt usla pappaskämt i en video kan ha drivit detta experiment. Ardbeg Fon Fhòid som virren heter släpps om fem dagar när jag skriver detta. Priset är en ETH (Ethereum).

En ETH? undrar du nu? Well, på ett ungefär 3124 dollar. Enligt Oanda currency converter landar detta i dagsläget på tjugoniotusensjuhundratjugosex kronor och nittio öre. För en (very) small batch NAS Ardbeg vars utgåva är på 456 flaskor. Inte för att du får flaskan i handen för den pengen. Du får rätten till en flaska. Vi återkommer till det.

456 flaskor alltså. 456 gånger 29726,9 är 13555466,4. Lättare såhär, med mellanslag:

13 555 466,4.

Tretton miljoner femhundrafemtiofemtusenfyrahundrasextiosex kronor (vi kan skippa de fyrtio örena). Ja, låt oss avrunda ordentligt och dra till med tretton och en halv miljoner kronor. Det var nog lite mer än Lumsdens nyfikenhet som gjorde att de la två fat i en torvmosse för åtta år sedan. Rätt bra utdelning på runt 400 liter råsprit och ett par second-fill bourbon barrels får en lov att säga. Alkoskatten och momsen och flarror (och kostnaden för att göra den där vi-kör-lite-crazy-i-vår-marknadsföring-videon) ska ju räknas bort förstås. Det känns som att de gör lilla skvätten vinst ändå va?

You gotta spend money to make money!

För just under trettio papp kan du hämta ut flarran hos Ardbeg. Frakt hem till din dörr och möjliga avgifter vid skeppning vad gäller alkoholskatt ingår däremot inte i de där 29726 kronorna (ja jag skippade örena). Å andra sidan kan du när som helst sälja flaskan till vem som helst som betala vad som helst för den. Allt det sköts dessutom av Ardbeg. Välkommen till NFT-världen, den där du köper grejer med så kallade non-fungible tokens (du får googla själv för mer info).

Ja herreminje.

Här har du lite mer info om flarran, blandat med smaskiga ord om whisky som en investering och hur du kan flippa flarran vidare till folk som är ännu dummare än du själv som köpt flaskan. Här presenterar Bill Lumsden buteljeringen på youtube, komplett med smaknoter som om denna whisky hade något som helst med whiskyn att göra. Och här är Ardbegs post på Facebook om buteljeringen, gjord tidigare idag. Hittills är kommentarsfältet 100% smädelser mot Ardbeg. Kommer de ta ned posten?

Nästa gång någon representant för Ardbeg eller Glenmorangie – de har samma ägare – säger något kritiskt överhuvudtaget om flippers eller andrahandsmarknaden eller folk som vill roffa åt sig många flaskor eller samlare eller, ja vad som helst faktiskt, bör de påminnas om detta ögonblick. Så, ni släppte Ardbeg Fon Fhòid, en NAS för trettio papp där du inte får flaskan i handen och där ni själva sköter hela andrahandsmarknaden utan att flaskorna någonsin behöver förflyttas? Grunden var två fat och alkoholstyrkan var inte ens fatstyrka och ni pratade om detta som en möjlighet att investera i whisky – inte i videon förstås, men överallt annars i informationen om flaskan?

Det finns trots allt rätt många som är intresserade av whisky för att vi är intresserade av whisky. Det finns en gräns som destillerier inte bör passera, där de alltför tydligt lämnar whisky som whisky och för tydligt skriker ut de egna vinstbegären. Givetvis ska de som driver destillerier tjäna pengar, givetvis är syftet med deras verksamhet att tjäna pengar. Men när det görs på sådant sätt att man försöker tjäna för mycket samtidigt som man pratar om nyfikenhet och smaknoter blir sprickan mellan vad man gör och vad man säger för stor. På 1800-talet kallades detta dubbelmoral. Numera kallar vi det oftare för hyckleri. Du vet det där läget när varan du säljer snarare gör att du beter dig som ett arselhål för att lura puckon att köpa dina grejer i tron att ännu större idioter senare ska köpa grejerna för ännu högre pris? Då har all trovärdighet försvunnit. Och, för att tala kapitalistiskt och rättframt på samma gång, du har bajsat på ditt eget varumärke. Ungefär såhär:

Och det var ju liksom inte riktigt meningen?