Systembolagets svar angående svensk whisky

Jag skrev en kritik av Skånska spritfabriken. Sedan en kritik av Systembolaget. Jag hade kanske anat att några skulle bli upprörda, men hujedamig vilken storm det blev av det hela. Skånska spritfabriken fick ändra sin information och det franska destilleriet där spriten makats fick sättas ut i Systembolagets information och på fejjan gick vågorna höga.

Jag är fortsatt kritisk till båda aktörerna. Jag menar att Skånska spritfabriken uppenbart, medvetet och under en lång följd av år har arbetat på att medvetet ljuga för den svenska whiskymarknaden. Jag menar att deras senaste whiskysläpp bör bojkottas eftersom de så uppenbart ljuger på etiketten och i informationen till sina kunder (om än det förstås är bra att de efter massiv kritikstorm ändrat på informationen de gått ut med). Jag menar att det är ett skämt att det står på etiketten att det är en svensk whisky handgjord i Skåne. Om nu EU:s förordning kan vridas och bändas så att fransk whisky blir svensk föreslår jag att whiskyn istället kritiseras för den helt uppenbart vilseledande marknadsföringen, som fortfar på etiketten även efter att Skånska spritfabriken ändrat sin produktionsinformation. En väg att gå är att anmäla varan till Konsumentverket, vilket man kan göra på denna länk. Jag har redan gjort det, men det hjälper säkert om fler anmälningar strömmar in.

Jag tycker också fortsatt att Systembolaget resonerar minst sagt märkligt när de anser att en whisky kommer från det land där faten har legat. Jag mejlade enhetschefen för inköp Fredrik Arenander och kommunikatören Staffan Ångman samma dag jag publicerade kritiken och skrev som följer:

”Hej Staffan och Fredrik!

Jag har som ni kanske sett igår en hel del kritiska funderingar kring Skånska spritfabrikens ”svenska” whisky. Idag publicerade jag en synnerligen kritisk text med fokus på Systembolagets tolkning av EU-förordningen och beslutet att betrakta deras uppenbart franska whisky som svensk. Jag menar att beslutet, som väl sannolikt blir prejudicerande, kan få rent katastrofala konsekvenser, och ger en del exempel på hur absurda dessa konsekvenser kan bli. Jag har egentligen inga specifika frågor till er, men tänker att ni kanske antingen vill kommentera kritiken i era egna kanaler, eller komma med en kommentar till mig angående den kritik jag framför.

Den nya texten med kritiskt fokus på tolkningar av framför allt EU:s förordning hittar ni här: http://tjederswhisky.se/systembolaget-menar-att-ardbeg-kan-vara-svensk-whisky/

Med vänliga hälsningar,

David Tjeder”

Fredrik hade redan läst min kritik, och bad att få återkomma med ett svar:

”Hej David!

Jo, jag har läst den redan i förmiddags och skickade den till den av våra jurister som har bäst koll på vin- och spritförordning. Vi ska titta på detta ärende ännu en gång.

Jag uppskattar också att du (till skillnad från många andra) faktiskt frågar hur vi ser på saken. Jag återkommer när vi har ett besked, men vill redan nu säga att vårt utrymme för egen tolkning inte är så stort och att det är väldigt svårt för oss att sätta upp egna regler, vad vi än tycker om gällande regler. Vi har t.ex. också haft erfarenhet av den typ av japansk whiskey du nämner och inte sett oss ha ngn möjlighet att ändra ursprung på dessa.

Men som sagt, jag återkommer, men förmodligen först imorgon”

Jag förklarade att det inte var någon som helst brådska att de återkom. Jag föredrar nämligen att människor och organisationer får tid att tänka igenom sina svar, särskilt när det som det blev nu uppstod ett visst drev i frågan och något slags lite tanklös medielogik kickar in. Ni vet, den där alla vrålar om att pudla och skärp er och ge ett svar GENAST! Hellre något genomtänkt och väl genomarbetat, än att man tvingar pressade människor att hastigt kasta ur sig något snabbt, bara för att en fråga råkar vara en het potatis.

