Jag provade för ett tag sedan en GlenDronach 18 YO blint. Jag var mycket långt ifrån imponerad och landade på 81 poäng. Den GlenDronach 18 YO var med stor sannolikhet var buteljerad 2009 (första släppet) och alla gånger definitivt senast 2015 eftersom det var då jag köpte samplet. Dateringen är inte oviktig; fram till och med 2013 var GlenDronach 18 YO arton år gammal. Sedan 2013 har den bara blivit äldre och äldre. (Om du undrar varför är svaret att tidigare ägare lade destilleriet i malpåse 1996 och påbörjade produktion igen i maj 2002. All whisky som idag går till GlenDronach 18 YO är alltså som allra allra yngst lagd på fat 1996, och mycket snart kommer den att vara 18 YO igen…! Liknande matematiska märkligheter gällde förstås tills nyligen för femtonåringen, och gäller fortfarande för GlenDronach 21 YO, som idag är klart äldre än 21 YO.)
Får man verkligen buteljera en över tjugo år gammal whisky som arton år gammal? undrar du nu. Tittar man ordentligt strikt på Scotch whisky regulations borde svaret bli nej, eftersom en whiskys ålder är lika med den yngsta komponenten ingående whisky, men i praktiken går det utmärkt. Varför gör man så, då? undrar du vidare. Well, man har ett rejält inarbetat varumärke som man inte vill dra tillbaka från sitt standardutbud. För mer om detta förvirrande om en whiskys ålder, läs denna text.
Den där recensionen jag skrev av GlenDronach 18 YO fick en whiskybekant att skicka ett sample på en GlenDronach 18 YO buteljerad 2018, så att jag skulle kunna jämföra med vår tids GlenDronach. Denna whisky är alltså i själva verket minst 23 år gammal och sannolikt några år äldre. Jag vet inte exakt vilken 2018-batch jag provade, men här är en länk till en artonåring buteljerad 2018.
Doft: den här whiskyn doftar inte sherry. Den doftar SHERRY!, med fetstil, caps lock, understrykning och utropstecken. Juice på katrinplommon; svartvinbärsgelé; kakaopulver. Det kan också finnas lite mango och möjligen ananas med här. En tung, massiv sherryvägg ligger främst. Fikon; mosade halvtorkade russin; Play-doh/modellera. Inga toner av gummi eller krut, så bra sherryfat kom med i denna batch. Här finns också farinsocker. Det är ju som att det enbart är faten som pratar och att det är lite ensidigt och så, men spelar roll alltså, detta är ju hur maffigt kraftigt som helst. Efter första intrycket – ”för mycket sherry!” – sitter jag nu och verkligen njuter av denna doft.
Smak: kakao, mörk choklad, espresso inleder. Sedan kommer en hel matkasse med mörk frukt därunder: katrinplommonen, absolut, mosade svarta vinbär, dadlar (minus deras sötma). Tjockt, massivt, men ändå välbalanserat, mycket välintegrerat. Det är förvånansvärt lite ekbitterhet. Skitgott, objektivt sett – inte alls min stil av whisky, men vid provning får man försöka bortse från sådant. Och all whisky måste inte alls ha en balans mellan destillat och fat; det här är alldeles härligt.
Eftersmak: liten krutkänsla i första utandningen, men mest: båtfernissa, kaffe, och som solvarm mahogny doftar. Kvar hänger kakaostark chokladkaka.
Med vatten: bara några få få droppar, sådana här sherrybomber kan bli helvetiskt torra och brutala med vatten när de landar där någonstans under 46… Doften höll, i alla fall: det är som att det är mer av precis ALLT, och att både O’Boy och apelsin har väckts från djupen. Smaken är inte riktigt fullt så bra med vatten, utan whiskyn blir lite ”simmig”: smakerna blandas ihop. Gott, men godare ovattnad. Eftersmaken förblir underbar sherrystinn glädje, kanske att någon liten antydan till mynta anas mitt i allt.
Sammanfattning: en så totalt annan upplevelse än den GD18 jag provat tidigare. Visst, detta är inte min favoritstil av whisky, men i skolan sherrybomb slår detta det mesta. Det är någorlunda ensidigt, men ”gott ensidigt”, om det är begripligt. 89 poäng, banne mig om det inte till och med är häng på 90.
*
Tack till dig som skänkte ett sample på denna massiva sherrybomb.
