GlenDronach 18 YO Allardice är en klassisk whisky, för de många som tutar i sig mängder med GlenDronach. Jag hade, tror jag, aldrig provat den före detta möte. Kanske smakat, jag har ingen koll på vad jag har smakat och inte smakat, men hur som inte provat. Nedan mina helt blinda noter.
Doft: fascinerande: helt nya sneakers. Jag vet inte vad det kan liksom koka ned till, men kanske bomull och ickeaggressiva gummitoner? Gummi brukar vara fel i whisky, men icke så här. Väldigt fruktiga toner också: nektariner, framför allt, men också apelsin. Ändå är detta en klockren sherrylagring (eller en blandning av fat?), men de mer traditionella sherrytonerna ligger en bit bakom och dundrar inte – russin, mycket svagt av Coca-cola. Detta doftar gott, och ganska ungt.
Smak: svår; ganska stängd. Ganska kraftiga tanniner/ekbeska, en oljighet någonstans åt fernissahållet, kryddor i botten. Väl aggressiv ek, nästan som fat av fransk nyek har varit med: både ungt och lite för…mycket. Men vad det smakar? Fan så svårt att bena ut. Rosépeppar finns med i alla fall.
Eftersmak: härlig beska, mer djupt mullrande kryddor nu, helt utan ettrighet. Svagt oljig, någon gelé som inte riktigt är rönnbärsgelé – du vet, någon lätt syrlig man har till kött. 48–50%, ungefär? Lite mer? Starkt kaffe.
Med vatten: nästan svårare att låsa upp nu, mycket märkligt, med vatten brukar det bli lättare. Det varken vrålar eller viskar men alla reglage står istället helt i mitten: resultatet är inte gyttrigt, bara inget som liksom sticker ut doftmässigt. Hårdrostade kaffebönor, en antydan till lakrits, mjölkchoklad. Smaken inleds nu med fernissa, kaffe och fikon innan de där aggressiva liksom nyekstanninerna kickar in: kindväggarna kollapsar in mot tungan. Eftersmaken är bättre nu, mer kraftig fernissa, kryddig gryta och apelsinzest. ”Moreish”, brukar de säga på engelska om sådana här smaker: det är liksom rejält. Rejält kryddig med stjärnanis och kanel.
Sammanfattning: en svår whisky: jag gillade doften ovattnad, men det är ganska spretigt och sannolikt ungt, (slut?)lagrat på väldigt aktiva fat. Det är egentligen häftigare än bra: för mycket fat, vilket kanske antyder lite ålder, ändå. Men den är ganska obalanserad, tycker jag. Om det är nyek med kan detta vara så ungt som säg en åtta år, om detta är sherryfat kanske en 15? Lite till? Jag är ingen stor fan av detta, är jag rädd: 81 poäng.
Reflektioner: jag har provat och verkligen älskat GlenDronach 21 YO Parliament, och jag uppskattade verkligen 15 YO Revival. Denna artonåring, däremot, lirade inte för mig. Den är helt lagrad på oloroso sherryfat och buteljerad på 46%. Den version jag provade kan ha varit batch 1 buteljerad 2009, eftersom det var den länken i whiskybase som Roy Å skrev som facit för sin kalender 2015, och det är den kalendern som är källan för mitt blindsample. Kanske hade jag en dålig dag? Kanske jag snöade in på fel liksom ”spår” i början av blindprovningen? Kanske jag helt enkelt tycker att 15 och 21 YO, de versioner jag har provat, är galet mycket bättre än 18 YO? Hur som: detta möte med Glendronach 18 YO imponerade inte.