Jag kan tycka att det är lite synd att Systembolaget främst fann det relevant att fråga sina jurister. Man kunde ju vända sig till en viss person som både är jurist och destillatör och som kokar sprit i Hunnebostrand, till exempel, eller till andra butiker och monopol ute i EU, för att hämta in deras perspektiv – eller till andra som sysslar med att producera whisky. Just för att se hur de som är verksamma på fältet anser att landet ligger, och sedan se om dessa perspektiv kan harmonieras med lagtexten. Juridik är ju mer än att enbart uttolka lagstiftarens intentioner, tänker jag.

Nå i alla fall. Nu kom i alla fall till sist Systembolaget svar. Det kan betonas att ”betänketiden” på fem dagar i sig faktiskt säger något: detta var något som behövde funderas över. Jag undrar, jag, om det hade spelat roll om den kritik som framkommit skulle ha framkommit säg ett halvår innan Skånska spritfabriken släppte sin whisky? Om det inte hade blivit som så att Systembolaget liksom hamnade med denna heta potatis i knät just vid ett släpp?

Men jag spekulerar. Låt oss istället se till hur Systembolaget resonerar i frågan:

”Hej David!

Återkommer till slut med anledning av nedan och det du skrivit om i ditt blogginlägg kring vad som gäller för tillverkningsort för en specifik whiskey. Mina kollegor på Kundtjänst har tidigare svarat kring detta men följande skrivs för att tydliggöra det regelverk som gäller som återkoppling på vad du i blogginlägget hänvisar till som ”halvcitat”, ”tolkningar” av EU-rättens regler och att ”ett litet fönster” öppnats genom spritförordningens definition av tillverkningsort.  Vi anser frågan om ursprung i just detta fall som ganska okomplicerad, sedan kan man ha åsikter om hur regelverket borde se ut, men det är en annan fråga.

Notera att den aktuella produkten ingår inte i vårt inköpta sortiment, varför övriga frågor angående tillverkning, producentens marknadsföring och annan information om produkten bäst lämpar sig att ställas direkt till aktuell producent.

Av EU:s spritförordning följer att en spritdryck behöver uppfylla fastställda krav för att ens få kallas för whiskey. Detta inkluderar tre framställningsmoment; mäskning, destillation och lagring. Alla dessa måste vara uppfyllda i enlighet med vad som föreskrivs, och det förtjänar därför att nämnas att det sista framställningsmomentet – lagringen – förutsätter krav på ”att det slutliga destillatet lagrats i minst tre år på träfat med en volym på högst 700 liter”. Med ”lagring” avses enligt spritförordningen ”att tillåta att vissa reaktioner utvecklas på naturlig väg i lämpliga behållare, och att spritdrycken i fråga därmed ska få organoleptiska egenskaper som den annars inte skulle ha fått”. Vidare definieras ”tillverkningsort” i spritförordningen och en spritdrycks tillverkningsort som ”den plats eller region där den fas i framställningen av den färdiga produkten ägde rum som gav spritdrycken dess karaktär och väsentliga, slutliga egenskaper.”

Att det, som jag förstår ditt resonemang i blogginlägget, skulle vara destillationsplatsen som ensidigt ska bestämma ursprung för i alla fall whiskey (eller sprit i allmänhet?) stöds inte av gällande regler. Destillering är inte definierat i spritförordningen men för förståelsens skull kan nämnas att den kommande spritförordningen (som kommer att tillämpas från 25 maj 2021) innehåller tekniska definitioner för såväl destillering som lagring. Det följande ger förhoppningsvis ytterligare ledning i hur de olika framställningsmomentens påverkan på spritdryckens egenskaper betraktas inom ramen för det EU-rättsliga regelverket.

• Med destillering avses: ”en termisk separation med en eller flera separationssteg som syftar till att uppnå vissa organoleptiska egenskaper eller en högre alkoholhalt eller båda, oavsett om sådana steg sker under normalt tryck eller i vakuum, beroende på den destilleringsutrustning som används, och som kan vara enkel eller fraktionerad destillering eller omdestillering.”
• Med lagring avses ”lagring av en spritdryck i lämpliga behållare under en viss tid för att på naturlig väg framkalla reaktioner hos spritdrycken som ger den dess särskilda egenskaper.”

