Idag, en cirka åtta år gammal whisky från Bergslagens. Minns nu att ”Bergslagens” betyder ”Grythyttan”, vilket brukar betyda riktigt bra grejer. Det handlar som rubriken ju visar om den tredje whiskyn i serien The Rare Collection, som heter ”Kaffekask cask finish”.
Just den här whiskyn har skapats på följande vis:
Vår tredje buteljering i Rare Collection är en Kaffekask Cask finish. Whiskyn, från 2011, är förlagrad på 50 l ex Bourbonfat och därefter avslutad i 6 månader på ex Bourbon Kaffekaskfat.
Kaffekask är en gammal svensk tradition där man spetsar kaffet med brännvin. Vi bryggde 50 liter kaffe och tillsatte sedan vodka så alkoholhalten blev 14% för att få vår egna perfekta kaffekask. Bourbonfaten mättades med vår Kaffekask i 6 månader. Whiskyn är orökt och det buteljerades 193 flaskor i september 2019
Den här beskrivningen är förvirrande och receptet något oroväckande. Bryggt kaffe som man häller i bourbonfat och låter ligga i ett halvår, när kaffe som har stått i en mugg i tjugo minuter har blivit beskt och tråkigt? Upplagan är på 193 flaskor, det vill säga 96,5 liter färdig whisky. Så två små 50-litersfat kanske fylldes med kaffekask?
Hur som, denna whisky buteljerades på 58% och kostade när den släpptes den 2 december 1295 kronor. Den verkar vara slutsåld; det står i alla fall att den är tillfälligt slut hos leverantör på Systembolagets hemsida. Jag köpte ett sample som jag provade för rätt länge sedan nu, men har bara inte lagt upp noterna här på bloggen.
Doft: häftig; annorlunda. Detta är inte whisky med så mycket crazy twist att drycken slutat upplevas som whisky, om ni begriper vad jag menar. Jordgolv; rost; koppar; definitivt en hel del hårdrostat pressokaffe. Eller, det är faktiskt mer som det blöta halvtorkade kaffepulvret som finns kvar i en pressobryggare efter att allt kaffet hällts upp: en lite mer intensiv ton, och lite mer bitter. Hade jag provat denna whisky blint är det fullt möjligt att jag snarare hade identifierat den tonen som mörk choklad. Den här tror jag ska vara gjord på det orökiga receptet, men jag tycker definitivt det finns svagt rökiga toner i detta: det är lite som en brasa utomhus. Jag tycker det finns både gran- och enris här. Torkade äppelkuber också, och marshmallow (fast långt bak). Det doftar inte som i närheten av så alkoholstarkt som det är, och som tydligt ungt och lite tunt. Jag gillar denna doft, dock.
Smak: ettrig alkohol inleder; det smakar som för ung whisky med en tydlig spritighet. Resten är förvirrande, med väldigt ettrig kryddighet som är typ solvarm plast och alla sorters peppar man kan tänka sig. Verkligen inte gott på en fläck. Svaga toner av grädde. Man måste hålla den mycket länge munnen – säg en femton–tjugo sekunder – för att få undan den där ettrigheten. Då kommer inte så mycket kaffe som kaffe latte; svårbestämbar citrus; croissant. Nej, detta var verkligen inget vidare.
Eftersmak: smörig, lite oljig och svagt rökig inledning. Kanske att den lite liksom grovt rostade tonen här är kaffe, men det är mer som en mörk chokladkaka. Följer så…ingenting.
Med vatten: väldigt mycket yngre. En del vaniljsås har tillkommit, sedan är det lite för ung whisky för hela slanten, med omogna äpplen, svagt av päron och den där svårdefinierbara tonen av new make. Det verkar faktiskt osannolikt att whiskyn spenderat så lång tid på bourbonfat på 50 liter, med tanke på hur ung denna upplevs. Smaken är betydligt mindre ettrig i allafall inledningsvis, men det är som en lite för ung orökig bourbonlagring (äppelskrott, svagt av kokos) och på det en nu svagare kaffe latte. En del ettrighet består. Jag upplever denna whisky som klart yngre än åtta år, måste jag säga. Eftersmaken är på gult äpple, kanske lite grapefrukt, och en lite rå spritighet.
Sammanfattning: är det möjligt att detta aldrig hade genomförts om inte det svenska ordet kask hade låtit som engelskans cask? Att någon tänkte ”kaffekask cask, det låter skoj?” Ungefär som en viss svensk Bellmanfantast tillika kejsare av Yasjön, nyligen pensionerad från High Coast, ibland talar om hur han ville göra en Finnish oak finish, bara för att? Oavsett anledning tycker jag att doften ovattnad absolut får godkänt, men att denna whisky i övrigt dessvärre utgör ett rejält magplask. Hade jag haft ett destilleri och någon anställd utan min vetskap på ploj hade genomfört detta experiment finns det inte en sportmössa att jag hade valt att buteljera resultatet. Det är mig faktiskt obegripligt att man buteljerade denna whisky, och därtill i den prestigefyllda serien The Rare Collection. 70 poäng.
*
Tack Martin R som samplade.