Vad gäller märkning av livsmedel (vilket inkluderar alkoholdrycker) regleras detta bl a  i den s k informationsförordningen (1169/2011). Som utgångspunkt följer därav att ursprungsplats eller härkomstplats ska anges på en förpackning om underlåtenhet att lämna sådan uppgift hade varit vilseledande. Med ursprungsland avses det ursprung (land eller territorium) som fastställs enligt EU:s tullagstiftning. För varor som tillverkas inom mer än ett land följer bl a att ursprung är det land eller territorium där varan genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade behandling som innebar ett viktigt steg i tillverkningen. Härtill tillkommer specifika huvudregler och subsidiära regler för fastställande av ursprung. Med härkomstplats avses plats som livsmedlet kommer från som inte är det ursprungsland som fastställs enligt EU:s tullagstiftning. En generell regel för märkning av livsmedelsinformation är att den inte får vara vilseledande, vilket i synnerhet bl a gäller för märkning av ursprungsland eller härkomstplats. Det är den företagare i vars namn eller firmanamn livsmedlet saluförs som är ansvarig för att informationen är korrekt och inte vilseleder konsumenten.

Mot bakgrund av vad som följer av EU-rätten enligt ovan rör det sig alltså inte nödvändigtvis om någon komplicerad tolkning av vad som gäller för en spritdrycks tillverkningsort. Det kan uppstå tolkningsfrågor vid tillämpningen av EU-lagstiftningens bestämmelser, men för den aktuella produkten anges Sverige som tillverkningsland i enlighet med nämnda regler. Detta är i linje med hur både vi och andra aktörer sedan lång tid ser på sprit och dess ursprung. Exempelvis kan nämnas att ett svenskt företag som i Sverige blandar västindisk arrak, costaricanskt socker, srilankesiskt thé och spanska citroner alltså ändå gör svensk punsch. Givet de uppgifter vi fått om den aktuella produkten (svenska råvaror, svensk mäskning, fransk destillering och slutligen hela lagringen i Sverige) är det enligt mig mycket mer rimligt att ange produkten som svensk än fransk, även om senare kanske hade varit möjligt utifrån hänvisningar till ”härkomstplats”. Det hade förmodligen dock ställt större krav på förtydliganden från producenten för att inte uppfattas som missledande.

Med ovan sagt står det självfallet var och en fritt att ha åsikter om de reglerna som gäller. Exempelvis är ursprung mycket mer reglerat beträffande vinprodukter med en tydlig hierarki av ursprungsbeteckningar och där den styrande principen är druvornas växtplats. Ett vin kan aldrig bli svenskt utan att druvorna odlats här. Spritförordningen har inte samma fokus på ursprung utöver givna undantag för de skyddade ursprungsbeteckningar som finns, som t.ex. cognac och scotch single malt. I övrigt ligger fokus främst på att definiera olika varuslag, såsom t.ex. whiskey, gin och likör. Vad som sagts ovan om att lagringen anses central för produktens slutgiltiga karaktär enligt spritförordningens regler framgår även av kravet på att ”scotch” ska vara lagrad på plats i Skottland för att kunna märkas med ”scotch” på etiketten. Whiskey lagrad i Sverige kan alltså inte betecknas som ”scotch”. Som du nämner håller man i Japan på att se över reglerna för att ställa strängare krav. Det är även vår uppfattning att det skulle krävas förändring av regelverket för annan tillämpning än som sker idag.

Bara att du hör av dig om du undrar kring något mer. Uppskattar som sagt att du att du hörde av dig och frågade hur vi ser på saken.

Bästa hälsningar

Fredrik Arenander”

Så då vet vi. Lyckas jag få tag på 200 liter new make från Ardbeg och lagrar det i ett fat i ett lagerhus i Sverige i tio år kan jag buteljera whiskyn och säga att det är 10 YO svensk whisky från Tjederska spritfabriken. Skickar High Coast tio fat till tio olika länder i EU kan aktörer i dessa länder sedan hävda att whiskyn kommer från dessa tio olika länder (så som Systembolaget ser på saken). Och jag känner mig som Alice när hon ramlat ned i kaninhålet. Vad är det för en värld jag lever i?

*

Fredrik Arenander har gett sin tillåtelse till att jag publicerar hans mejl till mig.